I Istanbuls tunnelbana hänger stora affischer som gör reklam för Hayko Bağdats senaste bok. Armeniern som föddes och växte upp i Turkiet har blivit ett känt namn eftersom han sedan många år har skrivit om folkmordet i både armeniska och turkiska tidningar. På sitt förlag i centrala Istanbul är han i full färd med att skriva en krönika inför hundraårsdagen, för att uppmärksamma starten av folkmordet som innebar att uppemot två miljoner armenier i Turkiet miste livet.
Men i Turkiet vill de styrande inte kännas vid något folkmord.
– Förnekelsen ryms inom statens alla institutioner. Myndigheternas formella ideologi går ut på att förneka och glömma det som har skett i historien, säger Hayko Bağdat och förklarar att det här även påverkar landets invånare.
Själv vill han, genom sina texter, försöka påverka människor att tänka annorlunda. Samtidigt poängterar Hayko Bağdat att han för en ”kamp mot staten och inte det turkiska folket”.
Trots att Turkiet vill bli medlem i EU återstår en ”fobi mot väst” – eftersom ”det ottomanska riket förstördes av väst”, enligt Hayko. Sedan Recep Tayyip Erdoğan blev president förra året har censuren ökat, och många upplever att yttrandefriheten kränkts ytterligare. Haykos texter klarar sig undan cencuren, men han lever under ständigt beskydd sedan den armeniske journalisten Hrant Dink – som ofta skrev om folkmordet och startade armeniska tidningen Apos – mördades för åtta år sedan.
Armenier har bott i Turkiet i tusentals år, hur ser deras situation ut i dag? Är de accepterade i samhället?
– Det finns inte ett svar. Är algerier i Frankrike lyckliga? Eller muslimer i Sverige? Frågan har två svar: ja och nej.
Över tjugo länder, varav hälften inom EU, har erkänt folkmordet. Nyligen gjorde påven Franciskus samma sak, och ett par dagar efteråt uppmanade EU-parlamentet Turkiet att erkänna folkmordet. Som svar hotade Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu att utvisa de uppskattningsvis 100 000 armenier som bor och arbetar i Turkiet. Han kallade uppmaningen en ”rasistisk attack på Turkiet”. President Erdoğan fördömde öppet påvens erkännande.
”Det hetaste ämnet nu”
På den armeniska tidningen Agos har redaktionen haft bråda dagar inför årsdagen.
– Ju närmare dagen vi kommer, desto mer galet är allt, förklarar Gökhan Diler, journalist på Agos.
Han visar tidningens förstasida som har citat om folkmordet från ledande ministrar och presidenten.
– Folkmordet är det hetaste ämnet i landet just nu, men de styrande vill fortfarande inte säga ordet.
Enligt Gökhan Diler kan de internationella påtryckningarna av Turkiet att erkänna folkmordet istället ha en negativ effekt.
– Regeringen kommer inte lyssna på utländska krafter som säger till dem vad de ska göra. Dessutom är det val om två månader, och politikerna vill plocka nationalistiska röster.
Agos har en öppen diskussion om folkmordet, om de stulna armeniska egendomar som försvann under perioden och om assimileringen av kristna armenier. Religion och ekonomi är två viktiga faktorer till varför erkännandet uteblir.
– Målet var att sparka ut kristna från landet. Många turkiska och kurdiska familjer blev rika sedan de tog över armeniska egendomar – något de ogärna ger tillbaka.
Samtidigt som det ser mörkt ut politiskt finns ljusglimtar.
– Samhället förändras snabbare än staten. Nu uppger ungefär tjugo procent av medborgarna att de är för ett erkännande, även om de flesta fortfarande inte bryr sig om ämnet.
Polariseringen av landets medier som skriver eller inte skriver om folkmordet jämför han med den som råder hos befolkningen: ”antingen är du på regeringens sida eller mot den.” Tidningarna byter snabbt ägare i Turkiet, men det är ofta ett namn som genomsyrar makten.
– De flesta medier ägs av Erdoğans familj, eller affärsmän som står honom nära, förklarar Gökhan och slår fast:
– Regeringen blir hela tiden mer aggressiv, särkilt nu efter påvens uttalande och EU-parlamentets resolution.
”Du kan bli åtalad för en tweet”
Tusentals människor förväntas idag samlas på Taksimtorget. Efter de protester som ägde rum på torget och i intilliggande Gezi Park för två år sedan, som bland annat handlade om regeringens brist på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, har demonstrationer på platsen varit förbjudna.
– Jag har inte sett några stora folksamlingar här det senaste året, säger Mehveş Evin, journalist på dagstidningen Milliyet och pekar ut över Taksimtorget.
Även hon tycker att läget har förvärrats sedan Erdoğan blev president.
– Det räcker att du twittrar eller skriver något nedlåtande om honom på Facebook. Det är lärare, journalister och studenter som åtalas, det sker varje dag.
Tidigare brukade Mehveş skriva ordet ”massmord” istället för ”folkmord” i sina artiklar, men på sistone har hon använt det känsliga ordet. Hon berättar att en del hatmejl har trillat in, men framförallt positiva läsarkommentarer.
– Det är oftast inte folket som har problem utan politikerna.
På årsdagen ”kommer myndigheterna ha en plan” för hur de ska hantera protesterna, säger hon.
– De kanske sätter in motdemonstrationer, det har de gjort tidigare.
Mehveş menar att allt kan hända inom turkisk politik, och att ”politikerna ofta tar ett steg fram för att sedan ta två steg tillbaka”. Om ett officiellt erkännande av folkmordet någonsin kommer?
– De behöver mer tid, så är det bara.
