I Berlin samlades hundratusentals människor och de franska bönderna körde traktorer genom Paris för att visa sitt missnöje och sin oro över att behöva konkurrera med jordbrukare på andra sidan Atlanten. Även i Sverige väckte frågan ilska. I juni 2016 ljöd saxofoner och trummor under en demonstration utanför LO-borgen i Stockholm som samlade klimat- och arbetarrörelsen.
Därefter blev Donald Trump president i USA och planerna på TTIP lades på is. Så gjordes även med protesterna. Efter att motsvarande avtal mellan EU och Kanada, CETA, trädde i kraft 2017 tystnade motståndet totalt.
600 miljoner människor
Detta trots att EU fortsatt sin strategi med att sluta avtal med stater i syfte att upprätta frihandelsområden som sägs underlätta handel. CETA-avtalet fick i december sällskap av det ännu mer omfattande JEFTA-avtalet, mellan EU och Japan, som omfattar omkring 600 miljoner människor. Förra veckan klubbades även ett frihandels- investeringsavtal mellan EU och finanscentrumet Singapore. Brasilien står på tur tillsammans med flera länder i Sydamerika. Om antalet förkortningar känns förvirrande så krånglas det till ytterligare av att samma avtal går under olika benämningar.
– ”JEFTA” är en term som uppfanns av diverse frihandelskritiska organisationer som gärna ville ha en behändig förkortning för att lättare kunna bunta ihop detta avtal med CETA. Någon förkortning finns egentligen inte, men om du verkligen skulle vilja ha en så bör den korrekta vara EUJEPA, skriver EU:s handelskommissionär Cecilia Malmströms pressekreterare i ett mejl.
En av få organisationer som varit aktiva i motståndet mot dessa avtal är Skiftet. Deras kanslichef Robin Zachari har märkt en tydlig nedgång i diskussionerna och protesterna.
– Det var mycket enklare att väcka debatt om TTIP, eftersom det gällde USA, säger Robin Zachari och fortsätter:
– Sedan gick det även att väcka viss debatt om avtalet med Kanada, CETA, men det var svårare för folk tycker att det är ett gulligt land som spelar hockey och har en hunkig premiärminister och då ser de inte att avtalet är värdelöst. Sedan efter CETA-debatten har intresset bara dalat. Det är komplexa frågor som människor inte har tid att sätta sig in i, säger han.
Vad var det som väckte ert intresse för dessa frågor?
– Det handlar om grundläggande frågor om vår miljö, demokratin och arbetstagares rättigheter. Avtalen innebär att privatiseringar kan låsas fast och bli omöjliga att återta. Det gör att politiken blir satt i handklovar, säger Robin Zachari.
Det är en inställning som han inte är ensam om. ”Varje gång du lagstiftar mot asbest eller vad som helst så kommer du att bli stämd”. De varnande orden kommer från världsbankens tidigare chefsekonom tillika ekonomipristagaren Joseph Stiglitz och handlar om de demokratiska riskerna med frihandels- och investeringsavtalen.
Vad är det som är kontroversiellt?
Avtalen sluts mellan stater och är unika, men en del paragrafer är återkommande och flera av dessa delar är omtvistade. Det handlar dels om avtalens faktiska innehåll, som ofta utgår från storföretagens intressen, dels om regler som avgör hur ny lagstiftning ska få komma till och vilka sektorer som ska vara privatiserade. En annan del, som ibland lyfts ut i separata avtal, handlar om regler som ska skydda investerare och om hur tvister mellan investerande företag och stater ska lösas.
En av de mest kritiserade delarna i frihandelsavtalen är det som kallas regulativt samarbete, som syftar till att främja förutsebarhet för företagen när nya regleringar införs och att undvika onödiga handelshinder. Det innebär i praktiken dels att stater i en del fall måste samråda med näringslivet innan de kan lagstifta, dels att EU och avtalsparten, exempelvis Japan, ska förhandsgranska lagstiftning som riskerar att störa handeln.
En av de avgörande frågorna är då vilka handelshinder som är onödiga och ej. I frihandelsavtalet med Japan anges också att ny lagstiftning inte får utgöra ett ”förtäckt handelshinder”. Det innebär att lagstiftaren måste kunna visa att en föreslagen åtgärd motsvarar det “minst restriktiva” alternativet för att uppnå målet med lagstiftningen, vilket riskerar att premiera kommersiella intressen på bekostnad av andra samhällsmål. En av de som varnat för detta är den franske nationalekonomen Thomas Piketty.
