I utkanten av staden Amuda, i nordvästra Syrien, ritar en ung lärarinna meningar på svarta tavlan i ett vinterkallt klassrum. De 20 eleverna i skolbänkarna går en kurs för att lära sig läsa och skriva på sitt kurdiska modersmål. Utbildningen ges kostnadsfritt av det kurdiska självstyret Rojava i norra Syrien.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Här talar jag med klassens yngsta respektive äldsta elev. 13-åriga Bawer går kursen för att undvika att sluta som analfabet under det långa kriget. 35-åriga Nadja hoppas istället på stordåd: Kanske leder det här till ett befriat Kurdistan där hon själv kan bli språklärare?
Det syriskkurdiska självstyret Rojava har sedan 2014 fått stor internationell uppmärksamhet för sin militära kamp mot IS. Men betydligt färre blickar har riktats åt det nya politiska systemet, där den kulturella frigörelsen är det inslag som gått längst. Syriens kurder har i decennier varit utsatta för ett statligt förtryck som förbjudit deras kultur och modersmålsundervisning. Scenen ovan, från februari 2015, är ett av många exempel jag sett i Rojava på hur detta kulturförtryck idag är historia.
Attacken mot Afrin är officiellt riktad mot vad Erdogan säger är ”kurdiska terrorister” och i den internationella analysen används mest militära termer för att förklara allt som nu sker. Men i sitt djupaste väsen handlar attacken egentligen om att Erdogan inte kan acceptera ett kurdiskt självstyre som är både politiskt oavhängigt och har en befriad kultur. Ett av dessa två inslag kan gå an, vilket förklarar Erdogans långa vänskap med den autonoma (och oljerika) irakiska Kurdistanregionen. Där är kurdisk kultur fri, men oavhängigheten svag. Så fort irakkurderna försökte förändra detta med en folkomröstning om självständighet i höstas utfärdade Erdogan både hot, sanktioner och flygförbud. Likadant gjorde Iran.
Allt handlar om att man inte kan acceptera ett för fritt kurdiskt politiskt projekt som skulle kunna inspirera den kurdiska folkgruppen på hemmaplan. Den turkiska staten har förvägrat sina inhemska kurder kulturella rättigheter sedan 1920-talet. En försiktig öppning skedde tidigare under 2000-talet, men sedan kriget mot PKK-gerillan återkom 2015 har kurdiska kulturinstitutioner, språkskolor och teatergrupper stängts ner. Kurdisk modersmålsundervisning i skolan är ännu förbjuden.
Bortsett från dödandet och hur resten av Syrienkriget påverkas bör omvärlden bry sig om Erdogans attack mot Afrin eftersom den är avsedd att underminera ett kulturpolitiskt projekt som försöker göra upp med en del av den institutionaliserade rasismen i Mellanöstern. Som till stor del bygger på konflikter och strukturer västeuropeiska kolonialmakter en gång lämnade efter sig.
