Dagens installation av en ny amerikansk president sker i skuggan av massrörelsen som Donald Trump mobiliserat under sina år vid makten. Angreppet mot Kapitolium är en historisk händelse som kommer eka in i framtiden. Stormningen var en form av massterrorism världen sällan skådat.
Det pågår en yrvaken debatt – även bland akademiker och experter – hur Trump bör definieras ideologiskt. Är trumpismen en form av fascism? En av världens ledande fascismforskare, Robert O. Paxton, väckte internationell uppmärksamhet när han utnämnde Trump till fascist i Newsweek:
”Jag har länge motstått frestelsen att kalla Donald J. Trump för fascist…Men Trumps agerande vid invasionen av Kapitolium gör att mina protester mot etiketten fascism försvinner. Syftet att upphäva valresultatet via uppmaningar till politiskt våld gör att gränsen överträds. Etiketten känns inte bara rimlig utan även nödvändig.”
Två nyckelkomponenter
Paxtons analys är uppriktig och känslosam men vetenskapligt tunn. Politiskt våld är ingenting exklusivt för fascismen utan återfinns inom många politiska ideologier och rörelser. Lika vetenskapligt oanvändbar är historikern Timothy Snyders analys i Dagens Nyheter. Snyder kallar Trump ”prefascist” men det är oklart vad han menar. Liksom hos Paxton – och diverse svenska skribenter – överväger istället känsloargumenten. Det är ohållbart. För att kunna avgöra om Trump är fascist fordras först vetenskaplig tydlighet angående den centrala frågan: Vad är fascism?
Enligt den etablerade definitionen av fascism (formulerad av fascismforskaren Roger Griffin) består ideologin av två nyckelkomponenter:
1. Ultranationalism, en antidemokratisk nationalism som aktivt utesluter grupper av medborgare (typiskt utsatta minoriteter) som fullvärdiga, accepterade och inkluderade deltagare i samhällsdialogen.
2. Nationens pånyttfödelse, en folklig och revolutionär idé om födelsen av ett helt nytt samhälle, ett kommande ”år noll”, då nationen renas från degenerering, feminism, mångkulturalism (eller rasblandning, enligt biologiska fascismer, som exempelvis nazismen) och så vidare. Den pånyttfödda nationen ska resa sig – maskulin, stark och kraftfull – och en helt ny mänsklig era börjar.
Saknas hos Trump
Punkt ett – ultranationalismen – återfinns inte bara inom fascism utan även inom radikal högerpopulism och auktoritär konservatism. Enbart ultranationalism räcker inte för att en rörelse ska vara fascistisk. Det krävs även en föreställning om nationens revolutionära pånyttfödelse – punkt två. Denna saknas hos Trump, som därmed inte kan kallas för fascist.
Oavsett hur antidemokratisk han är.
Oavsett hans ansvar för stormningen av Kapitolium.
Jag är inte ensam om denna analys av Trump som icke-fascist. Även Anton Shekhovtsov, associerad forskare vid Utrikespolitiska institutet, påpekar att Trump saknar fascismens revolutionära retorik. Shekhovtsov skriver (Eurozine, oktober 2020):
”Ingenting Trump gör drivs av idén om en ny amerikansk civilisation, som ska stiga upp ur askan av den degenererade liberala ordningen. Han ser sig själv som bevarare av amerikanska traditioner.”
SD är däremot fascister
Jämför detta med fascistiska rörelser – exempelvis svenska Sverigedemokraterna – vilka ständigt återkommer till hur de ska framföda ett helt nytt samhälle. Idén om krossandet av den ”vänsterliberala hegemonin” samt Sveriges fullständiga omdaning och pånyttfödelse är centrala idéer hos fascistiska SD, som därmed är mer radikala antidemokrater än Trump.
SD är världens största parti med nazistisk bakgrund medan Trumps ideologiska mylla är traditionell amerikansk högerpolitik – uppblandat med en rejäl dos inspiration från putinismens Ryssland (tsaristisk konservatism) och europeisk radikal högerpopulism. Trump är högerextremist, rasist och antidemokrat. Men detta är inte nödvändigtvis fascism.
