Oljepengar eller politiskt spel

Ylva Lindahl är redaktionschef på Utrikespolitiska institutet och bevakar Latinamerika. Hon förklarar att konflikten om regionen är gammal men att den blossade upp på nytt när ExxonMobil 2015 hittade olja i territorialvattnen utanför Essequibo.

Det är inte en “självklar motivation”, enligt Lindahl. Venezuela har redan världens största kända oljereserver på 300 miljarder fat medan Essequibofyndet uppskattas till 10 miljarder fat. 

Ylva Lindahl tror istället på presidentvalet som planeras till andra halvåret 2024 som orsak. Oppositionen har valt en kandidat i ett primärval och även där pågår en konflikt. 

– Kvinnan som vann med stor marginal, María Corina Machado, är enligt regeringen redan diskvalificerad, förklarar Ylva Lindahl. 

Men regeringen har öppnat för ett överklagande av diskvalificeringen. Kanske vill man nu bygga stöd inför valet. Med konflikten om Essequibo kan man få det med en beprövad taktik. 

– Det är ju ett känt fenomen att man har utrikeskonflikter för att öka stödet inrikes. Jag tror att det är mycket det det handlar om, säger Ylva Lindahl.

Djungelns lag

Konflikten mellan Venezuela och Guyana om Essequiboregionen har rötter i kolonialtidens Sydamerika. Spanien och därefter Nederländerna koloniserar kustremsan som idag utgör Venezuela och Guyana. 

Spaniens kartor visar en gräns vid floden Essequibo, men gränsen är omstridd. På andra länders kartor sträcker sig de nederländska kolonierna närmare Orinocofloden i dagens Venezuela än den nuvarande gränsen. 

Gränser är inte precisa under kolonialtiden, mycket är inte kartlagt och gränserna inåt landet är inte lika viktiga för kolonialmakterna. De koloniala plantagen finns längs med floderna, längre in bor enbart ursprungsbefolkning. Samtidigt förflyttas gränser kontinuerligt av räder från de olika makterna, utposter attackeras, bränns ner och byggs upp igen. 

Folkrättsexperten professor Mateusz Piątkowski vid Universitetet i Lodz i Polen förklarar att det krävs mer än kartor för att göra anspråk på mark.  

– Du måste effektivt ockupera marken, etablera en koloni, bygga en kyrka eller en hamn. Spanien utforskade Guyana, men det var holländarna som etablerade en koloni. 

Professor Karwan Fatah-Black, från Universitetet i Leiden i Holland, som är expert på holländsk kolonialhistoria menar att gränsen vid den här tiden är oklar men inte fullständigt. 

– Linjen är inte vid Orinocofloden utan någonstans lite längre österut, men definitivt inte vid Essequibofloden som var den nederländska kolonins hjärta, säger professor Fatah-Black.

En språklig gräns

1815, vid Napoleonkrigens slut, tar Storbritannien över Essequibo från Nederländerna. 1835-1941 utför landet två expeditioner under ledning av tysken Robert H. Schomburgk för att kartlägga sin koloni. Och Schomburgk har en metod för ändamålet. 

Under mer än 100 år har det utvecklats en språklig skillnad mellan dessa områden. Det finns ett område där människor talar spanska och ett där de talar holländsk kreol.

– I uppdelningen som görs av Schomburgk på 1800-talet, är denna språkliga gräns också gränsen. Och än idag finns det en tydlig språklig uppdelning mellan områdena, berättar professor Fatah-Black. 

Konfliktens stora årtal och argument

Venezuela hävdar sedan självständigheten det spanska imperiets omstridda gränser i Essequibo. 

1835-1841, när Schomburgklinjen ritas upp, ifrågasätts den direkt av Venezuela. När guld upptäcks där 1876 hävdar Storbritannien rätt till ytterligare 80 000 kvadratkilometer väster om Schomburgklinjen. Venezuela protesterar och vädjar till USA om hjälp. 

1895 tvingar USA Storbritannien till skiljeförfarande i en gränskommission vars dom kommer den 3 oktober 1899. I ett bakslag för Venezuela, som ändå ratificerar beslutet, så vidhålls Schomburgklinjen. 

50 år senare hävdar Venezuela att den femte domaren, en ryss vid namn Fyodor Martens, gjort upp med britterna bakom deras rygg, detta enligt brev av Martens som då öppnats.

– Detta är en mycket intressant historia. Men det finns frågetecken kring huruvida dessa brev talar sanning, det är inte fastställt, säger professor Mateusz Piątkowski.

1966 blir Guyana självständigt och Geneveöverenskommelsen lägger ut reglerna för hur konflikten ska hanteras framöver. Men parterna tolkar överenskommelsen olika. Venezuela hävdar att den upphäver 1899 års dom, medan Guyana menar att domen ska stå sig tills dess att den bevisats vara ogiltig. Det gör att konflikten hamnar hos den Internationella domstolen (ICJ). 

95 procent vill annektera

Att Essequibo skulle tillhöra Venezuela är ingen skiljefråga i landet. Nicolás Maduro, Venezuelas president, och oppositionsledaren María Corina Machado, har båda den ståndpunkten. Det som nu skiljer dem åt är att Machado förespråkar en laglig väg genom Internationella domstolen. Men stödet utanför Venezuela uteblir.

– De har ju inget stöd någonstans i omvärlden för det, vad jag vet, förklarar Ylva Lindahl. Inte ens från Kuba, som brukar vara vapendragare.

Den 3 december 2023 håller Venezuela en folkomröstning där mer än 95% av de räknade rösterna stödjer en annektering av Essequibo, men valdeltagandet tros vara väldigt lågt. President Maduro uppmanar därefter Venezuelas statsägda oljebolag att börja dela ut utvinningsrätter i Essequibo. Guyana fruktar en stundande invasion. 

Professor Piatkowski förklarar att det folkrättsligt inte finns något stöd för Venezuela att agera fientligt.

– Det skulle vara en överträdelse av artikel 2, avsnitt 4 i FN-stadgan. På 70-talet utfärdade FN:s generalförsamling en deklaration om bindande vänskapliga förbindelser enligt internationell lag. Då påpekade de även att förbudet mot användning av våld är tillämpligt även om gränsen är omstridd.

Skulle Venezuela trots detta agera så menar Piatkowski att det kan få allvarliga konsekvenser för landet och president Maduro.  

– Det skulle innebära att vi når tröskeln för artikel 2, avsnitt 4 i FN-stadgan, vilket banar väg för en laglig användning av våld mot Venezuela.

Venezuela samlar trupper vid gränsen. Brasilien vid gränsen mot båda länderna. Den 7 oktober håller USA en militärövning tillsammans med Guyana, och utrikesminister Anthony Blinken uttrycker sitt stöd för landet. På fredagen höll FN ett extrainsatt säkerhetsrådsmöte om den snabbt eskalerande krisen.