Den svenska sexköpslagen fyller 20 år i år och har redan gått på export till en rad länder. Island, Norge, Irland, Kanada och Frankrike har alla infört liknande lagar sedan dess. Enligt lagen är det straffbart att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Sedan en tid började det pratas om att Tyskland är på väg att bli nästa land att ta efter sexköpslagen. Europas största land, med en enorm industri baserad på försäljning av sexuella tjänster.
För några veckor sedan gick ett pressmeddelande ut från två tunga representanter i Angela Merkels tyska kristdemokratiska regeringsparti CDU. De öppnade för samtal med koalitionspartnern SPD om att införa en lag likt den svenska. Uttalandet fick flera svenska feministorganisationer att hoppas att förändringens vindar var på väg.
Men sanningen är att frågan är långt ifrån en lösning.
– Det är mitt förslag som diskuteras, men vi har inte nått en enad åsikt i partiet ännu. Det står inte högt upp på agendan. Flera av mina kollegor är inte medvetna om hur dålig situation är. Men så fort jag förklarar läget för dem så ändrar de åsikt, säger Elisabeth Winkelmeier-Becker till Dagens ETC.
Hon är CDU:s talesperson för lag- och konsumentskydd och en av de politiker inom CDU som kämpar hårdast för att den svenska sexköpslagen, eller den ”nordiska modellen” som den kallas, ska implementeras i Tyskland.
Hon låg bakom det uppmärksammade uttalandet tillsammans med partikollegan Thorsten Frei, vice ordförande i CDU:s partigrupp i parlamentet.
– Jag vill belysa problemet med de bristfälliga arbets- och levnadsförhållandena för prostituerade i Tyskland. Många kvinnor arbetar under prekära förhållanden, är under psykisk och fysisk press och har tagits in till Tyskland med falska löften. Behovet av att göra något åt det är stort, säger Thorstein Frei.
Skålade i champagne
Tyskland har länge beskrivits som ”Europas största bordell”. Enligt olika beräkningar tros mellan 150 000 och 700 000 kvinnor arbeta med att sälja sex i landet. Mellan 65 och 80 procent av dessa kvinnor kommer från något utomstående land, främst Rumänien och Bulgarien.
2001 röstades en ny lag igenom av dåvarande regeringskoalitionen med socialdemokratiska SPD och De Gröna. Ambitionen var att förbättra arbetsförhållandena för landets hundratusentals prostituerade, vilket skulle ske genom att skriva regelrätta arbetskontrakt och betala skatter för att finansiera hälsa, arbetslöshetsåtgärder och pensionsförsäkringar. Målet var att göra prostitution till ett hederligt yrke likt vilket som helst.
När lagen klubbades skålade socialdemokratiske familjeministern Christine Bergmann i champagne med Kerstin Müller, parlamentariker för De Gröna, bredvid en känd bordellägare.
Syftet med lagen var att stärka kvinnornas rättigheter, och det fanns en förhoppning om att bordellägarna skulle ta chansen att ”erbjuda bra arbetsförhållanden, utan att riskera åtal”.
I dag, 17 år efter lagens tillkomst, får den hård kritik av många poliser, kvinnoorganisationer och politiker som är insatta på området.
”Den välmenande lagen har blivit ett subventionsprogram för hallickar, och gjort marknaden mer attraktiv för människohandel”, skriver ansedda veckomagasinet Der Spiegel i ett långt reportage från 2013.
Redan 2007 släppte myndigheterna en rapport sim visade att få av de som sålde sexuella tjänster inom sexindustrin hade några anställningskontrakt och att bara runt en tredjedel av dem hade förbättrat sina arbetsförhållanden.
I dag finns det över 3 000 bordeller i Tyskland och en enorm turistindustri kopplad till att köpa sex. Totalt beräknas sexhandeln i Tyskland omsätta runt 14,5 miljarder euro, motsvarande 155 miljarder kronor, årligen.
– Min uppfattning är att det är precis lika dåligt som förr. Det finns väldigt få regleringar, nästan allt är tillåtet. På grund av det har vi en väldigt problematisk situation nu, säger Elisabeth Winkelmeier-Becker.
Sverige som förebild
Men diskussionen har alltså åter väckts om att ansluta till vad som i Tyskland kallas ”den nordiska modellen”.
Elisabeth Winkelmeier-Becker ser Sverige som ett föregångsland och blir glad över att en svensk tidning hör av sig för att prata om frågan.
– Sverige är verkligen en inspiration, speciellt mitten-vänstern, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Sverige har nått väldigt bra resultat.
Har ni pratat med några svenska politiker om frågan?
– Nej, jag har inte träffat några svenska politiker ännu, men jag skulle gärna göra det snart. Jag har pratat med några från ambassaden.
Hon tror dock att det kommer ta tid innan något händer.
– Det pågår väldigt mycket lobbyarbete. Folk som skriver till mina kollegor och till media. Sexarbetare som menar att vi inte har någon rätt att lägga oss i deras liv. Men jag tycker att vi måste fokusera på offren. De som kommer hit med löften om att få bra jobb på hotell eller restauranger, men de förstår inte ens språket och hamnar i stora problem.
Enligt Elisabeth Winkelmeier-Becker är det splittrat även inom de andra partierna, SPD och De Gröna i dag.
– Det är många som inte ser de här problemen, som vill fortsätta ha det liberalt och öppet. Men det finns de som är på min sida, engagerade och som trycker på för en reform, säger hon.
”Finns en chans”
Thorsten Frei poängterar att åsikterna är splittrade även inom CDU.
– Det finns i dag inget enat stöd för den nordiska modellen i min partigrupp CDU, säger han och tillägger:
– Jag är också medveten om att det finns många olika åsikter om den ”nordiska modellen”. Även kritiska röster. Studier från till exempel Irland visar att resultatet varit ganska negativt. Men oavsett det så vill vi prata med vår koalitionspartner SPD om att utveckla lagarna kring prostitutionen. Det kommer bli svårt, för det finns ingen överenskommelse i koalitionens avtal. Det är osannolikt att det kommer hända något snabbt, säger han.
Elisabeth Winkelmeier-Becker är hoppfull.
– Jag hoppas det finns en chans. Jag jobbar på det, att försöka hitta en lösning. Lärdomarna från Sverige har lärt oss hur viktigt det är att ha tålamod, säger hon.
