– Vänstern, visa att du är i Będzin. Visa att du har vimplar och inte är rädd att använda dem, dundrar det ut högtalarna i sporthallen. En konferencier förbereder publiken på att livesändningen på sociala medier ska dra igång.

Det är lördag, en vecka före valet, och sluttampen på den kampanj som har gått ut på att inte göra bort sig.

Polacker är inte ett förlåtande folk. Men när det gäller vänstern är de extra hårda. För två valrörelser sedan klarade inget vänsterparti att ta sig till Sejmen. 

Bet i det sura äpplet

Razem (”Tillsammans”), som bildades 2015 som ett polsk version av Podemos, vägrade då att göra gemensam sak med postkommunisterna. Partiet gick till val på egen hand – och hamnade under valspärren på fem procent. Andra vänsterpartier ingick ett valsamarbete, men misslyckades även de att nå de åtta procent som krävs för att koalitioner ska få representation. Mandatperioden 2015-2019 saknade vänstern helt representation i Sejmen, vilket gav det nationalkonservativa Lag och rättvisa egen majoritet.

Inför det förra valet 2019 bet Razem i det sura äpplet. Postkommunister, vänsterliberaler och vänsterpartister samlade gemensamt 12,6 procent och har nu överlevt sin första mandatperiod tillsammans. När polackerna går till valbåset tillsammans på söndag kan 8-12 procent av dem rösta på Nya vänstern, enligt opinionsundersökningar. I alla fall om vänstern kan hålla tungan rätt i mun till dess. 

– Kära ni, det här är väldigt viktigt. På konventet får ni bara använda Nya vänsterns logotyper. Det är alltså förbjudet att uppvisa andra partisymboler, det bryter mot vallagen. Vifta bara med Nya vänstern, vädjar konferencieren.

Bandat tal på valmötet

Det är postkommunisterna som roddar med valets slutspurt. Målet är att mobilisera kärnväljare, snarare än att ta risken att försöka nå ut till nya grupper. Programmets höjdpunkt var därför ett tal av Aleksander Kwaśniewski. Han som var president för Polen 2005-2015, men vars långa politiska karriär innefattar ministerposter redan under den kommunistiska regimen. Dragplåstret har dock tvingats ställa in av hälsoskäl. Istället får vänsterväljarna lyssna till hans bandade tal.

Vilket kanske inte gör så mycket. När representanter för de olika vänsterpartierna i koalitionen i tur och ordning intar scenen låter de också som om de var förinspelade.

Kanske är det för att de slänger sig med fakta och siffror och skyr känslor i ett försök att höja sig över den populism som andra partier kampanjar på. Och visst, det finns ett stort stöd i Polen för de slagord som projekteras på vänsterkonventet, som rätt till bostad och semester, värdiga löner och inflytande på arbetsplatserna, till exempel. Men stödet för dessa politiska förslag översätts inte i röster för vänsterpartierna.

Snusförnuftiga slagord flyger. En kanon sprutar vit och röd konfetti över publiken. Dagens ETC lämnar Będzin med huvudvärk.

Lördag kväll i mönstersamhället

Men vänstern har också andra sätt att kampanja. När lördagen några timmar senare övergår i kväll drar ett panelsamtal igång på Centrum B, en självutnämnd ”social fabrik” i den östligaste delen av Kraków. Nowa Huta eller ”nya stålverket” är en stadsdel som byggdes på 50-talet som ett socialistiskt mönstersamhälle som skulle väga upp för Krakóws borgerlighet. Fyra unga kvinnor med lokal koppling och vänsteråsikter reflekterar över sina erfarenheter i politiken utifrån publikens frågor. Sejmledamoten Daria Gosek-Popiołek, som representerar Kazem, vill i sin valkampanj uppmärksamma sina vänner  inför nästa års lokalval. 

När hon beskriver sin verksamhet låter det nästan som en socialtjänst med inslag av medborgarkontor och juristbyrå. Hon hjälper hyresgäster som gjort misstaget att flytta till Lag och rättvisas bostadsprogram i Krakow, där hyrorna räknas upp varje månad. Under pandemin drev hon genom lönehöjningar för sjuksköterskor på universitetssjukhuset i Krakow. Hon har stöttat exploaterade teateranställda med att bilda en fackförening och krävt att teaterchefer tillsätts på meriter istället för nepotism, som var standard tidigare.

– Att etablera en fackförening i Polen kräver mycket tid och tålamod. Särskilt om ägarna eller de överordnade är fackfientliga och inte respekterar sina anställda, säger Daria Gosek-Popiołek och fortsätter:

– Jag blir ofta tillfrågad att bli taleskvinna när anställda är rädda för att meddela Arbetsplatsinspektionen om att deras rättigheter på jobbet kränks.

Ingen plats för klasskamp

När forskare ska förklara varför vänstern har så svårt i Polen lyfter de ofta fram det postkommunistiska partiets blodiga arv och det rasande kulturkriget som inte lämnar plats för klasskamp. Ett tredje skäl handlar om att förtroendet för staten är mycket lågt i Polen, samtidigt som att vänsterns reformer till stor del handlar om att det offentliga ska lösa många samhällsproblem.

Daria Gosek-Popiołek håller med om den beskrivningen och säger att det är just därför som hennes verksamhet ser ut som den gör.

– Under de senaste fyra åren har mitt parlamentskontor kontaktats av människor som säger att de har ett problem som de har försökt uppmärksamma många andra på. Men ingen har löst det och knappt någon har svarat dem.

Samtidigt som människor har anledning för att misstro staten bygger kapitalismen stöd för vänsteråsikter när ojämlikheterna växer och skyddsnät saknas. 

– Unga är mycket mer öppna för denna vänsterorienterade syn på staten. De vill att någon ska ta itu med samhällets problem.

Hur är det då att samarbeta med postkommunisterna? Daria Gosek-Popiołek säger att det ändå har sina fördelar. 

– Vi har också lärt oss mycket av varandra. De har erfarenhet av att sitta i regering och av politik över lag. Men vi har också gjort mycket för att övertyga våra äldre kollegor till att stödja mer progressiva lösningar. Efter dessa fyra år bedömer jag att samarbetet har varit framgångsrikt och jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så.