– Det är som landet är delat i två. Jag blir överraskad över att så många människor vill hjälpa till när vi har den regering vi har. Det måste vara folk som inte röstar, säger Isabele Dalhof från Köpenhamn och ler snett.

Hon gick med i Facebookgruppen Help us help the refugees som startade förra måndagen och snabbt fick över 3 000 medlemmar. Isabele Dalhof har fungerat som logistikchef på Köpenhamns centralstation, där aktivister byggt upp ett mindre torg av pallar med vatten, kassar med kläder, mat och barnvagnar. Allt skänkt av frivilliga för att delas ut till flyktingar på väg till Sverige.

– Det doneras saker hela tiden. Vi samarbetade med en cykelshop på Vesterbro och när den var full av saker erbjöd en privatperson oss att använda hans klubb, sedan kom ytterligare en som upplät sin källare, säger Isabele Dalhof.

Enkel läkarstation

De frivilliga byggde till och med upp en liten läkarstation på centralstationen bestående av liggunderlag, förband och påsar m    ed medicin. När läkaren Ida Tjell läste i sociala medier att det behövdes folk ställde hon upp.

– Vi kan hjälpa till med det basala som att förbinda och behandla sår och ge smärtstillande. Skulle det vara allvarligare skador kan vi hjälpa dem till akuten eller sjukhus. Men förmodligen vill de flesta inte dit, de vill hellre till Sverige, säger Ida Tjell.

Författaren och tidigare barnombudsmannen Lisbeth Zorning Andersen är en av dem som hjälpt flyktingar till Sverige, innan den danska polisen bestämde sig för att släppa igenom alla. Hon hämtade upp en barnfamilj i Rødby och skapade stora rubriker. När medier frågade vart hon tänkte köra dem svarade hon bara ”norrut”, och att såvitt hon visste är det inte olagligt att plocka upp liftare. Nu avslöjar hon att hon att hon släppte av dem på flygplatsen Kastrups tågstation.

– Därifrån tog de en biljett till Malmö. De var väldigt välutbildade och talade bra engelska. En var utbildad ekonom och en utbildad farmaceut. I Danmark vill vi gärna ha välutbildad arbetskraft och jag tycker det är väldigt synd att vi inte är mer populära bland flyktingar och att de är rädda att vara i Danmark eftersom de tror att vi inte gillar dem, säger Lisbeth Zorning Andersen.

Skäms över Danmarks rykte

Hon säger att hon skäms över ryktet Danmark fått utomlands men är samtidigt hoppfull inför framtiden. En opinionsmätning i morgontidningen Politiken visade nyligen att allt fler danskar är positiva till att ta emot flyktingar. Lisbeth Zorning Andersen är inte överraskad över att så många privatpersoner ställt upp och hjälpt.

– Nej, jag känner också Danmark från en annan sida än den officiella. Jag vet att när det är nöd så ställer folk gudskelov upp, och jag är stolt över de danskar som gjort det. Många människor, däribland jag, har blivit kallade människosmugglare och kriminella. Men ingen skäms. Tvärtom, vi blir provocerade, säger Lisbeth Zorning Andersen.

Thomas Aslak är engagerad i nystartade gruppen ”Cyklister för flyktingar”, en sammanslutning av cykelbud, mekaniker och cykelentusiaster i Köpenhamn. De har hämtat upp vatten, mat och kläder som privatpersoner skänkt. Thomas Aslak har inte fått mycket sömn de senaste dagarna och mer eller mindre bott på centralstationen. Han är märkbart tagen av uppslutningen kring flyktingarna.

– Vi har kläder till barnen och de äldre. Här finns massor av frivilliga och DSB har varit supercoola som låter vissa flyktingar åka tåg gratis. Det är fullständigt överraskande och alla som hjälper till ska ha cred, säger Thomas Aslak.

Han är också glad över att insatsen uppmärksammas. Journalister från flera olika länder har varit på centralstationen och rapporterat.

– Jag tycker invandringspolitiken är pinsam och dålig, så jag hoppas det här kommer fram, att det finns människor som hjälper. Men det ändrar ju dessvärre inte politiken som jag tycker är fruktansvärd, säger Thomas Aslak.