Under torsdagen röstade EU-parlamentet för en resolution som kräver vapenvila i Gaza – om gisslan släpps. Sett till den förra omröstningen är det ändå en skärpning, då ville man inte sträcka sig längre än att kräva humanitära pauser. EU:s undfallenhet sänder en tydlig signal, menar Abir al-Sahlani (C).
– För mig handlar det om rasism. Priset vi är villiga att betala är högt.
Abir al-Sahlani är rasande. Hon är EU-parlamentariker för Centerpartiet och sticker inte under stol med att hennes parti har en annan hållning i fråga om Gaza på hemmaplan. Här i Strasbourg låter det annorlunda. För Abir al-Sahlani handlar det inte om att välja sida i konflikten, utan om principer – internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Med det som kompass blir det enklare att navigera.
– Man kan inte välja sida i den här konflikten. Jag tycker det är absurt. Det vi ska välja är principerna, för att stå upp för de värderingar vi säger oss ha. Vi kan erbjuda en arena för samtal om ett framtidsbygge med vettiga aktörer från båda länderna, säger Abir al-Sahlani.
Frågan om Israel och Palestina är en av de hårdaste politiska nötterna världen har att knäcka. Storpolitik trumfar den humanitära situationen.
– Jag tycker att det är en skam för varenda politisk kraft att inte göra allt för ett totalt eldupphör, säger Abir al-Sahlani.
Ren rasism
Hon besökte nyligen Egypten och träffade palestinier som fått lämna Gaza. Resan dit gjorde henne ännu mer övertygad om att vapenvila är det rätta. Abir al-Sahlani menar att det är stor skillnad mot hur EU har agerat i fråga om Ukraina.
– Jag tycker att det är en skam att vi inte tar vårt ansvar, att vi tittar på. För mig handlar det om rasism.
Under torsdagen röstade EU-parlamentet ja till en resolution om vapenvila i Gaza, men på villkoret att gisslan släpps. Så länge gisslan inte släpps finns inget ställningstagande för att Israel ska sluta bomba.
EU-parlamentets resolutioner är inte juridiskt bindande. Men de sänder en tydlig signal till kommissionen i Bryssel, som har större makt att agera.
Sorl i parlamentet
Inför omröstningen hade dussintals ändringsförslag lagts fram både av de olika partigrupperna och enskilda politiker. Det gick ett sus genom den tysta salen när det var dags att rösta. Den belgiska liberalen Hilde Vautmans ställde sig upp och presenterade en kompromiss mellan tre olika ändringsförslag. Hon sa uppeldat att EU:s trovärdighet hänger på detta. Men förslaget fick inte majoritet.
Den israeliska sidan har välkomnat EU-parlamentets formulering, framtagen av konservativa EPP, medan den palestinska är besviken, enligt Politico. En som hade hoppats på att utan villkor kräva att det först blir vapenvila är Malin Björk (V). Innan omröstningen sa hon att hon förväntar sig att det blir ”ett jättetydligt krav på eldupphör”.
– Det är välkommet att parlamentet nu äntligen kräver en riktig vapenvila, säger hon efteråt, men efterfrågar också en mer kraftfull ställning mot Israels krigsbrott.
Abir al-Sahlani välkomnar att man nu enats om vapenvila, till skillnad från höstens ”humanitära pauser”.
– Men jag är enormt besviken över att M och KD:s partigrupp la till villkor som skjuter vapenvilan på framtiden och ska göras först efter att Hamas ”nedmonterats”. När jag ser den totala humanitära katastrof som pågår i Gaza så är det för mig ofattbart att rösta så. Hur många palestinier ska behöva dödas, tvångsförflyttas och svälta?
SD inte övertygade
Evin Incir (S) har lett förhandlingarna för den socialdemokratiska gruppen i parlamentet.
– Nu har över 24 000 människor mist sitt liv i Gaza, det är ett blodbad.
Hon vill se vapenvila, sanktioner mot bosättare och att EU aktiverar klausulen om mänskliga rättigheter som finns med i unionens handelsavtal med Israel. Detta kan användas som påtryckningsmedel, säger Incir, och tillägger att de vill att båda Hamas och Israel står till svars för sina förbrytelser.
Sverigedemokraterna är inte övertygade om att en vapenvila är rätt väg.
– Frågan är vilket pris en vapenvila skulle ha. Vi ställer oss frågan om vad det skulle innebära för Hamas framtida roll i Gaza. Skulle Hamas tillåtas fortsätta som styrande part i Gaza? Med den permanenta risk för terrorattacker som det innebär för Israels civilbefolkning, säger Charlie Weimers.
På X välkomnade han efter omröstningen resolutionen, som innehåller ”eliminering av Hamas” och sanktioner mot dess ledare. Vilka delar som firas av de olika partigrupperna visar tydligt splittringen i fråga om Gaza.
Opålitliga FN
Weimers ifrågasätter också de höga dödstalen som rapporterats i Gaza.
– Vilka siffror ska man använda sig av, hur många av de dödade är civilister och hur många är Hamas?
FN använder sig av det Hamaskontrollerade hälsoministeriets siffror, som under tidigare konflikter har varit pålitliga. Enligt dem har 24 000 dött, varav 10 000 barn.
– FN har ju en ganska problematisk historia vad gäller Gaza. Det var FN-anställda som jublade den 7 oktober.
Han manar till en ”försiktig hållning” till siffrorna från båda sidor.
– Oavsett så har Israel rätt att försöka slå ut Hamas militära kapacitet efter den värsta pogromen sedan andra världskriget. Problemet är att Hamas inte syftar till att skydda civila. Tunnlarna är terrortunnlar som civilbefolkningen inte har tillträde till. Man använder mänskliga sköldar. Man tycker det är bra att civilister dör. Därför att då kan man använda det mot Israel, säger Charlie Weimers.
”Omskakande resa”
Abir al-Sahlani (C) såg å andra sidan sådant som det är svårt att förneka på plats i Egypten.
– Det var en omskakande resa måste jag säga.
Fjortonåriga Mona hade innan den 7 oktober varit etta i sin klass och såg ljust på framtiden.
– Men när jag träffade henne saknade hon ett ben. Ett av hennes ben hade blivit amputerat, säger Abir al-Sahlani.
Monas pappa dog i samma attack som hon och tre av hennes syskon skadades i. Hennes mamma Esma är nu ensamstående med sju barn. Familjen hade precis flyttat in i sitt nybyggda hus när det raserades i bombningarna.
– Esmas nioåriga son har fått halva skallen krossad. Han har en funktionsnedsättning för livet och kan inte röra sig på grund av skallskadorna. Hennes fyraåriga son har också en funktionsnedsättning för livet, hans fot är krossad. Hennes sjuttonåriga dotter skulle precis börja plugga till undersköterska innan kriget men hon har också ett krossat ben men kommer bli helt återställd.
De tre andra syskonen och Esma har klarat sig utan skador.
– Tack och lov. Hennes berättelse var det som skakade om mig mest. Att få träffa palestinier som berättar med sina egna ord.