Oavsett Trumps personliga ideologi är hans rörelse betydligt större än han själv. Trumpismen består av många miljoner amerikaner av alla möjliga olika åsiktsinriktningar och ideologier, inklusive fascism (alltifrån europeisk efterkrigstida neofascism à la SD, nazism och amerikansk Ku klux klan-fascism). Möjligheten finns därmed att trumpismen, som massrörelse, utvecklas till fascism. Oavsett vad Trump tycker om saken. Ett sorts negativ av Sverige, där enbart ett fåtal av SD-väljarna är fascister. Samtliga SD-väljare är rasister men deras ideologiska medvetenhet om partiets fascism är generellt låg.
Risken är överhängande att trumpismens framtid blir en existens utan Trumps ledarskap, eftersom han kan ha gjort sig politiskt omöjlig. Alternativt kommer hans friare tillvaro utanför Vita huset att göra honom mer dynamisk som ledare för den diversifierade massrörelse han organiserat. Vi får se hur det går för Trump i framtiden, själv gissar jag att han försvinner – men att rörelsen han skapat består.
Massivt terrordåd
Högerextrema aktörer – som svenska webbtidningen Bulletin – försöker förminska stormningen av Kapitolium till en förvirrad aktion av ”mjukisbyxor”. I verkligheten utgör stormningen modernhistoriens mest massiva terrordåd. Den höga organisations- och mobiliseringsgraden är central för att förstå hur farlig trumpismen – och den svenska SD-fascismen – är för demokratin, jämfört med exempelvis salafistisk jihadism.
Inget muslimskt terrornätverk i USA eller Europa skulle kunna mobilisera tusentals sympatisörer som stormar ett parlament eller som uthålligt organiserar en massiv mordhotsindustri mot journalister, författare, politiker, forskare och oliktänkande.
Enbart rörelser som trumpismen eller SD har styrkan att uthålligt organisera massiv terror i syfte att krossa demokratin i USA respektive Sverige. Salafistisk jihadism är förvisso ett dödligt säkerhetshot, vilket bevisades 11 september 2001 i USA respektive på Drottninggatan i Stockholm 2017. Men samtidigt gör den muslimska terrorismens låga organisationsgrad att den inte utgör något hot mot statsskicken i västvärlden. Till skillnad från rasistiska rörelser, som ofta åtnjuter folkligt stöd.
Överlappande gråzoner
Till sist återstår frågan: Hur viktigt är det att definiera Trump som fascist eller inte? Dagens tre avgörande ideologiska hot mot demokratin i västerlandet – fascism, auktoritär konservatism och radikal högerpopulism – utmärks av att likheterna är större än skillnaderna. De överlappande gråzonerna är stora.
Högerpopulistiska norska Fremskrittspartiet framfödde fascisten Anders Behring Breivik och det blodigaste terrordådet i Skandinavien sedan andra världskriget. Konservatismen under mellankrigstiden var en effektivare antidemokratisk rörelse än fascismen, när europeiska demokratier föll som käglor 1919-1939. Fascister, radikala högerpopulister och auktoritärt konservativa angriper idag samma fiender – utifrån gemensam ultranationalism, rasism och avsky mot demokratins ideologiska grundidéer.
Demokratin i USA nedmonterades redan 2017, då statsbildningen upphörde vara en ”fullständig demokrati” enligt internationella institut. Reaktionen var blek, kraftlös och räddhågsen. Precis som den kommer att bli i Sverige om fascisterna kommer till makten valet 2022. Trumps stora misstag var inte hans antidemokratiska agenda utan hans politiska inkompetens. Därmed spelar det mindre roll om han är fascist eller inte.
Angående SD-fascisterna råder dock ingen tvekan, vare sig om deras politiska skicklighet eller ideologiska hemvist. För några år sedan skrek partiet ”Sieg heil” under nazistfanor i Stockholmsnatten. Nästa år kan de bli statsbärande parti.
