Tänk dig att du åker en Auto, Indiens trehjuliga små tvåtakts-taxi, på en skumpig liten grusväg genom solnedgången.
Vi är fyra passagerare, så en delar framsätet med vår förare, Stalin, som kryssar mellan djupa spår för att gunga Auton framåt.
Då och då en liten sträcka av asfalt.
Sen nästa bystig. Vi är djupt inne i Tamil Nadu, strax utanför staden Didingul och vi åker genom dalitbyar på vägen till Kannimar kovil, byn där en ny kvällsskola ska byggas, delfinansierad av ETC:s anställda (istället för julpresenter) och med solceller på det kommande taket från ETC Elproduktion.
Stalin förklarar att det inte är långt kvar, han studerar engelska via mobilen medan han kör. Han är autochaufför men också en ledare för den nya Dalitrörelse som håller på att födas här i centrala Tamil Nadu och det är en ära att få åka runt i verkligheten med hans hjälp.
För det här är Indien utan turism, utan högtidliga tal om stora regeringssatsningar, det här är långt från IT-branschen i Chennai och det är samtidigt i hjärtat av den befrielse som måste komma om Indien nånsin ska kunna bli ett demokratiskt land.
Dalit brukar vi i Sverige kalla ”de kastlösa” men det är egentligen en djup förolämpning bland tusentals år av andra förolämpningar, som vi okunnigt slänger ur oss i försöken att förklara ett historiskt apartheidförtryck.
Indiens kaster finns kvar, de styr landet mer än något annat och att kalla 270 miljoner medborgare för ”kastlösa” är detsamma som att säga att de inte är likvärdiga.
Så när vi skumpar genom kvällen är det daliters rätt till Dalit power lika mycket som barns rätt till utbildning vi deltar i.
Stalin stannar i en annan by på väg mot Kannimar kovil och vi besöker barn som pluggar på en plastpresenning på marken. Barnens lärare betalas av Y-Neew, en NGO med egenmakt för byarna som idé. Pedagogiken är tvärtom den som erbjuds i den vanliga skolan. Inte innantilläsning eller ramsor. Utan lekar först, sen läxhjälp, genomgång av projekt och så hem när solen går ner och lamporna saknas.
I den andra byn visar barnen banderollen som berättar om varför vi är här och det är inte utan generad stolthet vi tittar på den.
De har tryckt ETC:s logga bredvid byn och Y-Neews och plötsligt börjar det här bli allvar på riktigt.
Med pengar som ersätter de julklappar som vi inom företaget slipper ge varann, kan ett projekt födas som ger en by egenmakt, utbildning och egen energi. Och därmed politisk makt.
För kan en by, så kan fler.
Framme på ett grönskande fält (torkan som varit tio år har äntligen brutits) väntar så Kannimar kovils medborgare. De visar platsen där barnen pluggar idag, en korsning under träd, och sen pekar Vincent, ledaren för byn, ut stället man tänker bygga på.
Det här är ett samarbete, en gemensam investering och inget gåvoprojekt.
Byn köper marken med insamlade medel lokalt, Y-Neew projektleder och producerar de särskilda ekoblocks som huset ska byggas av. Ett ekoblock är gjort av lera, bindmedel och lite sand. Det torkas direkt av solen och sparar enorma mängder energi jämfört med normalt bränd tegel. (Och tryckkapaciteten i ett ekoblock blir nära dubbelt så stort som i vanligt tegel.) Produktionen av ekoblocken görs lokalt och skapar självklart nya jobb i Dalit byarna.
Själva bygget kommer sen genomföras av byn själv med experthjälp från Y-Neew.
Ett tak konstruerat för solceller måste tas fram.
När skolan är färdig kommer byn ha ett elevhus som fungerar efter mörkrets inbrott, en samlingsplats för de vuxna och en gratis energiladdplats för alla i byn.
(Du kan läsa avtalet här. Vi kommer också följa utvecklingen i kommande artiklar i Dagens ETC).
Så vad handlar det om i grunden?
När daliter nu organiserar sig inkluderas också andra i mixed communities. I motsats till kasternas lokala ledare försöker man skapa en ny social rörelse där daliter stolt ska kunna berätta om sin kast, den som inte får finnas, men i samarbete med andra fattiga.
Förutom kvällsskolor driver Y-Neew projekt för finansiering av små företag, ny ekologisk odling baserad på äldre odlingsmetoder, studielån med låg ränta, traditionell ayurveda-behandling för strokepatienter och kamp för rätten till mark som tagits från Daliterna.
Ledare för arbetet är Diravin Raj som förklarar att det är ett långsiktigt arbete som handlar om att kastsystemet inte kan brytas förrän daliter är stolta och använder ordet Dalit själv.
De slåss för empowerment av ett folk som Indiens maktapparat vägrar erkänna existerar och vars egenmakt stoppades av Grandi själv när Indien blev fritt från den brittiska kolonialmakten.
En kvällsskola med solceller är en droppe i ett hav.
Men alla hav består av miljarder droppar.
När Stalin sakta kör oss tillbaka till Dindigull i natten så gör bristen på lampor att stjärnorna lyser i sin fulla kraft över natthimlen.
Jag ser Andromeda galaxen med blotta ögat.
Stalin skakar på huvudet så som man gör när man bekräftar något.
– Ja, detta kan bli bra, säger han. Independence. A very important think. Independence.