– Det är helt oansvarigt att anförtro handelsexperter som inte kan utkrävas ansvar den grundläggande demokratiska uppgift det innebär att bestämma omfattningen av lagstiftning och reglering, konstaterar han tillsammans med 19 andra forskare i en debattartikel i franska Le Monde.
”Man inte ska ha tullar”
Samtidigt som frihandelsavtalen ingås sluts i regel även ett investeringsavtal mellan staterna. Syftet med investeringsavtalen sägs vara att skydda företag från att stater ska behandla dem orättvist. En av de som varit mest aktiv i att motarbeta dessa avtal i Europaparlamentet är Max Andersson (MP). Han menar att begreppet frihandelsavtal används för att dra uppmärksamhet från avtalens investeringsskydd. Han poängterar också att ordvalen är en av orsakerna till att det kan vara svårt att skapa opinion i frågorna.
– Det är skillnad på investeringsskydd och frihandel. Man påstår att det är ett frihandelsavtal eftersom det har så positiv klang. Frihandel handlar om att man inte ska ha tullar och onödiga handelshinder. Investeringsskydd handlar istället om att göra det svårare att fatta demokratiska beslut, säger han.
Några av de viktigaste delarna i investeringsavtalen skyddar företagen mot diskriminering, orättvis behandling och godtycklig expropriation. Det kan låta som harmlösa paragrafer, men de kan få långtgående verkan. Exempelvis kan det röra sig om otillåten expropriation om en stat via lagstiftning väsentligt minskar värdet på en investering. Det skulle kunna bli aktuellt i fall såsom när en stat förbjuder en viktig komponent i en vara som produceras eller att ett nödvändigt tillstånd dras in. En stat måste också agera på ett sätt som företaget kan förvänta sig. Det betyder att en stat inte får gå för fort fram med regleringar och exempelvis inte ta till radikala omsvängningar i klimatpolitiken – om den vill undvika skadeståndsansvar.
Ett mycket uppmärksammat fall där just denna fråga väckts gäller bolaget Lone Pine Resources som stämde Kanada med utgångspunkt i det nordamerikanska NAFTA-avtalet efter att delstaten Quebec hade infört en ny miljölag som återkallade alla tillstånd för olje- och gasutvinning kopplat till St Lawrence-floden.
Lone Pine kräver 118,9 miljoner amerikanska dollar i kompensation med argumentet att åtgärden strider mot den ”legitima förväntning” företaget haft på statens handlande när det investerade. Tvisten, som ännu inte är avgjord, har tagits upp vid en specialdomstol med mycket lite insyn, enligt reglerna i investeringsavtalet.
Syftet med dessa regler är att ge investerare så högt skydd som möjligt. Men som fallet med Lone Pine visar riskerar det dock att ske på bekostnad av staters möjlighet att lagstifta.
– Det är ingenting i avtalen som förhindrar dig från att lagstifta, du behöver bara räkna med att skriva en check till Philip Morris för att gottgöra dem för de vinster som de skulle ha gjort om de kunde ha fått fortsätta att döda människor på samma sätt som de kunde göra tidigare, kommenterar Joseph Stiglitz i Independent.
Även den tvist som Stiglitz syftar på är karakteristisk. Den gäller tobaksbolaget Philip Morris, som 2011 stämde Australien efter att staten infört begränsningar i hur tobak fick marknadsföras. Philip Morris menade att lagstiftningen behandlade dem orättvist och stred mot ett investeringsavtal och att Australien därmed skulle ersätta tobaksbolaget för dess uteblivna vinster. I detta fall hade bolaget dock inte framgång med sina anspråk.
Det hade däremot det nederländska försäkringsbolaget Achmea, som framgångsrikt lyckades stämma Slovakien på 25 miljoner euro. Detta efter att Slovakien hade infört ett förbud mot vinstuttag i delar av välfärdssektorn, vilket innebar att Achmeas investeringar på den slovakiska marknaden för hälsoförsäkringar blev mindre värdefull än vad de hade räknat med. Achmea lutade sig mot den artikel som är klart vanligast i investeringstvister, nämligen den som anger att en stat måste agera på ett sätt som ligger i linje med företagets ”berättigade förväntningar.”
