Redan innan vallokalerna hade öppnat i Nicaragua den 7 november stod det i princip klart vem som skulle vinna presidentvalet. Den redan regerande Daniel Ortega hade satt upp så många bromsklossar för oppositionen att ingen i realiteten kunde utmana honom i kampen om makten. Därmed kunde presidenten ro sin fjärde mandatperiod i hamn.
FN, EU och Organisationen för amerikanska stater (OAS) har alla sagt att fria och rättvisa val inte är möjliga i Nicaragua under rådande förhållanden. Inför valet förbjöds tre oppositionspartier. Mellan maj och oktober i år fängslades 39 oppositionella på mycket lösa grunder. Sju av de fängslade avsåg att ställa upp som presidentkandidater.
Allt ingår i en mångårig auktoritär utveckling under Daniel Ortega, som styrde Nicaragua 1979–1990 och återkom till makten 2007. En lång rad aktörer har kritiserat honom för att ha tagit kontrollen över parlamentet, rättsväsendet och valmyndigheten – och för omfattande attacker mot pressfriheten. Ortega svarade också mycket våldsamt på stora, regeringskritiska protester 2018, där minst 325 människor dödades.
Nicaraguas 1900-tal präglades till stor del av blodiga inbördeskrig, en frånvaro av demokrati och brutala styren av USA-stödda högerregimer. Landet delar denna traumatiska bakgrund med flera grannar i regionen, som även de nu ser en förvärrad auktoritär utveckling.
I Honduras ändrade president Juan Orlando Hernández i konstitutionen år 2015 för att kunna styra under en andra mandatperiod. Året efter fick Högsta domstolen makten att avskeda och utse alla domare i landet. Samtidigt har landet sett återkommande övergrepp ända sedan en statskupp genomfördes mot den dåvarande vänsterregeringen 2009. Guatemalas president Alejandro Giammattei har också han underminerat sitt lands rättsväsende. Idag finns bara några få oberoende domare kvar, som regeringen nu försöker ersätta med lojalister – av allt att döma i ett försök att stoppa ”ofördelaktiga” korruptionsutredningar.
De centralamerikanska länderna har i mångt och mycket befunnit sig i medieskugga sedan deras inbördeskrig avslutades på 1990-talet och demokrati infördes. Human Rights Watch och andra människorättsorganisationer har uppmanat både enskilda länder och FN:s säkerhetsråd att diskutera den negativa utvecklingen.
En försämrad demokrati i Centralamerika öppnar upp för förvärrad korruption, ökad fattigdom, kriminalitet och migration av människor som flyr hopplöshet och våld.
Allt är problem de berörda länderna redan lider av idag.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.