Faktum är att några av de mest tveksamma beslut som tagits under Sanders kampanj, såsom ett framträdande på Fox News och tillkännagivandet av en kontroversiell uppbackning från Joe Rogan (medieprofil som gjort rasistiska och homofoba uttalanden), motiverades med hänvisning till att enbart Sanders skulle kunna vinna tillbaka de vita arbetarklassväljare som övergett det demokratiska partiet och röstat på Trump.
Trots att han låg 25 procent efter i opinionsundersökningar vann Sanders en knapp men dock betydelsefull vinst över Hillary Clinton i primärvalen 2016. Sanders anhängare hoppades att historien skulle upprepas i tisdags kväll, men så blev inte fallet.
Förlusten kanske inte rubbar Sanders och hans anhängares övertygelse om att enbart han kan vinna över Trump i november, men det innebär förmodligen slutet på hans möjligheter att vinna den demokratiska nomineringen.
Detta borde inte ha kommit som en överraskning.
Trots all hype efter de tre första premiärvalen, som ägde rum i rejält avvikande och till stor del irrelevanta delstater, vann Sanders, med relativ majoritet, mellan en fjärdedel och en tredjedel av rösterna. I flera fall fick han endast hälften av de röster han fick 2016, vilket tyder på att hans överraskande succé i förra valomgången var lika mycket en protest mot Clinton som stöd för Sanders. Även när antalet kandidater började minska vann Sanders med majoritet bara i sin hemstat Vermont, och även där med knappa marginaler.
Draghjälp av Ocasio-Cortez
Medan Joe Bidens segrar under Supertisdagen var brutala till storleken, var Sanders blygsamma vinster lika avslöjande. Trots en massiv kampanjsatsning både vad gäller pengar och arbetsinsatser, och mycket positiva opinionssiffror under föregående veckor, vann Sanders bara 34 procent av rösterna i Kalifornien. Biden däremot, som knappt bedrivit kampanjarbete i denna delstat, kom på andra plats med 27 procent.
Efter Supertisdagens besvikelse prioriterade Sanders kampanj delstaten Michigan. De drog sig ur Mississippi, fördubblade antalet kampanjarbetare i Michigan, spenderade miljontals dollar på alltmer negativa annonser riktade mot Biden och organiserade evenemang med populära sympatisörer såsom Alexandria Ocasio-Cortez, Cornel West och Michael Moore. Biden, å andra sidan, besökte bara Michigan en gång under ett evenemang där han fick uppbackning av Cory Booker och Kamala Harris, men han använde en del av sin nya kampanjbudget för att trumfa Sanders ekonomiska satsning, om än med liten marginal.
Fler äldre lägger röst
Denna gång räddades inte Sanders av en oväntad tillströmning av unga väljare, eller av järnstödet från industriarbetare. Även fast opinionssiffrorna visade fördel Sanders bland unga och bland vita amerikaner utan högskoleutbildning, räckte inte detta för att kompensera för Bidens popularitet bland äldre, vita, mittenväljare och äldre afro-amerikanska väljare.
Detta sammanfattar ganska väl läget vad gäller de demokratiska premiärvalen, åtminstone sedan Supertisdagen. För att uttrycka sig något sarkastiskt: unga människor twittrar, gamla människor röstar.
Inte gått hem hos massan
Enligt en analys baserad på vallokalsundersökningar från tolv viktiga delstater, genomförd av John Della Volpe vid Harvard University, ökade valdeltagandet bland unga (yngre än 30) enbart vid ett fåtal tillfällen. Däremot ökade valdeltagandet bland väljare över 30 i nästan varenda delstat, med stora ökningar inom den äldsta gruppen (de över 65). Detta även i potentiella vågmästarstater såsom New Hampshire, North Carolina och Virginia.
Vad innebär det för Sanders och det demokratiska primärvalet? Fram till Supertisdagen hade Sanders i stort sett kandiderat som en oberoende; en ”demokratisk socialist” som attackerat det ”republikanska etablissemanget” och det ”demokratiska etablissemanget” med lika mycket glöd. Detta må ha varit tillfredställande för hans kärnväljare, en grupp som verkat mycket större än vad den de facto är på grund av dess oproportionerliga aktivitet, organisation och storlek på sociala medier, men har inte gått hem hos den stora massan av demokratiska väljare.
Efter tisdagen försökte Sanders ”återställa” sin kampanj, främst genom att prioritera delstaterna i Mellanvästern, vända sig till afroamerikanska väljare, och attackera Bidens meritlista. Han fördubblade också attackerna mot ”företagsmedierna” och det ”demokratiska etablissemanget”. Resultaten från Michigan visar att denna strategi inte heller lyckades.
Argumentet att Sanders borde få den demokratiska nomineringen även om han bara vinner en relativ majoritet av delegaterna blir alltmer irrelevant. Påståendet att endast Sanders kan mobilisera två nyckelgrupper i november, oberoende och unga väljare (ett påstående som alltid saknat empiriska bevis), undermineras ytterligare av det låga valdeltagandet bland unga i primärvalen.
Biden behöver hans väljare
I denna takt kommer Sanders inte bara att misslyckas med att vinna en relativ majoritet av delegaterna, utan Biden kan komma att vinna en majoritet av delegaterna direkt.
När Sanders chanser att inta presidentposten nu börjar blekna, påbörjas den kanske viktigaste etappen av hans kampanjarbete: att övertyga sina mest hängivna anhängare, den så kallade Bernie or bust-skaran, att rösta på Biden i november. För faktum är att oavsett hur stor Bidens vinst blir i de demokratiska primärvalen, så kommer han inte att kunna vinna över Trump utan en majoritet av Sanders anhängare i ryggen.
Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian. Översättning: Corinne Platten