Har tagit sju år att förhandla
Statistiken visar att staterna och investerarna vinner omkring hälften av målen var. Runt 10 procent slutar med förlikning. Det kan dock diskuteras om en stat över huvud taget kan gå segrande ur den här typen av tvister, eftersom det enda de kan göra är att försvara sig. Stater kan inte stämma investerare, så bästa möjliga scenario för staten är om domstolen avvisar investerarens anklagelser. Staterna är också de enda som bär skyldigheter, vilket gör dessa avtal relativt unika. Jonas Hallberg, expert på investeringsskydd på Kommerskollegium, säger att han ser avtalen som en form av rättsäkerhetsskydd.
– Vad gäller investeringsskyddsavtal är ambitionen att de ska leda till att det görs fler investeringar vilket i sin tur ska gynna den ekonomiska utvecklingen för samtliga parter. Samtidigt utgör avtalen en garanti för att investerare åtminstone inte ska erhålla en sämre nivå av behandling än vad som garanteras av avtalen, säger han.
Skulle det vara möjligt att ge skyldigheter till storbolagen genom dessa avtal och inte bara rättigheter?
– Det skulle vara möjligt och det diskuteras mer och mer. Dock bör vi inte glömma bort att stater redan har denna makt, det är bara att lagstifta om vilka skyldigheter staten anser att investerare ska uppfylla, säger han.
När EU ingick avtalet med Kanada, Ceta, behövde varje enskilt medlemsland därefter godkänna avtalet. Det ledde till omfattande debatter i både nationella parlament, inom politiska partier och inom fack- och miljörörelsen. I en del länder var det långt ifrån säkert att avtalet, som tagit sju år att förhandla, skulle gå igenom. Framförallt var det den belgiska delstaten Vallonien som satte sig på tvären. Till slut stod den fransktalande regionen, med mindre än en procent av den totala befolkningen i EU, ensamma mot övriga medlemsstater.
– Vi är varken emot Kanada eller handel. Detta är en djupt politisk diskussion och på vissa sätt även en filosofisk diskussion om vad handel faktiskt är och hur det ska hanteras. Det är på grund av detta som denna debatt har så stor betydelse, sa Valloniens ledare, socialisten Paul Magnette, i det belgiska parlamentet.
Det som framförallt stack i ögonen på Magnette var den mekanism för tvistelösning som ingick i avtalet (Då kallad ISDS, numera reformerad och under benämningen ICS). Det är den som möjliggör för företag att stämma stater om de anser att staten inte lever upp till det investeringsskydd som de garanterat. Till slut skrev dock Belgien under avtalet, efter en kompromiss som innebar att EU-domstolen skulle pröva om tvistelösningsmekanismen är förenlig med EU-rätten eller ej.
Domstolens besked, som får effekt för samtliga investeringsavtal, väntas komma i maj. Enligt EU:s handelskommissionär, Cecilia Malmström, är dock unionens långsiktiga plan att inte vara beroende av enskilda avtal, utan att införa en ny internationell domstol för investeringstvister som ska ersätta ISDS och ICS.
”Måste stoppa vinster i välfärden”
EU-kommissionen har inte velat hamna i en Vallonien-situation på nytt. Frihandelsavtal kan genomdrivas utan godkännande i varje medlemsland, men enligt en dom från EU-domstolen måste investeringsavtalen godkännas även nationellt.
Handelsavtalet med Japan kunde därför ingås utan att de nationella parlamenten behövt ta ställning, eftersom investeringsskydd där förhandlas separat. Robin Zachari på Skiftet menar att EU-kommissionen lyfter ut investeringsdelen i separata avtal för att på så sätt kunna baxa igenom handelsavtalen utan att involvera nationella parlament. Han vill lyfta en diskussion kring investeringsavtalen.
– Demokratin avgränsas framför våra ögon utan att någon märker det, det sker inte över en natt. Men om 20 år när Sverige bestämmer sig för att vi verkligen måste stoppa vinster i välfärden, så kanske inte det är möjligt. Jag tycker inte att demokratin ska vara bakbunden av komplexa handelsavtal som har passerat utan diskussion, säger han.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
