Sedan Israel inledde militäroperationen i Gaza har Internationella domstolen (ICJ) sagt att det är troligt att folkmord…

Dave Rich, en framstående brittisk expert på vänsterantisemitism och författare till flera böcker inom ämnet, tar vid: 

– Nej, nej, det har de inte.

– De har sagt att det är troligt att palestinierna möter kriteriet som domstolen behöver för att människor ska skyddas från folkmord. Det är en subtil men viktig juridisk skillnad. I ett bredare perspektiv, så pågår det en israelisk militäroperation som har dödat ett enormt stort antal civila. Och du kommer hitta en del judiska personer som tycker att det är motbjudande och andra som tycker att den israeliska armén gör mer för att skydda civila och undvika civila dödsoffer än vad de brittiska och amerikanska styrkorna gjorde i Raqqa, Mosul och Fallujah (i Syrien och Irak). 

Sedan finns det också ”de som inte lägger så stor vikt vid detaljer”, fortsätter Dave Rich.

Dagens ETC träffar honom i en luftig lokal i centrala Stockholm i samband med en konferens. Snett bakom honom står en ledsen garderobsblomma och snart faller novembermörkret utanför.

– Men de flesta judiska personerna vill det som är bäst för Israel. Att Israel ska vara säkert, lyckligt och framgångsrikt.

Dave Rich håller inte nödvändigtvis med om frasen att man måste skilja judar från staten Israel. Han är nämligen inte säker på att det är möjligt, eller ens önskvärt.

En existentiell konflikt

Varje gång Israel befinner sig i krig ökar antisemitismen världen över. Dave Rich fokus är inte på Israel och Palestinakonflikten, men indirekt påverkar den hans arbete mer än något annat. 

Konflikten är unik, av flera anledningar. 

– Den har pågått under otroligt lång tid, konstaterar han.

Ingen annan konflikt i världen väcker så mycket känslor i så många. På grund av det koloniala arvet, på grund av Europas roll i att Israel bildades och på grund av att namnen på städerna som berörs av konflikten är så välkända, tror Dave Rich. 

Det finns också enormt många människor som inte har någon koppling alls – men beter sig som om de hade det.

– Det är många människor i Storbritannien och andra länder som har en koppling till konflikten, antingen för att de är judar eller muslimer. Men det finns också enormt många människor som inte har någon koppling alls – men beter sig som om de hade det.

Konflikten mellan Israel och Palestina är också unik för att den är existentiell på ett sätt som få andra konflikter är. Både israeler och palestinier lever med traumat av att sakna ett hemland. 

Dave Rich menar att den växande polariseringen det senaste året har lett till en radikalisering: 

– Det är inte en tvåstatslösning de demonstrerar för, säger han om de propalestinska aktivisterna på Storbritanniens gator.

Enligt Dave Rich är de ett eko av Hamas mål. 

”Temperaturen har sjunkit”

Sedan den 7 oktober har hela landskapet för judiskt liv i Storbritannien förändrats, enligt Dave Rich. Det är främst Storbritannien som är hans fokus, av den enkla anledning att det är därifrån han kommer, men slutsatserna därifrån går att applicera på stora delar av Europa. Också i Sverige har de antisemitiska hatbrotten – både synliga och osynliga sådana – ökat. 

I och med att förändringen varit så snabb, och stor, har Dave Rich skrivit två nya kapitel till en ny upplaga av sin senaste bok. 

– Det är som att temperaturen har sjunkit några grader för judiskt liv, säger han. 

Formuleringen tycks vara en favoritbeskrivning av läget sedan den 7 oktober i fjol, den återkommer också i en av hans opinionstexter för The Guardian. Det senaste året har antalet judar som upplever otrygghet ökat: brotten är svåra att mäta, de utlösande faktorerna är utom kontroll för de som drabbas. 

I Storbritannien var veckan med flest anmälda antisemitiska hatbrott någonsin veckan som följde på den 7 oktober.

Dave Rich förklarar att han ville ”utforska” vad som hänt det senaste året. 

