Förslaget kallas ”Lagen för mödrastöd” och en del av det handlar om att kraftigt begränsa aborträtten för kvinnor.
Detta har PP försökt driva igenom tidigare, senast när de hade regeringsmakten 2014–2018 – men förslaget röstades då ned i parlamentet. Om de återtar makten tänker de försöka igen.
En annan del av lagförslaget väckte större uppmärksamhet:
Papperslösa, gravida mödrar ska erbjudas tidsfrist för utvisning om de går med på att adoptera bort sina barn till spanjorer.
Men för att lugna väljarna betonades att mödrarna ska kunna utvisas ändå, när barnen väl är utplacerade.
– Adoptionen ska inte fungera som ursäkt, försäkrade PP:s partiledare Pablo Casado under ett kampanjmöte i början av mars.
Endast spanska barn
Lagförslaget kallas av kritiker ”barbariskt” och paralleller dras till Margret Atwoods bästsäljare ”Tjänarinnans berättelse”.
Partido Popular och Pablo Casado försvarar sig med att förslaget syftar till att färre barn ska ”hittas i containrar”– något han hävdar är vanligt förekommande. På detta sätt ska mödrarna, argumenterar Casado, kunna ”adoptera bort i stället för att överge sina barn”.
I Spanien dör det idag fler människor än vad det föds – något Pablo Casado kallar en ”demografisk vinter”. Det behövs en rejäl befolkningsökning för att den allt äldre befolkningen ska kunna få omsorg. Att både den invandrade modern och hennes barn skulle få stanna och på så vis hjälpa demografin på traven är dock inte ett alternativ för PP. Det är bara barn som växer upp i spanska hem som PP vill ha fler av. Invandrare vill de uttalat ha mindre av i Spanien.
Detta sammanfaller med att det högerextrema partiet VOX växer kraftigt i opinionen. Enligt de senaste opinionsmätningarna blir spanska PSOE största parti i parlamentet – men PP kan ta tillbaka regeringsmakten om de samarbetar med – tidigare liberala – Ciudadanos och högerextrema VOX – vars huvudfrågor är just antifeminism och invandringsstopp. I regionen Andalusien har samarbetet redan inletts.
Systematiska barnarov
Lagörslaget påminner om Francoregimens och den katolska kyrkans olagliga adoptioner där barn togs från ”olämpliga föräldrar” och istället fick växa upp i ”bra, spanska familjer”. Det sågs som en del av nationsbygget.
Ingen vet exakt hur många bebisar det rör sig om. Siffran 300 000 är vanligt förekommande men det kan röra sig om fler.
Spanska barn stals från sina mödrar och adopterades bort illegalt från 40-talet ända fram till slutet på 80-talet. Det blev en offentlig skandal först på 2000-talet då flera fall uppdagades och kunde bevisas med hjälp av DNA-tester.
Under Francos tid skedde det främst av ideologiska skäl. Barnen togs från republikanska föräldrar – det vill säga ”röda” och ”kommunister”. Francoregimens motståndare eller som diktatorn Francisco Franco själv kallade dem: Fosterlandets fiender. I stället fick barnen växa upp i regimvänliga hem – och där formas ideologiskt.
Kyrkan drivande kraft
Men Franco dog 1975 och Spanien återgick till ett demokratiskt statsskick. Ändå fortgick de systematiska barnaroven i över ett decennium.
Den katolska kyrkan hade varit drivande bakom barnaroven redan från början – efter diktatorns död gjordes det i den ”katolska moralens” namn.
Barnen stals från ”omoraliska” unga kvinnor med vänsteråsikter, ensamstående mödrar eller kvinnor från enkla förhållanden.
Det var dessutom väldigt lukrativt. Bebisarna såldes för stora summor till katolska par som inte kunde få egna barn – eller som ville slippa krånglet och riskerna med en graviditet.
Ibland lurades de biologiska mödrarna att tro att deras barn hade dött. Det anordnades till och med falska begravningar med tomma kistor. Ibland ”övertalades” mödrarna att lämna bort barnen. Denna ”övertalning” jämförs idag med hur papperslösa mammor kan komma att övertalas med en slags utpressning.
Katolska kyrkan var en maktfaktor i och med sina starka band till Francoregimen och även dess demokratiska efterföljare. Dessutom dominerar kyrkan mödravården: Läkare, sjuksystrar (ofta nunnor), präster och tjänstemän samarbetade i de systematiska, illegala adoptionerna som pågick fram till 1987. Bara en person har ställts inför rätta – den gamla obstretikern Eduardo Vela från Madrid. Han dömdes som skyldig men slapp fängelse eftersom brottet var preskriberat.
Idag finns det flera frivilliga föreningar för mödrar som letar efter sina barn, personer som letar efter sina syskon och adopterade som letar efter sina biologiska familjer. Men hos den spanska staten finns inget stöd att hämta, katolska kyrkan vägrar öppna sina arkiv och den enda domare som ville öppna en utredning fick sin domarlicens indragen.
Anledningen till att föreningarna inte får stöd hos staten är de försoningspakter som skrevs in i grundlagen 1978 för Spaniens övergång till demokrati. Detta innebar att regimens brott inte skulle behandlas som sådana.
En stor politisk skiljelinje mellan höger och vänster i spansk politik är viljan att rucka på dessa pakter. Vänsterpartiet Podemos med allierade vill riva upp, socialdemokratiska PSOE vill bara förändra gradvis medan den samlade högern vill låta vara – och låta de kvarvarande Francomonumenten stå kvar.
Val i april
Den 28:e april går spanjorerna till val. Ska PP återta makten måste de samarbeta med Ciudados som Vox. De hittar gemensamma beröringspunkter i att de vill minska invandringen, begränsa kvinnans rätt till sin kropp och anser att den katolska kyrkan ska ha en viktig roll i det spanska samhället.
– Det viktiga är att samarbeta, Spanienvänner emellan, sade Pablo Casado på ett möte i början av mars.
