Blanca Nubia Díaz står utanför Centro de la Memoria, Paz y Reconciliación i Bogotá (Centrum för minne, fred och försoning)–ett museum till minne av konflikten. 2001 tvingades hon lämna livet i byn vid den karibiska kusten för niomiljonersstaden. Paramilitären hade mördat hennes man, en ursprungsfolksledare, och hennes 15-åriga dotter som var engagerad i fredsarbete. Blanca Nubia är en av konfliktens fyra miljoner internflyktingar.
– Ett fredsavtal vore stort. Men för att vi ska få verklig fred måste sanningen om konflikten fram och rättvisan ha sin gång. Staten måste garantera grundläggande rättigheter som utbildning, sjukvård och värdiga bostäder, säger hon.
”Farc har politiska ambitioner”
Enligt Pedro Valenzuela, professor i freds- och konfliktkunskap på universitetet La Javeriana, finns det inget annat alternativ än fredsavtal.
– Man har inte lyckats utrota gerillan militärt tidigare så varför skulle man göra det nu? Om det inte blir ett fredsavtal kommer vi att fortsätta med den väpnade konflikten i 20–30 år till, säger han där han sitter på ett trappsteg utanför den statsvetenskapliga institutionen.
Hittills har man enats om Farcs rätt till politiskt deltagande och en plan för att bekämpa kokainhandeln som Farc är en del av. En jordreform, om än ej helt färdig, har man också enats om. Pedro Valenzuela tror att ett avtal kan vara månader bort.
– Farc vet att de inte kan få politisk makt genom krig. Det här är en värdig väg ut för dem. Och Colombia tjänar på – förutom att det stora mänskliga lidandet och dödandet upphör – att kunna lägga pengar på utbildning och välfärd istället för på militär.
Många menar att Farc idag är en drogkartell snarare än en vänstergerilla med politisk förändring som mål.
– De använder knarkhandel, gruvdrift, kidnappningar och utpressning för att försörja sitt krig. Och de har begått fruktansvärda våldshandlingar. Men jag anser att de fortfarande har politiska ambitioner. Det är fredsförhandlingarna ett bevis på. Om de inte sågs som en politisk grupp utan enbart som terrorister skulle regeringen inte förhandla med dem. Att USA och FN nu skickat representanter att stötta processen visar det ytterligare, säger han.
Historiskt sett har polariseringen mellan höger och vänster varit stark i Colombia. Ett fredsavtal kan minska den och öka acceptansen för vänstern, tror Pedro Valenzuela.
– Man har aldrig tolererat vänstern, vi är väldigt högerkonservativa. Vänstern har ständigt förföljts och slagits ned med våld vilket har skapat en radikal och väldigt militariserad vänster här. Men det har tyvärr också stött bort många, vänstern har inte kunnat övertyga brett om sin politik för social rättvisa. Med ett fredsavtal kan vänstern kanske bli mer försonande.
”Vi måste kompromissa”
Det som Farc och regeringen måste enas om är vilka som ska straffas och hur. Farcs ledare är inte beredda att sitta i fängelse.
– Det är den svåraste frågan – var balansen mellan straffrihet och upprättelse för offren går. Vi måste kompromissa. Och man ska komma ihåg att militären liksom Farc begått krigsbrott, säger Pedro Valenzuela.
Ett exempel på det är de så kallade ”falsos positivos” som förekom under den tidigare presidenten Álvaro Uribes regering. Unga män i fattiga områden kidnappades av militär, torterades, mördades och kläddes sedan i Farcuniformer för att visas upp som framgångar i kriget. Framgångar som belönades av regeringen med cirka 700 kronor per kropp.
Luz Marina Bernals son som var 26 år var ett av offren.
– Jag levde i en bubbla så länge kriget inte påverkade mig. När jag såg att militären dödat Farcmedlemmar tänkte jag ”bra, det gör landet tryggare”. Nu har jag insett att vi måste ha fred. Man måste få till en ömsesidig vapenvila nu så att vi inte får fler offer, säger hon.
Sedan sonens mord ägnar hon sig åt att uppmärksamma statens brott mot mänskliga rättigheter. Hon menar att de högst ansvariga inom gerillan och militären måste ställas inför rätta.
– Någon måste ta ansvar så att folk slutar att ta rättvisan i egna händer. Bara då kan vi få veta vad som hänt med våra anhöriga. Vi vet att gerillan har begått fruktansvärda handlingar, men vi talar inte om det som staten gjort mot sitt folk. Kampen för sanningen och att få tillbaka min sons kropp är det enda jag har kvar.
Gerillasoldater ska återintegreras
Om ett fredsavtal sluts ska 8 000 gerillasoldater återintegreras i det colombianska samhället. På statliga centra för återintegrering får avhoppade gerillasoldater redan idag hjälp att läsa in grundskola och gå vidare till universitet och jobb.
– När min universitetslärare fick veta att jag varit med i gerillan sa hon att jag borde ha dött med mina gerillakamrater, berättar Yineth Trujillo, som var tolv år när hon rekryterades till Farc.
Att staten övergivit många regioner gör det enklare för grupper som Farc att rekrytera, menar hon.
– Jag är inte stolt över vad jag varit en del av Farc, men jag är också ett offer. I en by utan skola och med utbredd fattigdom var vi unga enkla måltavlor för att rekryteras, säger Yineth Trujillo.
Ett av världens mest ojämlika länder
Idag äger 1 procent över 60 procent av jordbruksmarken i landet. Colombias rikaste procent äger en femtedel av landets tillgångar. Det är ett av världens tio ojämlikaste länder och om regeringen inte gör något åt det kommer våldet att fortsätta, menar Pablo Valenzuela.
– En hållbar fred måste innebära sociala reformer, som satsningar på utbildning och sjukvård för alla.
Men fredsavtalet är en början. I november ska regeringen ge besked om hur och ifall förhandlingarna ska fortsätta. Luz Marina Bernal menar att freden är allas ansvar.
– Freden kommer inte med en underskrift från presidenten och Farc, den måste alla colombianer engagera sig i.