– En av de nya sakerna är att tidigare, när det har förekommit stora vågor av antisemitism, så har det varit i kontexten av bilder, filmer och berättelser som visar hur Israel attackerar palestinier och att palestinier dör. Då har människor blivit väldigt arga. De ser vad Israel gör och tar ut sin ilska på judar i lokalsamhället, för att de ser judar som representanter för Israel. Det går aldrig att rättfärdiga, men du ser logiken.

– Men den här vågen av antisemitism började den 7 oktober. I Storbritannien var veckan med flest anmälda antisemitiska hatbrott någonsin veckan som följde på den 7 oktober. 

Triggade trakasserier 

Dagens ETC påpekar att Israel omedelbart inledde sina attacker mot Gaza efter Hamas terrorattack. Dave Rich menar ändå att det inte var det som ledde till den omedelbara vågen av antisemitism: på sociala medier och i tidningar spreds bilder på dödade israeler, inte palestinier. Ändå växte antisemitismen, enligt honom. 

– Det var en annorlunda startpunkt. Startpunkten var att ett stort antal israeler dödades och kidnappades, israeliska samhällen och kibbutzer brändes ner till grunden. Och det är vad som triggade trakasserierna av judar runt om i världen, säger Dave Rich.

Den 9 oktober, två dagar efter Hamas terrorattack och Israels första motattacker, sa den dåvarande försvarsminister Yoav Gallant från regeringspartiet Likud att ”vi slåss mot mänskliga djur och kommer agera därefter”. Han beordrade också en ”fullkomlig belägring” av Gaza, och sa att ingenting ska komma varken in eller ut. 

Palestinierna håller sedan dess fast vid det lilla land de har kvar. Att lämna är nästan omöjligt. Israel försöker undanröja alla hot. Stödet för kriget är fortsatt stort. Klyftan är avgrundsdjup. 

”Här blir det komplicerat”

Det judiska folket och staten Israel är inte samma sak. Och att blanda samman dessa två, som om de vore utbytbara mot varandra, är ett problem. Eller?

– Det är här det blir komplicerat, konstaterar Dave Rich. 

Han tror inte att man varken kan eller borde separera judar från staten Israel.

Vad du inte ska göra är att hålla judar ansvariga för vad staten Israel gör. 

– Men vad du inte ska göra är att hålla judar ansvariga för vad staten Israel gör. De flesta judar runt om i världen känner anknytning till Israel av förståeliga skäl. Det är det heliga landet och kopplat till judisk historia, religion och bön. Israel är centrum för judisk kultur och idag lever fler judar i Israel än någon annanstans i världen. Men som du märker har jag inte nämnt någonting om politik, det är inte politiskt att känna tillhörighet till Israel. Det betyder inte att man stöttar den ena eller andra israeliska regeringen. 

I Storbritannien ogillade två tredjedelar av de brittiska judarna den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu innan kriget bröt ut. Detsamma gällde i Israel. Netanyahus popularitet var i botten.

– Men den här variationen, dessa olika åsikter bland judar, ignoreras. De suddas ut av anti-Israelrörelsen som skapar allt oväsen, organiserar alla marscher och fyller sociala medier med idén om att alla israeler är kolonisatörer och att alla som stöttar Israel som samhälle är rasist eller fascist.

– Alla nyanser och den mänskliga verkligheten ignoreras helt och hållet.

När Dave Rich säger anti-Israelrörelsen menar han den rörelse som av många andra kallas för den propalestinska rörelsen. Vi ska återkomma till hans definition.

”Som att andra regler gäller”

Dave Rich tar en matrecensent som ska betygsätta en kinesisk restaurang som exempel. Recensenten förväntas inte ta avstånd från den kinesiska regeringen, trots att den begår folkmord på uigurer i provinsen Xinjiang. Men om samma recensent ska skriva om en israelisk restaurang är det obligatoriskt, menar Dave Rich.

Israel behandlas på ett unikt sätt, annorlunda än alla andra länder och konflikter. 

