Hans ben bär honom knappt. Så han leds av en annan man. Han är tyngd av sorg då en älskad anhörig just blivit begraven. Den 45-åriga tvåbarnsmamman dog bara några timmar efter att hon insjuknat. Det är i utkanten av Sydsudans huvudstad Juba, i stadsdelen Munuki, som koleran precis skördat ett av sina första offer. Världshälsoorganisationen (WHO) är på plats och försöker spåra sjukdomen och begränsa spridningen.
– I början av ett kolerautbrott är chansen större att begränsa spridningen. Men vi har redan kunnat bekräfta en epidemi, säger Pauline Ajello på plats i Munuki med sina kollegor från FN:s hälsoorgan.
Hon berättar att begravningar är bekymmersamma då beröring med den döde ökar risken att sjukdomen sprids. WHO försöker informera de sörjande om riskerna men många har svårt att ta till sig informationen på grund av chocken och sorgen. Processioner av gråtande människor passerar Pauline Ajello och de andra blåklädda FN-medarbetarna. Den sörjande mannen, vars ben knappt bär, sätter sig till slut i en av de väntande minibussarna. Med glasartad blick och ett uttryck av fruktansvärd trötthet stirrar han ut i det mjuka eftermiddagsljuset. Det har gått sex månader sedan konflikten blossade upp.
Föll samman efter självständigheten
Efter decennier av inbördeskrig bröt sig det som idag är Sydsudan loss från Sudan 2011. Tre år efter självständigheten har landet fallit sönder inifrån. I december 2013 eskalerade en politisk maktkamp mellan de två forna bundsförvanterna, sittande presidenten Salva Kiir och tidigare vicepresident Riek Machar, till väpnad konflikt med etniska undertoner mellan landets två största stammar. Dinkas och regeringsarmén, lojala mot Salva Kiir på ena sidan, nuerna och rebellerna med Riek Machar på den andra. En miljon människor har drivits på flykt sedan konflikten bröt ut. Tiotusentals har dödats. Båda sidor i konflikten anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten. FN, på plats i landet sedan självständigheten med en fredsbevarande styrka, varnar för en stundande svältkatastrof som riskerar att drabba flera miljoner av landets invånare.
Mjölken räckte inte till båda barnen
Norr om Juba, i det lilla samhället Nyal i Unity State, finns Peter Gadtiet, fyra månader gammal. Han är en av alla dem som lever i gränslandet på svältkartan och riskerar att tyna bort. Den lilla kroppen, inte tyngre än 2,4 kilo, ligger i mamma Angelina Nyakueis knä.
– Jag fick tvillingar, men det andra barnet dog, berättar hon.
Angelina var så avmagrad att mjölken sinade och inte räckte till båda barnen. Peter Gadtiets bror, James Both, blev bara två månader. När han dog hade regeringstrupperna attackerat deras by och familjen var på flykt undan striderna. Nu i Nyal har de fått hjälp av en av hjälporganisationerna och lille Peter Gadtiet kommer med största sannolikhet att återhämta sig. Men för många andra i Unity State, ett av de områden som drabbats hårdast av kriget, är chanserna att överleva inte lika goda som för Peter Gadtiet. Där har hjälporganisationerna tvingats bort till följd av stridigheterna och befolkningen har lämnats åt sitt öde. Många människor har förlorat allt de ägde när våldsvågen svepte fram och slog sönder allt i sin väg. På flera platser är tecken på den svältkatastrof som FN varnar för uppenbara, många har redan dött av hunger.
Enligt bedömare har dock säkerhetsläget i landet stabiliserats något sedan ett fredsavtal trädde i kraft i början av maj. Nya samtal mellan parterna har inletts och den 10 juni nåddes enighet om en övergångsregering inom 60 dagar. Men i praktiken är det ännu ingen som vet hur det ska gå till och skottväxlingar och strider förekommer fortfarande på flera platser. Läget i landet är spänt och majoriteten av folket är fortfarande ovetande om de bakomliggande orsakerna till konflikten. Än mindre har de kunskap om landets politiska system och vad en övergångsregering skulle innebära.
Enorma utmaningar för humanitär hjälp
Internationella hjälporganisationer menar att det sedan fredsavtalet blivit något enklare att distribuera humanitär hjälp tack vare löften från president Kiir och rebelledare Machar om att öppna den humanitära korridoren. Men med regnen som anlänt är de logistiska utmaningarna enorma och flera aktörer på den humanitära scenen har börjat släppa förnödenheter från luften för att de överhuvudtaget ska komma fram till de behövande.
Sedan regnets intåg i maj har mer än 600 fall av kolera registrerats i landet. 25 har redan mist livet. Hjälporganisationer är rädda för att sjukdomen ska spridas till flyktinglägren inom FN-baserna och få katastrofala följder. Hittills har tältstäderna förskonats men WHO har bekräftat spridning utanför Juba till flera andra stater.
Måste passera ett fotbad
Inte långt från Munuki, där de sörjande nu försvunnit till sina respektive hem, ligger Juba Teaching Hospital. I hörnet, i skymundan från entrén, ligger isoleringsavdelningen skild från resten av sjukhuset. Alla som är på väg in eller ut måste passera ett klorerat fotbad utanför grinden. Där innanför ligger insjuknade i ett kaos av britsar med stora hål i mitten så att de ska kunna göra sina behov i den spann som finns under sängen. Flera av patienterna var döende när de kom in, andra befann sig i apatiska tillstånd och får nu dropp med saltlösning medan personal i skyddsdräkter går runt och sprayar med klor-lösning för att förhindra att sjukdomen sprids vidare.
– Nu har vi stabiliserat läget här men tidigare ramlade folk ihop utanför grinden då de hade gått länge och väntat in i de sista innan de kom hit. De var helt enkelt för svaga och flera dog, berättar en sköterska som är täckt med munskydd, handskar och plastöverdrag över gummistövlarna.
Här på isoleringsavdelningen behandlas nu de som trots allt har haft tur, som kommit i tid till räddningen. För många andra, de som befinner sig de delar av landet som är avskurna från all humanitär hjälp, finns ingen räddning och när den väl anländer kan det redan vara för sent. l
Fotnot: Antalet dödsoffer sedan konfliktens början har inte kunnat klarläggas eller bekräftas.
