”Det här har hänt efter min protest i rysk tv”

Kriget i Ukraina blev ­vändpunkten. Det var inte ­längre möjligt att fortsätta vara tyst.

Jag har börjat samla in humanitär hjälp till flyktingar. Omkring 400 ukrainare fördes till Kalugaregionen, inte långt från Moskva. De inhystes i lokala sanatorier. Mina grannar och vänner besvarade min vädjan med stor entusiasm. I flera dagar levererades en massa saker, som hygienartiklar och leksaker, till mitt hem. Det var så mycket saker att jag blev tvungen att boka en lastbil.

Men när min kameraman och jag kom till sanatoriet där ukrainarna inhystes, lät de oss helt enkelt inte komma in. Allt var avspärrat på grund av karantän. Flyktingarna bodde bakom ett högt stängsel, de var instängda där. Jag fick inte lov att prata med dem.

Ofattbara trakasserier

På sociala nätverk utsätts jag nu för ofattbara trakasserier. Ukrainare säger att jag är agent för den ryska underrättelsetjänsten FSB, medan ryssar skriver att jag är en förrädare som jobbar för den brittiska underrättelsetjänsten MI6. De söker efter en dold mening bakom mina handlingar och hittar på helt otroliga konspirationsteorier. Ingen vill tro att det jag gjorde var en vanlig medborgares protest, driven av hennes känslor.

När jag gick för att hämta min bil från tv-stationens parkeringsplats efter min protest, var alla däcken punkterade. Morgonen därefter startade den inte, det var något problem med batteriet. Jag är ganska säker på att det var en liten hämndaktion av några poliser.

Förra veckan var jag på min sportklubb för att delta i det internationella välgörenhetssimmet Swim for Ukraine. Det organiserades på Facebook. Men jag kom aldrig i bassängen. Klubbledningen hade spärrat mitt medlemskort. Men jag gav inte upp utan åkte till en annan bassäng, där jag simmade i stället.

Igår stoppade hunddagisets ägare, en hängiven Putinanhängare, tillgången till mat för mina hundar. Nu letar jag efter en ny leverantör.

Men jag har inte förlorat min optimism. Runt omkring mig har det dykt upp många smarta människor, som inte är rädda för att säga sin mening. Ett tydligt ”Nej!” till kriget kom från Sergei Knizhov, en tidigare Aeroflotpilot och son till en rysk hjälte. Han är en sann patriot.

Vare sig falska anklagelser eller tre år i fängelse kunde få honom att ändra sig. Trots all den repression han utstått lämnade han inte Ryssland. Han lyckades rentvå sitt namn och är nu aktiv mot kriget.

Allt fler människor skriver att de är redo att offra allt för att stoppa den här galenskapen. En tjej från en småstad skrev till mig att hon försöker övertala sina vänner att inte tro på propagandan från Kreml. En journalistikstudent vid mitt tidigare universitet skrev till mig: 

”Tack, du har återgett mig tron på mitt yrke.”

Lyubov Yakubovskaya, en lokal politiker i Moskva, dömdes just till 50 000 rubel i böter, motsvarande knappt 7 000 kronor, av en domstol i Moskva. Hon hade lagt upp en artikel om Butja på Facebook. Därmed bröt hon mot den lag som gör det förbjudet att offentligt ”misskreditera” den ryska försvarsmakten. Hon försvarades av en av mina advokater, Anton Gaschinski.

Opinionsundersökningar

Jag vet att den senaste opinionsundersökningen av Levada Center förvirrar människor. Tydligen stödjer 83 procent av ryssarna Putin. Men opinionsundersökningen utfördes i en diktatur. Mitt under ett krig där vartenda ord mot det betraktas som förräderi, för vilket du får 15 års fängelse.

Ryssarna är rädda. I Moskva svarar så gott som ingen i telefonen när det ringer från ett utländskt nummer. Alla spam­samtal är blockerade. Det är därför nästan inga unga i storstäderna deltar i undersökningarna. Levada utför även undersökningar i hemmen. Ingen har tid med det i storstäderna. På den ryska internetportalen Yandex skriver också många att de inte deltar i undersökningar.

Det är en offentlig hemlighet bland ryssar att det är äldre som tenderar att delta i undersökningar, ofta de som bor på landsbygden och inte vet annat än det som tv-propagandan visar dem.

Den sista oberoende tidningen, Novaja Gazeta, stängdes ned för några veckor sedan. Sociala nätverk som Facebook, Twitter och Instagram är blockerade. Unga kringgår blockeringen med hjälp av VPN-nätverk, men många äldre har bara tillgång till den statliga propagandan.

Om någon plötsligt dyker upp eller ringer och frågar: Stödjer du personligen den särskilda militära operationen och Vladimir Putin? Vad tror du att de svarar?

Artikeln tidigare publicerad i tyska Die Welt.