– Israel behandlas på ett unikt sätt, annorlunda än alla andra länder och konflikter. Det är som att andra regler gäller. Och det landar ofta på judar i diasporan. Det är därför vi måste ha den här långa, komplicerade diskussionen om relationen mellan judar och Israel, medan ingen tänker på att ha det för andra kulturella, religiösa eller etniska grupper som lever i diaspora. 

Samma sak med ryssar och Ryssland som kineser och Kina, fortsätter han. Ryssar utanför Ryssland förväntas inte ta avstånd från vad Ryssland gör i Ukraina på samma sätt som israeler förväntas ta avstånd från vad Israel gör i Gaza, enligt Dave Rich. 

Dagens ETC invänder försiktigt när han säger att hat och hot mot ryska medborgare inte växte efter invasionen av Ukraina. För det gjorde det, i alla fall i Sverige. 

Dave Rich ser förvånad ut: 

– Okej, intressant. 

Att Israel särbehandlas finns det många som tycker. Men också på rakt motsatt sätt: inget annat land hade fått fri lejd att föra krig på samma sätt som Israel får göra i Gaza.

Växande vänsterantisemitism

Anti-Israelrörelsen, som Dave Rich kallar den enligt många andra propalestinska rörelsen, har vuxit sedan den 7 oktober. På samma sätt som skönheten alltid ligger i betraktarens öga ligger sanningen i bedömarens när det handlar om Israel och Palestina. Antisemitism är ett flera hundra år gammalt fenomen. Det absolut värsta exemplet på vad det har lett till är Förintelsen under andra världskriget, då flera miljoner judar systematiskt mördades i nazisternas Tyskland och andra närliggande länder. 

Dave Rich främsta område är antisemitism inom vänstern. Han säger att den gradvis har vuxit fram. Omkring millennieskiftet hände tre viktiga saker som har bidragit till det, enligt Dave Rich. År 2000 inleddes den andra palestinska intifadan (upproret), år 2001 invaderade USA och Storbritannien Afghanistan och två år senare gick man – utan stöd från FN – in i Irak. Protesterna mot krigen i Afghanistan och Irak var stora. 

I Storbritannien kallades rörelsen för ”Stop the war”-koalitionen. De var skarpa i sin kritik mot imperialism och kolonialism. Dave Rich menar att de propalestinska demonstrationerna är närmare besläktade med den här rörelsen, än med protesterna mot Rysslands invasion av Ukraina. 

– Vem organiserade marscherna för Ukraina? Vilka gick på dem? Det var stora delar av mainstreamsamhället, den politiska mittenfåran – både till höger och vänster.

Kampen mot antisemitism har blivit frånkopplad från kampen mot rasism för den här delen inom vänstern.

Protesterna för Palestina är istället organiserade av en mer vänsterorienterad del av civilsamhället, som länge anordnat antirasistiska protester, enligt Dave Rich. Han menar att den här delen av samhället någon gång runt millennieskiftet – i samband med de tre ovanstående viktiga sakerna – ”övergav” kampen mot antisemitism. Judar har sedan dess inte fått någon ”solidaritet” från de rörelser som borde finnas där.

– Kampen mot antisemitism har blivit frånkopplad från kampen mot rasism för den här delen inom vänstern. Det var efter det här som judar i Europa i större utsträckning började rapportera att antisemitismen inte bara kom från nynazister och extremhögern utan från radikaliserade muslimska miljöer och en del element inom den radikala vänstern, som ingick en lös koalition med varandra. 

Unga är mer antisemitiska

Men det har varit jobbigt att hantera kritiken, vänstern har inte velat lyssna, säger Dave Rich. 

– Det är mycket enklare att säga att antisemitism inte är antisemitism. Människor är bara arga på Israel.

Ett resultat är att det judiska folket har känt sig övergivna, tillägger han. Sedan den 7 oktober är det högaktuellt. 

– Vi ser att allt fler unga människor på vissa sätt är mer antisemitiska än äldre personer, men samtidigt mindre rasistiska på många andra sätt. Det här är ett problem för framtiden. 

