Corbyn – en återgång till gamla Labour

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Bland annat vill Corbyn förstatliga post, järnväg och elnät samt avskaffa terminsavgiften för universitetsstuderande. 

– Det bör nog räknas som det mest radikala av förslagen, säger Nicholas Aylott, statsvetare och partiforskare vid Södertörns högskola. 

– Att avskaffa universitetsavgifterna vågade Ed Miliband (Labours tidigare partiledare) aldrig göra eftersom det anses vara alldeles för kostsamt. De flesta betalar ungefär 90 000 kronor per år, vilket är en betydande summa. 

En annan radikal reform handlar om att höja skatten för dem som tjänar mer än 80 000 kronor i månaden. En slående skattehöjning och även det en reform som Miliband inte vågade föreslå. 

Men att Corbyn ska vara den mest vänsterinriktade partiledaren någonsin går att diskuteras, menar Nicholas Aylott, och syftar framförallt på politiken partiet förde under 1970-talet inom försvars-och utrikespolitiken.  

Byggde upp välfärdsstat

Efter andra världskriget hade Labour en radikal period vilket resulterade i uppbyggandet av det nationella hälsovårdssystemet. I samband med landets kraftiga avindustrialisering och ekonomiska kris under 1970-talet, tog partiet ytterligare ett steg åt vänster.  

Vid den tiden var partiledningen tydlig med kravet om att omedelbart göra sig av med landets kärnvapen. Men i valmanifestet står nu att Labour står bakom en upprustning.  

– Det var lite av en överraskning faktiskt då Corbyn, under hela sin karriär, drivit en kritisk linje mot kärnvapen, säger Nicholas Aylott. 

Labours svängning mot mitten kom först efter partiets ytterst radikala manifest 1983, vilket enligt Nicholas Aylott beskrivits som Labours självmordsbrev. Och när Tony Blair tog ledarskapsrollen 1994 lyckades han övertala kongressen om att dessutom överge vänsterns symbolfråga klausul fyra om kravet på ett förstatligande av landets produktionsmedel. 

– Fortfarande investerade man enorma summor i den offentliga sektorn, men man kom att bli försiktig vad gäller skattehöjningar och hade ingen tanke om att sätta stopp för privatiseringarna, säger Nicholas Aylott.

– Och det är förmodligen i och med återgången till att fokusera på statens roll och omfattning som Corbyn anses så radikal. 

”Övertygad om EU:s fördelar”

I ljuset av brexit glimtar en annan fråga som Corbyn övergett. Efter andra världskriget sågs unionen som en kapitalistisk klubb och trots vändningen under 1980-talet har Labour varit fortsatt EU-skeptiskt, även om det inom partiet alltid funnits splittringar i frågan. Blair var en stor anhängare av både EU och EMU, men lyckades aldrig dra in landet i unionens gemensamma valuta. 

– Corbyn själv har alltid tillhört EU-skeptikerna, men på senare tid har han blivit övertygad om unionens fördelar, säger Nicholas Aylott.

Corbyn var ambivalent under kampanjen mot brexit och vissa menar till och med att det är på grund av honom som landets folkomröstning landade i ett utträde förra året. 

– Ambivalensen är ett uttryck för partiets djupa splittring som finns mellan landets arbetarklass och intellektuella medelklass, säger Nicholas Aylott.