Tänk att regnskogslaktaren Jair Bolsonaro, den flyktingvänlige Angela Merkel och miljökämpen Sir David Attenborough imorgon stänger in sig i ett alphotell för att diskutera lösningen på klimatfrågan. Dessutom deltar 3 000 världsledare och mångmiljardärer – ditflugna i över 1 000 privatplan och helikoptrar – i diskussionerna om en grönare och mer rättvis världsekonomi. Denna osannolika tillställning, World economic forum, pågår under fyra dagar i Schweiziska Davos. Det årliga mötet var tidigare ett världsfrånvänt cocktailparty i alpmiljö för världens mest framgångsrika 50-plussare men forumets karaktär har ändrats. I år liknar Davosmötet mest en stödgrupp för nervösa dollarmiljardärer, hårt pressade av klimatkris och en skenande ojämlikhet.
Hur vi än vrider och vänder på det är Davos-klassen ytterst ansvarig för världens oroliga tillstånd. Politikerna har avreglerat världens ekonomier, släppt lös finanssektorns söndrande krafter och allt för länge ignorerat klimatkrisen. Samtidigt har topp-procentens rikedomar ökat explosionsartat, mycket tack vare billiga fossila bränslen. Denna världsordning har höjt temperaturen i atmosfären och i politiken. Den franske presidenten Macron nobbar Davos i år för att försöka stävja de gula västarnas ilska och även Trump uteblir på grund av problem på hemmafronten.
Nationalism och extremväder
Verkligheten börjar sakta sippra in i de fina salongerna. Inför mötet pekar till och med forumets egna rapport ut ojämlikhet, växande nationalism och extremväder som de största globala riskerna. Och ett av mötets fyra diskussionspunkter är ”hur skapa en mer rättvis ekonomi”. Ett snabbt svar på den frågan är: sluta smita från skatten.
70 biljoner kronor göms
Antalet miljardärer på jorden har nästan fördubblats sedan finanskrisen. Samtidigt lever halva jordens befolkning på mindre än 50 kronor om dagen och den extrema fattigdomen ökar söder om Sahara. Det hänger ihop med att den rikaste procenten – där nästan hela Davos-gänget kvalar in – inte har betalat så lite skatt på flera decennier, visar organisationens Oxfams senaste rapport, som släpps lagom till mötet. År 1970 betalade de rikaste i världen som mest 62 procent skatt på sina inkomster, år 2013 hade skattesatsen sjunkit till 38 procent. Sverige har som bekant ingen skatt alls på förmögenheter eller fastigheter (förutom en liten avgift). Trots dessa enorma skatterabatter gömmer världens rikaste 70 biljoner kronor från världens skattemyndigheter. Och de har mage att prata om rättvisa?
Vi vet att den ekonomiska ojämlikheten är livsfarlig. Det dör 10 000 människor varje dag för att de inte har råd med sjukvård. Om den rikaste procentens förmögenheter skulle beskattas med 0,5 procent räcker det till sjukvård som skulle rädda 3,3 miljoner människors liv. Skattehöjningen märks knappt på kontot för den rike men innebär allt för den fattige vars liv räddas. Det handlar också om demokrati. Högernationalismen får näring ur det kaos som skapas när klyftorna vidgas. När stora mängder kapital ansamlas i ett fåtal händer koncentreras makten, tillväxten bromsas och det allmänna dräneras på resurser. Denna uppfattning sprids numera även av liberala ekonomer i spalterna på ansedda finanstidningar. Till och med den marknadsfundamentalistiska Internationella valutafonden, IMF, propagerar för mer jämlikhet. Ändå händer så lite.
Blottlägger orättvisan
Visst, det är inte första gången ni läser någon som, upprört, rabblar ojämlikhetssiffror och pekar fingret åt överheten i Davos. Men den bottenlösa orättvisan som blottläggs i Oxfams rapport bör få även den hårdaste cynikern att koka av ilska, slänga på sig en reflexväst, ta till gatorna och försöka avsätta regeringen.