På individnivå är det enkelt att undvika antisemitism, menar Dave Rich. Han säger också att det är enkelt att kritisera staten Israel utan att vara antisemitisk. 

Majoriteten av de som demonstrerar vill bara att dödandet och lidandet ska upphöra. Majoriteten är inte antisemitisk.

– Majoriteten av de som demonstrerar vill bara att dödandet och lidandet ska upphöra. Majoriteten är inte antisemitisk. Jag säger inte heller att det inte ska finnas en propalestisk rörelse, det palestinska folkets lidande är enormt.

Det är svårt att som judisk person vara en del av demonstrationerna för Palestina, enligt Dave Rich. Dels för att antisemitism inte stoppas här – den som har sådana åsikter kan uttrycka dem fritt. Samtidigt finns det många judiska personer och judiska grupper – nästan alla har vänsterprofil – som deltar i protesterna. 

Dave Rich menar att de i den bästa av världar skulle kunna fungera som en brygga.

– Det finns judiska personer på de här marscherna. De vill visa att de ogillar vad Israel gör. Det är deras val och alla har rätt att göra det. Jag tycker det är problematiskt att de marscherar bredvid människor med antisemitiska plakat. 

De här individerna och organisationerna har ”gjort sitt val och visat vad prioriteringen är”, tillägger Dave Rich. 

– Men vad de här organisationerna gör är att de ger människor och delar av vänstern möjlighet att säga ”vi jobbar med judar, vi kan inte vara antisemitiska”. Även om det är en mycket liten del av den judiska befolkningen (som de samarbetar med). Resten av det judiska folket kan de antingen ignorera eller döma ut som sionister eller rasister. 

Idén om att skapa Israel

Frågan om Israels existens – kärnan i konflikten – kommer åter upp. Sionism är ett centralt ord. Den moderna sionismens fader heter Theodor Herzl och föddes i Ungern. Sent 1896-tal skrev han boken ”Der Judenstaat” där han föreslog att en judisk stat skulle upprättas i Palestina, som fram till första världskriget tillhörde Ottomanska riket. Theodor Herzl, som kom från en judisk men sekulär familj, hade först förespråkat att judarna skulle integreras i Europa. Men efter att ha blivit vittne till antisemitiska upplopp i Paris 1895 bestämde han sig för att antisemitism aldrig kunde utrotas. 

Det skulle sedan dröja till 1948 innan staten Israel slutligen bildades. Dave Rich menar att en sionist är någon som vill att Israel ska existera. Den som inte är sionist vill å andra sidan att Israel ska upphöra att existera. 

Sedan kan man vara en liberal sionist, eller en icke-liberal sådan. Att kalla Israels regering för ”sionister” är därför mycket antisemitiskt, enligt Dave Rich. 

– Den här rörelsen (den propalestinska) behandlar liberala sionister på samma sätt som de behandlar rasistiska högerextrema sionister. För de flesta judar är sionism idén om att Israel ska existera som nationalstat för det judiska folket i det antika, historiska hemlandet för judarna. 

– Det som driver anti-Israelrörelsen eller den propalestinska rörelsen, beroende på vad vi väljer att kalla den, är bilden av att Israel helt och hållet är ett resultat av europeisk kolonialism och aldrig borde ha skapats. Att tillåta Israel att fortsätta existera är en orättvisa. Och israeler har därför inga rättigheter i det avseendet.

Nu pratar du om de allra mest extrema rörelserna och rösterna?

– Så är det. Men det som är intressant är att de flesta som deltar på de här stora protestmarscherna går med för att de vill att allt dödande och lidande ska upphöra. Majoriteten av de som demonstrerar skulle sannolikt säga ja till en tvåstatslösning om det erbjöds, och om det accepterades av israeler och palestinier.

Men de som organiserar de här demonstrationerna har en mycket mer hårdför ideologisk övertygelse, fortsätter Dave Rich.

– Det finns inget utrymme för kompromisser: Israel är resultatet av ett kolonialt arv.

