I radhuset i Storvreta, Uppsala, går livet sin gilla gång. Allt är precis som vanligt och helt upp och ner på samma gång. På morgonen är rutinerna desamma: de vaknar och gör sig redo för dagen, sedan går Yumna Ismael med sina barn, femåriga Sarah och treåriga lillasystern Raseel, till förskolan.
Dagtid pluggar Yumna Ismael svenska. Hon är utbildad biokemist, och hoppas snart kunna tillräcklig svenska för att börja jobba igen. Båda döttrarna, men särskilt Sarah som är äldst, förstår att någonting är väldigt fel. Men det är först när det är dags att sova som det bränner till på riktigt.
– Mohammed brukar alltid läsa en saga för henne innan hon ska sova, och nu när situationen har förändrats är det svårt att få henne att somna, säger Youmna Ismael.
Hennes man Mohammed Alserr är en av de svenskar som fortfarande är kvar i Gaza. Han har, trots att han var med på evakueringslistan, nekats inresa i Egypten. Han spenderade en natt fängslad innan han skickades tillbaka till Gaza, något Dagens ETC tidigare har rapporterat.
Skakig linje från Gaza
Kontakten med Mohammed har varit väldigt sporadisk de senaste dagarna, säger Yumna Ismael. Dagens ETC har också försökt få tag på honom för att fråga hur det går. Till slut, under tisdagsmorgonen, ringer han upp. Linjen är skakig och samtalet bryts flera gånger. De senaste nätterna har han sovit i UNRWA:s skola precis vid gränsen.
– Männen får sova utanför på marken. Jag åkte hit när det var sommar och jag har bara sommarkläder med mig. I natt fick jag låna ett täcke av någon.
Vid den egyptiska gränsen har de givit olika bud till att han inte släpps igenom: först var det att han saknade ett id-kort på arabiska, sedan har de upprepat att hans fullständiga namn – inklusive mellannamn – måste stå med på listan. UD skriver till Dagens ETC att de inte känner till att ett palestinskt id-kort skulle vara ett krav.
Hoppet krymper
Mohammed Alserr säger att hoppet om att släppas ut krymper. Allt fler svenskar och utlänningar reser ut via Egypten, när alla har lämnat kanske gränsen stänger, resonerar han. Dagens ETC måste be honom upprepa det två gånger, högljudda sirener överröstar honom. Det är ambulanser som ska åka ut.
– Igår kom det två bussar från ett sjukhus. Det var inte lätt att bevittna det. Sex personer hade dött i bussen på vägen, det var barn som inte hade bytt blöja på flera veckor. De hade inte ätit på två veckor sa de, säger Mohammed Alserr innan samtalet bryts för sista gången.
Yumna Ismael försöker hindra tankarna från att spinna i väg för mycket, hon vill inte tänka på vad som kan hända.
– Mohammed är en jättebra pappa. Jag saknar honom. Sarah säger att ”mamma jag vill ha en stor fest för pappa, jag vill köpa en present till honom när han kommer hem”. De frågar efter honom varje dag och jag vet inte vad jag ska säga.