BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Varför flydde du från Colombia?
– Jag arbetade som lärare på universitetet i Colombia. Vi var en grupp på tio medlemmar som undersökte förhållandena kring utvinningen av olja, men åtta av oss dödades. 1 007 lärare mördades. Vilket land i världen mördar över 1 000 lärare? Men folk säger ingenting. De som pratar om fredsprocessen tror att nu har de ju fred. Fred? Vi befinner oss i ett värre krig än förut.
Var befinner sig fredsprocessen nu?
– Ett problem är implementeringsprocessen av fredsavtalet. Regeringen har inte uppfyllt delar av sina åtaganden. En annan illavarslande faktor är mord på anhöriga till gerillamedlemmar. 160 förespråkare för mänskliga rättigheter har också mördats. Multinationella företag betalar paramilitärer som direkt engagerats av regeringen, eller av delar av militären och av korrupta politiker och knarkhandlare som vill att kriget fortsätter, då det ger dem stora rikedomar.
Anser du att president Juan Manuel Santos är styrd av Washington?
– Självklart. Trump accepterar inte fredsprocessen. Santos ämnar inte diskutera frihandeln som gör det möjligt för multinationella företag att extrahera naturresurser som guld, vatten, kol och coltan utan hänsyn till folket. Det finns inget teknologiskt utbyte, ingen reell pakt vad gäller naturresurser och ännu mindre finns någon respekt för miljöskydd. De efterlämnar avlopp, kloaker, kvicksilverbrunnar och områden med förorenade vattentäkter. Inte heller landets säkerhetsmodell får diskuteras. Paramilitärerna beslagtar de områden som Farc har lämnat och mördar ledarna inom civilsamhället, för mänskliga rättigheter, människorättsaktivister.
Gynnar fredsprocessen den finansiella eliten?
– Ja, naturligtvis. För överklassen, liksom för företagen, är det enklast att bara få bort gerillans läger eftersom de platserna är där naturresurserna finns. Nu upprepas samma mönster. Paramilitären – som regeringen förresten inte vill kalla ”paramilitär”, utan BACRIM – kommer till en plats där det finns naturresurser och hotar befolkningen. Så anländer multinationella företag, installerar sig och regeringen gör avtal med dem och placerar ut bataljoner för att ta hand om företagen.
Hur ska man se på dessa skeenden i ett internationellt sammanhang?
– Den colombianska borgarklassen har mycket makt. De har stöd från Israel och USA. De har stöd av neoliberalismen i sitt tydligaste uttryck. Vi vet att det är en mycket hård kamp som vi har framför oss. Nu är det val nästa år, i mars 2018. När valrörelsen har startat kommer det att polariseras. Konfrontationerna kommer att fördjupas.
Tror du att regeringen kommer att uppfylla sin del av överenskommelsen om återfördelning av mark?
– Nej. Småbönderna kördes bort och man tog deras mark – cirka åtta miljarder hektar! Regeringen sade att den skulle göra en återfördelning, men plötsligt visar det sig att den inte alls vill lämna igen den, utan säger: ”den där andra landlotten som är tom, den kan ni ta”. Varför? För det multinationella företaget är redan där och försvaras av paramilitärer och regeringen.
Är medierna fria i Colombia?
Medierna ägs av spanska multinationella företag. Semana och El Tiempo ägs av PRISA-gruppen från España, de multinationella företag som tar upp oljan i olika områden. Dessa medier misskrediterar de sociala rörelserna hela tiden. Det är en mycket seg, ojämn kamp. Men nu rör vi oss med kraft.
Och framtiden?
Borgarklassen vill dela upp landet mellan några få familjer tillsammans med multinationella företag och med USA:s och Israels välsignelse. Men vänsterrörelserna växer. Vi vill samla all social protest, forma en stor fredsrörelse tillsammans med internationellt stöd från Latinamerika. Kriget är ännu intensivare nu. Vi kommer att se sociala och politiska konflikter. I Colombias fall är det allra farligaste temat paramilitarismen – likgiltigheten och bristen på politisk vilja för att erkänna den och bekämpa den.
