De jobbar i maffians hemliga fabriker

Varje vinter dyker små illegala fyrverkerifabriker som den i Herculaneum upp runt omkring Neapel för att förse staden med billigare alternativ till de legala fyrverkerierna inför nyårsafton. Fabrikerna, som ofta är kopplade till den lokala maffian Camorra, anställer unga fattiga människor som desperat behöver jobben i en region som har en av Europas högsta arbetslöshetssiffror. 

Arbetarna i de provisoriska fabrikerna riskerar sina liv både genom sina arbetsgivare, polisen och den farliga miljö de måste arbeta i för att hålla Neapel och Italien med fyrverkerier för att fira högtider som de i vissa fall inte själva kommer överleva länge nog för att delta i. Många av fabrikerna, ofta de äldsta, ligger inne i tvåmiljonerstadens stadskärna. 

Fabrik i fabriken

Ciro och Gennaro, två bröder mellan 30 och 40 år, sitter i sin lägenhet högst upp i ett hus i centrala Neapel. Deras verkliga namn är något annat - annars hade de riskerat konsekvenser från sina arbetsgivare eller polisen. Båda är täckta från halsen och neråt av intrikata tatueringar. De dricker kaffe och turas om att blossa på en joint. Från torget nedanför hörs folkmusik och lekande barns rop. 

De två bröderna hoppade av skolan tidigt för att kunna jobba och bidra till familjens ekonomi. Ciro, den yngre brodern, var bara tolv när han började jobba i en väskfabrik i närheten av hemmet. Det var i en av de fabrikerna som de upptäckte ett hemligt utrymme där arbetare tillverkade olagliga fyrverkerier. 

– Det var ett rum som användes som lager och som hade ett stort sidorum som mina farbröder gjorde om till en liten fabrik i fabriken. De ställde upp några bord och lampor och bestämde sig för att tillverka fyrverkerierna som napolitanarna älskar så mycket. Men de illegala är inte pyrotekniska eller färgglada, de är riktiga bomber, berättar Gennaro.

Maradona - känd men farlig

Fyrverkerierna som tillverkas i de illegala fabrikerna är verkligen mer lika improviserade bomber än faktiska fyrverkerier. Ofta uppkallas de efter kändisar eller fotbollsspelare, som stadens lokala hjälte Maradona, och kan innehålla upp till tre kilo krut.

Bröderna berättar att de inte bara används för att fira nyår, utan också kan användas för att markera att en last droger har kommit in till hamnen, att fira att någon släppts ur fängelse eller för att varna andra i området att polisen är på väg att göra en räd.

– Maradonas bomb är en av de mest kända, men också en av de farligaste att tillverka eftersom den innehåller så mycket krut. Jag blev så bra på att göra den att jag inte behövde väga krutet, jag använde ögonmått, berättar Gennaro. 

”En av mina vänner gjorde en fyrverkeripjäs som exploderade i hans ansikte när han satt precis bredvid mig. Han fick andra gradens brännskador”, berättar Ciro.

Andra gradens brännskada 

Men kombinationen av begränsade eller inga säkerhetsrutiner och unga och oerfarna arbetare leder ofta till olyckor. Ciro minns hur en av hans vänner råkade tända på en av bomberna han arbetade med för några år sedan. 

– En av mina vänner gjorde en fyrverkeripjäs som exploderade i hans ansikte när han satt precis bredvid mig. Han fick andra gradens brännskador. När det kommer till kritan är det vi som riskerar allt. Det finns en risk att hela fabriken exploderar, men vi kan också bli arresterade av polisen om de gör en räd och det händer varje år. Det är inte ett jobb där man blir rik.

Regionen Kampanien, där Neapel är huvudstad, har historiskt sett lidit av hög arbetslöshet och stor fattigdom. Under 2023 var arbetslösheten 17,4 procent, den tredje högsta på den europeiska kontinenten. Ungdomsarbetslösheten är mer än det dubbla, 37,7 procent, och nästan halva befolkningen lever på gränsen till fattigdom, enligt EU:s statistik. 

