I den lilla byn Twaneh är invånarna nästan dagligen utsatta för våldsamma attacker från personer som bor i den närliggande bosättningen. Byn ligger i ett ockuperat område, South Hebron Hills, och har utvecklats mycket under de senaste decennierna, bland annat med hjälp av utländska biståndsorganisationer. Här finns nu en skola, dit även barn från närliggande byar kommer, ett kvinnokooperativ och en enkel vårdcentral.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vid huset allra högst upp i byn sitter en äldre kvinna med ett barn i famnen. På den lilla uteplatsen leker ytterligare två barn.
– De är mina barnbarn, säger kvinnan, Fatme Mosa Raba’ee. Jag kan inte lämna dem ensamma här på uteplatsen, för när som helst kan bosättarna komma och kasta sten eller hota dem med vapen. För två veckor sedan attackerade de två småbarn: en treåring och en tvååring. Sedan Trump sa att USA:s ambassad skulle flyttas till Jerusalem har bosättarna blivit mer beslutsamma – de vill skrämma bort oss härifrån. Tyvärr får vi ingen hjälp av soldaterna när vi blir angripna. Därför sitter jag här med barnen hela tiden.
Flera har skadats
Flera av byborna har skadats när de har blivit attackerade av bosättare medan de har arbetat på sina odlingar. En av dem är Juma’a Raba’ee, en åttabarnsfar som bor lite längre ner i byn. Han är en av Fatme Mosa Raba’ees söner. Just nu sitter han i rullstol med ena benet sträckt och får under två månader inte belasta benet alls. Det är svårt att klara försörjningen när han inte kan arbeta, och familjen tvingas därför att sälja ett får i veckan. Nu har de tolv får kvar.
– Bosättarna låg i bakhåll och attackerade mig när jag kom ensam till fältet för att skörda hö till fåren. De var fem unga män som kastade stora stenar på mig, och en av dem höll sitt gevär mot mitt huvud. Som tur var kom min son, och när de hörde honom skrika trodde de nog att det var flera som kom, så de gav sig av. Men först blev jag slagen med geväret.
Juma’a Raba’ee kom så småningom under läkarvård och opererades. När han polisanmälde attacken kontrade polisen med att försöka förmå honom att erkänna att skadorna uppkommit vid ett fall i hemmet.
Motstånd enligt icke-våld
Sedan ett tiotal år organiserar Twanehborna sitt motstånd enligt icke-våldsprinciper, och efter den senaste tidens upptrappning av våldet har de gjort ett schema och börjat turas om att hålla uppsikt i byn dygnet runt. De har också en sms-kedja, så att de snabbt kan larma varandra när det behövs.
– Jag tror att vårt arbete med icke-våldsmotståndet har bidragit till att vi har fått en så god gemenskap i byn och utvecklats så bra, säger Juma’a Raba’ee.
Byborna ordnar regelbundet utbildningar för både ungdomar och vuxna där de övar på att hålla sig lugna och följa icke-våldsprinciperna vid olika typer av provokationer och attacker.
– Bosättarna vill att vi ska bli galna och våldsamma, för då kan de göra vad de vill med oss. Men vi pratar i stället och följer Gandhis lära. Det är ok att använda viss kraft för att undanröja farliga situationer, men vi ska aldrig göra något brottsligt.
Ett annat sätt som han gör motstånd på är med hjälp av en kamera. Han fotograferar, filmar och rapporterar vad som händer för B’Tselem, ett israeliskt center för mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena.
Läs hela reportaget i nyhetsmagasinet ETC. För att beställa en prenumeration, mejla kundtjanst@etc.se