Europa är i hög grad involverade i både konflikten och att Israel skapades. Kan man inte se det som att Israel både är en produkt av europeisk kolonialism, men ändå ha rätt att existera?

– Det är delvis en annan fråga. Självklart kan man delta i alla möjliga intressanta och välinformerade debatter, akademiska och politiska diskussioner i kolonialmakternas roll i skapandet av Israel och relationerna till den tidens sionistiska rörelse – eller i vilken utsträckning Israel använder sig av koloniala metoder på Västbanken idag. 

”Samma mål som Hamas”

Men det är inte riktigt ”vad som händer” i det här fallet, fortsätter han. 

– Vad som pågår här är att vi har en rörelse vars slogan genererar en politisk kampanj som legitimerar, eller avser legitimera, att man gör sig av med Israel. Och det är annorlunda än att diskutera politik och historia. De använder samma ord och målen är ett eko av Hamas uttalade mål. 

Vad menar du med att de är ett eko av Hamas?

– För att de är det. Jag menar, vilken är den främsta slogan som används av den här rörelsen, världen över? From the river to the sea (från floden till havet). From the river to the sea är bokstavligen ordagrant inskrivet i Hamas politiska program. Vad är Hamas fullständiga namn? Den islamska motståndsrörelsen. Varje gång de (demonstranterna) ropar ”intifada” (uppror) är det ett språkbruk som leder till en acceptans för Hamas mål.

Du kan leka med det här på många olika sätt. Men vart tar det oss?

När demonstranterna begär vapenvila menar de Israel ska sluta attackera Gaza, anser Dave Rich. 

– De kräver inte att Hamas ska sluta med sina attacker och släppa gisslan. Det är inte en del av deras program.

Det finns de som ser Hamas som ett resultat av Israels ockupation av Palestina. Vad tänker du om det?

– Allt är ett resultat av allt. De flesta som sympatiserar med palestiniernas sak gillar inte Hamas. Du kan titta tillbaka på de senaste hundra åren och välja vart du vill stoppa klockan och säga att ”det var startpunkten” – och sedan är allt som kommer efter ett resultat av det här. Så, du vet, är Hamas skapade av ockupationen? Är (den högerextrema israeliska ministern) Ben-Gvir ett resultat av (Hamas) självmordsbombingar? Du kan leka med det här på många olika sätt. Men vart tar det oss?

Hur kommer vi till startlinjen?

Dave Rich pratar om att polariseringen ökar. I Storbritannien har dialogen kollapsat. På sociala medier är dialogen hätsk och hatisk, något han själv märker av dagligen. 

– Det är ingen idé att kolla notiserna. 

Den palestinska sidan har radikaliserats sedan den 7 oktober, säger Dave Rich. Istället för att prata om ockupation pratar man nu om Israels bosättarkolonialism (”settler colonialism”). Att prata om ockupation innebär enligt honom att man erkänner att Israel har någon slags legitimitet utifrån gränserna från 1967. Att använda beskrivningen bosättarkolonialism antyder att man inte anser Israel har rätt att existera alls – att hela Israel är en enda stor, illegal bosättning, sammanfattar Dave Rich. I takt med att kriget i Gaza fortsätter – och bosättarvåldet på Västbanken ökar – växer ilskan ytterligare. 

Samtidigt pratar internationella domstolar om att Israel begår brott mot mänskligheten i Gaza. Israel anklagas på ”troliga” grunder för folkmord. FN:s specialrapportör Francesca Albanese har sagt att det finns ”skälig grunder” att tro att Israel begår folkmord.

Tanken var redan 1947, när FN presenterade delningsplanen för Israel och Palestina, att judar och palestinier skulle leva sida vid sida. Det har aldrig fungerat. 

– Jag tycker att en tvåstatslösning är det enda rättvisa.

Men parterna som ska diskutera befinner sig inte ens i startgroparna. 

– Hur kommer vi till startlinjen? Jag tror det måste vara frågan. Men det är inte mitt jobb. Jag måste bara lösa antisemitismen.