”Varaktig frihet”. Så kallades den militära operation som Västvärlden inledde mot talibanregimen i Afghanistan i oktober 2001. Målet var att eliminera terrororganisationen al-Qaida, fånga dess ledare Usama bin Ladin och driva ut de talibaner som sedan 1996 hållit landet i ett shariaindränkt järngrepp samt upplåtit Afghanistan som bas för terroristers operationer utomlands, bland dem attackerna mot World Trade Center i september samma år.
Elimineringen av al-Qaida, ett hydralikt nätverk utan fast struktur och med ett okänt antal förgreningar, väntar fortfarande på att bockas av. Nästan lika hal var Usama bin Ladin, som först 2011 kunde spåras upp och dödas av ett amerikanskt specialförband. Det tredje målet gick snabbare och redan i december 2001 kunde talibanerna jagats ut ur Kabul.
Men som det gamla afghanska ordspråket säger: ”Ni har klockor, vi har tid”. I söndags, efter tre månaders blixtoffensiv, där provinshuvudstad efter provinshuvudstad fallit som dominobrickor, ofta utan att bjuda nämnvärt motstånd, föll Kabul återigen i den islamistiska rörelsens händer.
Trots 20 års militär närvaro och tusentals miljarder dollar nedplöjda i nationsbygge, i demokratibygge, i att rusta en regeringsarmé tänkt att hålla talibanerna borta för evigt, är Afghanistan tillbaka på ruta ett.
Dolde sanningen
Av den officiella amerikanska retoriken att döma kommer sammanbrottet som en chock. President Joe Biden upprepade fram till nyligen att Kabul inte kommer att falla.
Bakom kulisserna har prognoserna varit betydligt mörkare. Redan runt 2005-2006 ska tjänstemän i Vita huset ha varnat för det jäsande upproret och för att fredsprojektet riskerade att glida USA ur händerna, vilket Washington Post rapporterade om 2019.
”Bushadministrationen tystade ned de interna varningarna och fortsatte beskriva kriget som en framgångssaga”, skrev Craig Whitlock i en artikelserie där han också rapporterade om interna regeringsdokument som noggrant redogjorde för de misstag som begåtts i försöken att demokratisera landet.
Djupare in i detaljerna gräver sig Carter Malkasian, före detta rådgivare till högt uppsatta militärer i både USA och Afghanistan, i boken ”The American War in Afghanistan, A History”. Där beskrivs hur den amerikanska närvaron på afghansk mark i islamisternas ögon var som en skosula på det afghanska folkets ansikte och hur unga män lockades att ansluta sig till motståndet för att försvara sitt land, sitt hem och sin heder.
Ännu en faktor som underlättat talibanernas maktövertagande var kriget mot Irak 2003-2011. Detta förlängda krig mot terrorismen, dit insatsen i Syrien 2013 också räknas, kom snart att sluka så mycket resurser att demokratibygget i Afghanistan i praktiken förpassades till att göra-listan.
Korruptionen utbredd
Å andra sidan är det inte med vapen demokrati byggs, utan med kännedom om lokala förutsättningar och kultur.
– Det har saknats kunskap om det samhälle man velat förändra, säger Jan Hallenberg, expert på USA:s säkerhets- och utrikespolitik vid Utrikespolitiska institutet.
– Man har försökt bygga ett amerikanskt samhälle i ett av världens fattigaste länder med en av världens svagaste stater. Regeringen har ingen kontroll, den har regionala ledare stått för.
Han tecknar bilden av ett land tyngt av korruption. Vapen som levererats av Väst har lokala befälhavare sedan sålt vidare till talibaner, löner har begärts ut för soldater som bara finns på papperet, rättskipningen är orättvis och de rika bryr sig inte om de fattiga.
Det är inte bara periferin som korruption och nepotism frodats. Hamid Karzai, president 2001-2014, har anklagats för valfusk, kopplats ihop med narkotikahandel, berikat familjemedlemmar, tagit emot tiotals miljoner svarta dollar från CIA – ”sådana transaktioner är förväntade i ett samhälle genomsyrat av beskyddarkultur”, som två CIA-agenter förklarade i nätmagasinet Mint 2013. Han har också delat ut höga regeringsposter till krigsherrar och så sent som i maj 2021 för tyska Der Spiegel uttryckt sin sympati för talibanerna och hävdat att de fallit offer för ”utländska krafter”.
Delat samhälle
Exempel på korrupta aktörer finns i överflöd. Det senaste är tjänstgörande president Ashraf Ghani som samma dag som Kabul föll ska ha setts fly landet i en helikopter till brädden fylld med pengar. Men Hamid Karzai är den som oftast pekas ut som arkitekten bakom den institutionaliserade korruptionen i landet och ovan nämnda maffialiknande beskyddarsystem.
Hur mycket av USA:s och världens biståndspengar som försvunnit i privata fickor är omöjligt att veta. Sigar, USA:s myndighet för återuppbyggnaden av Afghanistan, med ansvar för att dokumentera slöseri och korruption, noterar att USA sedan 2002 satsat närmare 1 300 miljarder kronor på olika projekt och att nästan 320 av dessa miljarder gått till det ospecificerade ”landets styrning och utveckling”.