Fyra av tio jobbar svart

Marco Sansone är representant för fackföreningen USB. Han förklarar att trots att riskerna är höga för arbetarna i de illegala fabrikerna och andra liknande farliga miljöer, så fortsätter de arbeta där av desperation. 

– Även om folk ser farorna på arbetsplatsen så är de inte villiga att rapportera dem av rädsla för att förlora jobbet. Eftersom det finns så få jobb här så jobbar de hellre kvar i en farlig miljö än att bli arbetslösa, säger han. 

Det är svårt att hitta tillförlitlig statistik på hur många som arbetar utan kontrakt, men Marco Sansone uppskattar att ungefär 40 procent av de som jobbar i Neapel gör det svart. Även om alla de jobben inte är kopplade till organiserad brottslighet så brukar camorran ta chansen att utnyttja de som inte har något annat val än att vända sig till dem för att få hjälp.

– Camorran, precis som alla organiserade brottslighetsorgansationer, finns där fattigdom finns. De har tagit statens plats i de fallen. Där staten inte ser till att fattiga kan få mat på bordet, där träder de kriminella in och ersätter staten, säger Sansone. 

Men kopplingen mellan camorran, de som jobbar för dem och de som jobbar med dem är ofta suddig. Människor som Ciro tvingas ofta välja mellan att ha mat åt sina familjer tack vare det illegala och farliga arbetet de får genom camorran, och att låta dem gå hungriga. 

– Även fast mina barn är små än så skulle jag aldrig vilja att de gör ens en bråkdel av vad jag har gjort. Ibland kan jag klara mig som plattläggare ett tag, men alltid betalt under bordet för jag får aldrig ett kontrakt. Sedan när kostnaderna stiger och jag behöver mer pengar till familjen... då tvingas jag att göra obehagliga och farliga saker, säger han.

Farligare än för 30 år sedan

Ett par trånga och vindlande gator från Ciros hem bor 48-åriga Rita i en lägenhet på bottenvåningen. Hon sitter i husarrest efter att ha dömts för knarklangning. Hon har hasselnötsbruna ögon, fräknar över näsan och ett litet men djupt ärr i utkanten av vänstra ögonbrynet. 

Hon började arbeta i en illegal fyrverkerifabrik när hon var 15 och har fortsatt tills för två år sedan, då hon dömdes till husarrest. Även hon har sett och känt personer som har skadats allvarligt i fabrikerna. En dag när hon själv inte var på jobbet exploderade en pjäs framför en kvinna och brände henne allvarligt på armarna och bröstet.

När hon hörde om explosionen i Herculaneum tänkte hon genast på sina egna barn. 

– Det har alltid varit ett farligt jobb, men idag har vi ännu mindre säkerhetsåtgärder än för 30 år sedan. Idag tänker ägarna till fabrikerna bara på pengar, det finns inte ens en brandsläckare. När jag tänker på allt jag har riskerat så ryser jag. Jag skulle aldrig vilja att mina barn jobbade där. Jag gjorde det själv, men bara för att jag behövde pengarna. 

Skulle exporteras till Tyskland

Sedan explosionen i fabriken i Herculaneum har polisen gjort räder mot flera liknande verksamheter och mot personer som säljer explosiva pjäser runt om i Neapel – inklusive en person som hade varor som skulle vidare till Tyskland. 

För Ciro har risken att bli arresterad i en räd blivit en del av hans vardag. Vid 34 års ålder hoppas han fortfarande att livet kan ta en vändning till det bättre för han och hans familj. 

– Min dröm är att hitta ett företag som vill anställa mig fast för att göra det jag gör bäst: som byggjobbare, säger han och tar en till klunk kaffe.  

Tills dess måste han fortsätta med det som många napolitanare gjort i generationer: konsten att klara sig på det som finns tillgängligt.