BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
EU:s gemensamma flyktingmottagande har för länge sedan havererat. Den fria rörligheten har skrotats och medlemsländerna står i praktiken inte längre upp för asylrätten.
Dublinförordningen innebär att flyktingar ska söka asyl i det första EU-land de kommer till. Men i och med att EU-länderna införde transportörsansvar och visumkrav 2001 sattes systemet ur spel eftersom det begränsade flyktmöjligheterna till land- eller sjövägen. Om Dublinförordningen efterlevts hade Italien och Grekland fått ta emot nästan alla asylansökningar under förra året.
EU-kommissionen förbereder nu ett nytt lagförslag som ska presenteras i mars och som ska ersätta Dublinsystemet. Hittills har det talats om permanenta flyktingkvoter, där alla människor som söker skydd i EU tas emot vid de yttre gränserna och sedan skickas till de olika EU-länderna enligt en särskild fördelningsnyckel.
Men hur det slutgiltiga förslaget ska se ut kommer det med största sannolikhet bli strid om. Cecilia Wikström (L) har utsetts till att leda förhandlingarna i EU-parlamentet för att nå en överenskommelse.
Hon har under sin tid i EU-parlamentet arbetat drivande med asylfrågor och har flera gånger gått emot den egna partiledningen vad gäller just asyl och integration. När vi möts utanför plenumsalen i EU-parlamentet säger hon sig vara hedrad av det nya uppdraget:
– Dagens Dublinförordning är ett 1900-tals instrument som inte fungerar i dag. Ansvaret kan inte ligga på bara Grekland eller en handfull länder som Sverige, Tyskland och Österrike.
Hur ska det gå till då?
– Det får vi se, vi har ju inte sett kommissionens förslag ännu.
Hur skulle du vilja att det går till?
– Varje land måste bidra på sitt sätt efter förmåga. Man kan ju undra hur kul är det för en flykting att komma till ett land som Ungern där man bygger murar med taggtråd och skjuter på flyktingar med gummikulor och tårgas; det är naturligtvis en hemsk situation, men EU-länderna måste samarbeta.
Hur ska man få alla länder att ställa upp på ett humanitärt sätt?
– Jag kan inte säga vad jag ska göra innan jag vet vad som står i förslaget – men jag vet av erfarenhet att det som verkar omöjligt kan bli möjligt genom politik.
Hur?
– Vi har lyckats med det omöjliga tidigare, som att bygga en ekonomisk stabilitetspakt. Ingen ifrågasätter längre om man ska kunna påföra sanktioner mot den som bryter mot reglerna kring euron och bankerna. Det är helt självklart att då får man betala jädrigt höga böter.
Så det handlar om pengar?
– Till syvende och sist handlar det om pengar.
Så man ska i princip kunna betala sig ur ansvaret?
– Nej, man ska få ett straff som gör att det svider till rejält om man inte gör det man har bundit sig att göra. Jag skulle vilja se såväl ekonomiska som politiska sanktioner. Men det är min personliga åsikt.
Det är ett akut läge nu, måste vi verkligen vänta in alla länder?
– Nej, Sverige har påbörjat ett race mot botten. Vi har infört gränskontroller och sagt att vi ska vidarebosätta och skicka ut folk. Vi får vara lite självkritiska och inte bara kritisera andra länder. Det är Sverige som har satt i gång EU-dominot där land efter land faller.
UNHCR säger att mer än en miljon människor kan komma till EU i år. Är det rimligt att sätta ett tak för hur många som kan mottas?
– Det går inte att sätta något tak eller någon siffra för vårt humanitära ansvarstagande. Det beror ju på hur många som kommer, vilket i sin tur beror på hur det ser ut i vår omvärld. Det finns en väldigt skev verklighetsuppfattning där ute.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Tungt namn inom europeisk migrationspolitik
Redan under sitt första mandat i EU-parlamentet 2009–2014 etablerade sig Wikström som ett av den europeiska migrationspolitikens tunga namn. Hon var bland annat parlamentets chefsförhandlare även för den tidigare reformen av Dublinförordningen, som antogs i juni 2013. Därefter följde hon med på en Frontex-ledd räddningsoperation i Medelhavet och var med och räddade 20 personer ur vattnet. Hon var också bland de första EU-politikerna att prata om behovet av lagliga inresevägar till Europa för asylsökande.
Du sa i en intervju med Dagens ETC förra året att EU i själva verket har ett behov av en större inflyttning av unga människor för att klara försörjningsbördan i framtiden, står du fast vid det?
– Absolut. Jag försöker bygga det mesta jag gör politiskt på vetenskap. Det handlar om det demografiska gapet. I dag ser vi dock andra demografiska snedvridningar – som att det blir ett underskott av kvinnor när framförallt män når EU.
Ska kvinnor och barn prioriteras på något vis?
– Ja, bland kvotflyktingar skulle man kunna prioritera dem till exempel.
Du vill ge Frontex mandat att ta över gränskontrollen i EU-länderna och berömmer deras livräddarinsatser – men deras mandat är gränsbevakning och det är svårt att få insyn i deras arbete.
– Detta är en gammal Frontex-myt som figurerar främst inom vänsterkretsar. Jag är ledsen men den är inte uppdaterad. Frontex personal utbildas i mänskliga rättigheter och de ger en årsberättelse varje år – säg vilken svensk rättsvårdande myndighet som gör det?
Insynen kan väl förbättras ändå? Det har framkommit att Frontex brutit mot förordningar om mänskliga rättigheter, genom att tvinga flyktingbåtar att vända och våld vid gränserna.
– Det kan förbättras hur mycket som helst, men jag har sett ännu värre brott begås av nationell kustbevakning i till exempel Grekland. Skulle jag komma med mina barn i en båt skulle jag hellre tas emot av en Frontex-tjänsteman än någon av de nationella kustbevakningsstyrkorna.
I ett akut läge – borde inte någon EU-myndighet ha livräddning som mandat?
– Jo egentligen, men det bästa är att etablera lagliga vägar. Länderna skulle redan nu kunna utfärda ett humanitärt visum så att folk kan komma med en reguljär biljett – men det gör de inte.