– Talibanerna har visserligen ett ålderdomligt system, men de är i allmänhet inte korrumperade. De är dessutom nationella, de är afghaner, strider för Afghanistan, och de har pekat på korruptionen och kunnat hävda att regeringen i Kabul är USA:s handgångna män, säger Jan Hallenberg.
Han påminner också om att Afghanistan är ett delat samhälle där framför allt invånarna i Kabul är de västerniserade som stöttat det amerikanska engagemanget för demokrati.
– Ute i byarna bryr man sig inte lika mycket om vem som styr. De vill bara ha ett fungerande samhälle och fred. De har nog accepterat att talibanerna är starkaste kraften, säger han.
Ännu ett lackmustest över det folkliga engagemanget för ett modernare Afghanistan är valdeltagandet.
– Tittar man på senaste valresultatet så var det bara två miljoner som röstade, det vill säga kanske 20 procent av de röstberättigade. Folklig misstro har stått i vägen för demokratiseringen.
Retoriken svänger
Den som vill förstå Afghanistans hastiga kollaps kan också titta på på de löften som givits det afghanska folket. När USA störtade talibanerna 2001 lovade man att införa demokrati i landet. Särskilt flickors och kvinnors rättigheter angavs som skäl till varför talibanerna måste bort.
Retoriken är idag en annan. Dagarna innan Kabul föll uppmanade president Joe Biden det afghanska folket att ”kämpa för sig själva och för sitt land”. ”De har vad de behöver”, fyllde Vita husets talesperson Jen Psaki i och syftade på det flygvapen som afghanerna fått ärva.
– Det Biden inte sa var att afghanska armén inte alls är så stor och välutrustad som givits sken av. Att de har 320 000 man under vapen är en sanning med modifikation. Många av dem har aldrig funnits eller så har de kommit och gått för länge sen, säger Jan Hallenberg.
Dessutom har underhållet av det afghanska flygvapnet skötts av så kallade contractors, upphandlade av USA, som var bland de första att fly landet efter att USA i våras offentliggjorde sitt tillbakadragande.
– Man har lämnat afghanerna i sticket. När USA lämnade Bagrambasen i juli gjorde de det utan att meddela sina allierade afghaner att de tänkt dra sig ur. Det tyder på en misstro mot afghanerna som måste ha varit otroligt demoraliserande.
Och de afghanska soldaterna kan redan innan dess ha känt sig övergivna, säger Hallenberg.
– När regeringssoldater ute i städer och byar, ibland utan mat och utan ammunition, har kallat på förstärkningar så kom inga. ”Varför ska jag slåss för det här”, måste många av dem tänkt.
Jan Hallenberg är långt ifrån ensam om sin kritik mot hur USA agerat i Afghanistan. En annan är den tysk-afghanska journalisten Waslat Hasrat-Nazimi.
– Istället för att hjälpa Afghanistan att bygga en armé borde de ha försökt hjälpa afghanerna att bygga en framtid, skriver hon i Deutsche Welle och påminner om att Västs misslyckande i Afghanistan inte tar slut i och med talibanernas återtagande av Kabul.
– Länder i väst måste ta emot de flyktingar som kommer att komma de närmaste månaderna och åren, de som flyr ett land som ligger i spillror och som lämnats åt sitt öde av Västvärlden. Det är det minsta vi är skyldiga det afghanska folket.
Fakta om Afghanistan
8
Med ungefär så många procent sänkte George W Bush skatten för de rika i USA i samband med krigen i Afghanistan och Irak. Detta kan jämföras med Koreakriget, då president Harry Truman istället temporärt höjde skatten för samma grupp med 92 procent, och Vietnamkriget, då president Lyndon B Johnson höjde skatterna med 77 procent.
17 500
Så många miljarder kronor har USA betalat totalt i direkta kostnader för krigen i Afghanistan och Irak fram till år 2020. Om räntekostnader inkluderas kommer krigen år 2050 att ha kostat USA 56 820 miljarder kronor.
17 500
Minst så många miljarder kronor, det vill säga en lika stor summa som de direkta kostnaderna för kriget, har USA förbundit sig att betala för sjukvård, förtida pensioner, ersättningar och andra kostnader för ungefär fyra miljoner amerikanska krigsveteraner.
50
Med så många procent har spädbarnsdödligheten i Afghanistan sjunkit sedan talibanerna avsattes 2001.
39
Så stor andel i procent av de afghanska flickorna gick i skolan 2017, att jämföra med 6 procent 2003 och inte en enda flicka 1999.
2,6
Så många miljoner afghaner uppskattas vara på flykt.
Fattigdomen ökar
Trots att Afghanistan tack vare utländskt bistånd tagit många kliv framåt både ekonomiskt och avseende levnadsstandard ökade fattigdomen i landet från cirka 35 procent som 2007 levde under den nationella fattigdomsgränsen till 54 procent 2016.
Korruptionen utbredd
Afghanistan rankades 2020 av Transparency International som världens 15:e mest korrumperade land.
Källor: Transparency International, Världsbanken, FN, Harvarduniversitetet, Brown University Costs of War project
