”Det här kriget är ett brodermord”

När Dagens ETC talar med invånarna i den lilla polska staden Miechóws har flyktingarna inte anlänt ännu. De är på väg dit från gränsen till Ukraina i Kroscienko, 30 mil bort. Men de förbereder sig, skickar förnödenheter till gränsen och privatpersoner är redo att själva åka och hämta flyktingar med sina bilar.

Det säger borgmästaren i Miechóws, 40-åriga Dariusz Marczewski.

Den polska journalisten Magda Banach befann sig av en slump i sin hemstad när kriget bröt ut. Hon översätter Dagens ETC:s frågor till polska och ryska till människorna vi möter – Dagens ETC på distans via Facetime.

Dagen efter krigsutbrottet berättar Magda Banach om aktiviteten i hemstaden:

– Kriget är här, det kommer flyktingar, mest kvinnor och barn och de behöver skjuts och tak över huvudet. Jag är så stolt över Miechów och Polen nu. Det var en sådan skam när Polen höll ute flyktingarna på gränsen till Belarus, en mänsklig skam. Vi journalister måste berätta hur människorna lever det här kriget. Både ryska och ukrainska, säger Magda Banach.

Får krigsrapporter via sms

Till Polen kom en miljon ukrainska flyktingar redan efter Rysslands annektering av Krim 2014 och även före det kom många från Ukraina för att arbeta eller för kärleken. Flera bor i lilla Miechów med runt 11 000 invånare. Bland dem finns Elena, som av rädsla inte vill uppge sitt efternamn. Hon är rysk men ser sig som ukrainare – också, delvis uppväxt i ukrainska Tjernihiv, där hennes kusin Vita Fedosok med familj befinner sig just nu.

– Vi är i kontakt via sms hela tiden, hon berättar om fasorna, skickar bilder på förödelsen. Hennes man är ukrainsk och hennes barn är ”både och”, säger Elena.

Vita Fedosok rapporterar inifrån staden via sms till sin kusin.

”Staden är omringad, det pågår strider och vi lagar mat till våra soldater. Vi kämpar på,” skriver Vita Fedosok och skickar bilder.

Hon beskriver att de är i närheten av en skola som har bombats. Det är en krigszon. Hennes man och 27-årige son är med och strider.

”Det är okej, de våra vilar just nu och den andra sidan har lidit svåra förluster men de tar inte ens hand om kropparna. Och de bombar även bostadshus. Mitt bostadshus också,” skriver Vita Fedosok från det skyddsrum där de tillbringar nätterna och vilar upp sig dagtid.

Familj på två sidor

Elena är utom sig av oro, även för familjen som befinner sig i Ryssland. Hon säger att hennes familj är ett bra exempel på komplexiteten i det som pågår, utöver den allmänna fasan:

– Det allra mest tragiska i det här kriget är att det är ett brodermord. Vår familj är spridd över världen, en del bor i Ryssland, en annan i Ukraina. Vitas son tillhör idag den ukrainska armén och måste slåss mot sina kusiner som tillhör den ryska, säger hon.

Hon menar det symboliskt och på allvar. Samma familj kan komma att strida på två olika sidor i kriget. Dessutom menar hon att det som är en del av den ryska regimens påstådda motiv för kriget, att rysktalande ukrainare skulle vara förföljda av den ukrainsktalande delen av folket, är falsk.

– De flesta talar båda språken, ukrainsktalande pratar ryska och rysktalande ukrainska. Det är ingen motsättning.

Tillhandahåller lägenheter

Polen säger att alla som flyr Ukraina – utan krav på medborgarskap eller ens pass – nu ska få komma in i landet. Samtidigt har många flyktingar från länder i Afrika och Asien vittnat om att ha stoppats vid gränsen med argumentet ”ukrainare först”. Men direktivet är att alla ska få komma in.

– Vi tar emot alla som anländer, säger Miechóws borgmästare Dariusz Marczewski till Dagens ETC.

I staden har en skola och en gammal kasern gjorts om till akutcenter där folk kan vila innan de reser vidare eller placeras. Familjer med barn kan i stor utsträckning bo hemma hos stadens invånare och i 15 lägenheter staden tillhandahåller. De koordinerar logistiken med städer i närheten och såväl företag som privatpersoner deltar i organisationen.

– Vi är redo att ge dem den medicinska, psykologiska och administrativa hjälp de behöver.

Humanitärt ansvar som drivkraft

Han menar att det humanitära ansvaret är den starkaste drivkraften. Men han pekar också på den faktor Elena nämnde, om kriget som ”brodermord” och flera andra anledningar än enbart det allmänna humanitära ansvaret att hjälpa flyktingarna.

– Det bor och arbetar ukrainare i Miechów sedan 20 år tillbaka. Flera har bildat familj, barnen går i skolan och är helt integrerade. De talar polska. Idag finns inget vi och dem, vi är tillsammans. Deras land attackeras och de försvarar sig. Men de försvarar också våra gränser, EU:s gränser, säger Dariusz Marczewski.

När han talar om att ”försvara EU:s gränser” menar han inte att ”försvara dem mot flyktingströmmar” utan mot angrepp som det Ukraina nu genomlever. Han håller med om att kontrasten till Polens agerande vid Belarus gräns är anmärkningsvärd.

– Skillnaden mellan nu och det som hände vid gränsen 2021 med flyktingarna vid Belarus gräns är enorm. Jag tror vi har lärt oss en läxa från vad som hände då, vi har förstått vad mänskligt lidande innebär. Vi har sett hur kriget får människor att lämna allt för att rädda sina liv, de lämnar land och hem utan någonting och då måste man hjälpa dem. Det är vårt ansvar som polska medborgare och som människor.