Snart därpå beskrev tidningar från Paris till Perth Molenbeek som en ”islamistisk avgrund”, ”terroristers flygbas”, en ”tillflyktsort för jihadister”, ett ”eländigt getto med fyra gånger fler moskéer än kyrkor” och en ”no-go-zon”. Franske journalisten Eric Zemmour skojade om att Frankrike borde bomba Molenbeek istället för Raqqa.
Trötta på beskyllningar
Nu vädjar ett 50-tal av Molenbeeks mammor till Jambon – som utnämnts till regeringens samordnare i frågan Molenbeek – att inte göra deras hem till ”syndabock för allt som går fel i det här landet”.
Mödrarna menar att Molenbeek har en blandad befolkning och att svepande generaliseringar är orättvisa, kränkande och kontraproduktiva.
– Om en av oss lyckas ses hen som ett undantag. Men när några galningar begår ett vidrigt brott så ses det som representativt för hela Molenbeek, säger de till Dagens ETC.
Det öppna brevet hade föregåtts av en middagsinbjudan.
– Inrikesministern lägger ansvaret på oss men vi undrar om han ens har varit här. Därför ville vi dela en bit mat för honom och visa hur vi bor.
Jambon tackade nej till inviten.
Dave Sinardet, professor i statsvetenskap vid det flamländska Fria universitetet i Bryssel, säger att efterspelet till attackerna i Paris karaktäriserades av ömsesidiga beskyllningar.
– Frankrike skyllde på Belgien som skyllde på Molenbeek – och där skyllde kommunalledningen på den gamla borgmästaren som avgick för tre år sedan. Men alla gjorde misstag och borde erkänna att de bär en del av ansvaret.
Samtidigt ser han en motsättning mellan den borgerliga regeringens retorik och ambitioner.
– De pratar om lag och ordning samtidigt som de skär ned i polisens och rättvisesystemets budgetar.
Segregerad stedsdel
Redan före Parisattackerna led Molenbeek av dåligt rykte. Trots sitt centrala läge – en smal kanal från hippa Sainte Catherine-kvarteren, två tunnelbanestationer från det historiska centret och 20 minuter från EU:s institutioner – är stadsdelen bitvis tilltufsad och segregerad.
– Men det är inte ett getto, säger Johan Leman, präst och professor i antropologi. Han är också ordförande för Foyer, en hjälporganisation som verkar i Molenbeek sedan 1969.
– Däremot pratar vissa om Molenbeek som om det vore ett getto, och vissa av dem som bor där tycker sig leva i ett getto, fortsätter Leman.
Molenbeeks vice borgmästare, kristdemokraten Ahmed El Khannouss säger att Jambon har sagt många ”dumheter”, som att 85 tidigare IS-krigare skulle bo i Molenbeek.
– På grundval av polisrapporter och familjers vittnesbörd vet vi att ungefär 30 personer har lämnat kommunen och försökt ta sig till Syrien. Den siffran omfattar även ett par barn som släktingar tog med.
Han påminner om att kommuner har nästan 100 000 invånare, som tillsammans representerar över 110 nationaliteter och mestadels håller sams.
– Nu känns det som att ett fåtal personer håller hela kommunen gisslan.
Att få vill dra bättre statistiska slutsatser beror på illvilja mot kommunen och dess betydande muslimska befolkning, enligt El Khannouss. Det gäller även rikspolitiker: de värnar om egna elektorat istället för att hjälpa Molenbeek att lösa sina stora sociala och ekonomiska problem, som om det inte vore en del av landet.
Vice borgmästaren är orolig för attacker på islamofobisk grund. I måndags fick minst fyra moskéer i kommunen hotbrev från någon som kallar sig för ”Kristna staten”. I torsdags utrymdes Bryssels stora moské efter att man hittat misstänkt vitt puder där, som senare, efter omfattande utredningsinsatser, konstaterades vara mjöl. Den belgiska kommittén mot islamofobi publicerade förra veckan två rapporter om muslimer som säger att de nästan blev överkörda.
– Rekryterare utnyttjar islamofobi för att övertyga sårbara unga om att de hamnat i sin sitts på grund av samhällets fördomar, att Islamiska staten kommer att värdera dem som de är, säger El Khannouss.
Jeff Van Damme, socialistisk lokalpolitiker från Molenbeek, säger att Molenbeek på gott och ont är en ”social hiss”.
– Det är här som många fattiga människor landar när de först kommer till Belgien. Kommunen hjälper dem med bostäder, utbildning och jobb. Men när de väl blir oberoende av socialhjälp flyttar många till andra platser i Belgien.
Utflyttningen beror på vardagsproblem, säger Van Damme: dåliga skolor, brist på parker och offentliga platser, många stölder och inbrott. För att lösa dem behöver Molenbeek stora investeringar utifrån.
Vill se förändring
Van Damme tillägger att Parisattackerna förfärade invånarna, men också förde dem samman.
– I efterdyningarna av Paris vill människor göra någonting för att ändra på situationen.
Bland annat drog en ljusmanifestation på Molenbeeks centrala torg mer än 2 000 personer.
Van Damme, som sitter i opposition, säger att även kommunalledningen har lyckats överbrygga partiskillnaderna i sina diskussioner om Molenbeeks framtid. Nu hoppas han bara att även den federala makten sluter upp.
– Efter all uppmärksamhet som Molenbeek fått måste regeringen känna pressen på att ta itu med problemen. Jambons uttalanden var opassande, men vi hoppas att han så småningom förstår att han måste jobba med oss istället för att tala emot oss, avslutar Jeff Van Damme.
