Med boken House of Bush, House of Saud (2004) riktade författaren Craig Unger strålkastarljuset mot Vita huset och president George W. Bush på ett sätt som presidenten inte var van vid. I kapitel efter kapitel framförde Unger sina anklagelser: Bushfamiljen hade starka band till Saudiarabiens kungligheter och dessa band hade en mycket stor inverkan på USA:s utrikespolitik. Så starka att man riskerade amerikanska liv för att skydda sina personliga oljeintressen.
Dokumentärfilmaren Michael Moore hoppade på tåget med filmen Fahrenheit 9/11 där han också intervjuade Craig Unger. I intervjun menade Unger att den saudiska kungafamiljen har gjort Bushklanen och folk i dess direkta närhet 1,4 miljarder dollar rikare.
Precis som filmen och boken antyder har Bushfamiljens nära relation med Saudiarabien sin grund i olja. George Bush den äldre hade starka band till Saudiarabien på 80-talet.
– Åtminstone bakåt i historien har det funnits nära band, vilkas detaljer jag inte längre riktigt kommer ihåg. Bushfamiljen var ju ganska stora oljekungar i Texas en gång i världen och gamle president Bush hade själv en del affärer med Saudi. Flera rådgivare kring honom var också inblandade i diverse halvskumma vapenaffärer på 80-talet med Saudi, säger Per Jönsson, associerad redaktör på Utrikesinstitutet och tidigare utrikeskorrespondent på Dagens Nyheter.
Men USA:s affärer med det oljerika landet började långt innan Bushklanen fick ett större politiskt inflytande, menar Per Jönsson.
Varför började USA intressera sig för Saudiarabien?
– USA ”upptäckte” Saudiarabien när amerikanska oljeföretag hittade fyndigheter där på 1930-talet, till Storbritanniens starka irritation. I mars 1945 träffade president Roosevelt statsgrundaren Ibn Saud på ett örlogsfartyg i Röda havet och slöt en pakt som skulle gälla i drygt 65 år och kanske gäller fortfarande: i utbyte mot tryggad tillgång till saudisk olja åtog sig USA att trygga Saudiarabien och Persiska vikens säkerhet mot framför allt sovjetisk expansion. Sedan, efter Israels tillkomst 1948, fick USA ett nytt intresse av att garantera Israels säkerhet och överlevnad, även om dagens starka amerikansk-israeliska band, som de senaste två åren börjat naggas i kanten, inte knöts förrän under Nixonadministrationen 1969–74.
Att 15 av de 19 flygkaparna som låg bakom attacken den 11 september 2001 var från Saudiarabien är också ett faktum. Men USA har aldrig riktat sin ilska mot landet på grund av detta. Varför är det i dag inte många som vet.
– Många, och inte minst massmedier, spelade upp detta faktum ganska ordentligt. Men i myllret av allt som hänt sedan dess har allmänheten i stort sett accepterat att många dokument och utredningar kring Saudis eventuella inblandning i 9/11 har hemligstämplats, säger Per Jönsson.
Det pågår dessutom fortfarande en enorm kampanj för att rentvå Bushfamiljen, även om den har mattats av med åren. Fahrenheit 9/11 har mötts av stor skepsis och det finns oräkneliga bloggar som listar faktafel i dokumentären. Att USA:s militär skulle vara kritiskt inställda till president George W. Bush är en av uppgifterna som angripits hårdast.
Självklart har det också funnits påtryckningar från Saudiarabien. Sverige fick, efter Margot Wallströms uttalande om dess inrikespolitik, känna på en svag bris av hur Saudiarabien hanterar kritik. Mot Obama-administrationen är läget ännu hårdare.
– Sedan ett par år tillbaka är saudiska kungahuset upprört över och rädda för att Obamaadministrationen tycks vilja återupprätta normala och kanske goda relationer med Saudis ärkerival Iran, säger Per Jönsson.
Nu står Jeb Bush (George W Bushs yngre bror) och knackar på dörren till Vita huset 2016. Med tanke på hur Sverige har ställt sig till Saudiarabien – kan det påverka våra relationer med USA om han skulle väljas till president?
– Det tror jag inte alls. USA:s syn på Saudis inrikespolitik skiljer sig knappast från Sveriges, men i USA har man lättare att skilja på affärer och moral.
Journalisten Bob Woodward, som avslöjade Watergateskandalen, avslöjade 2004 i sin bok Plan of attack att Saudiarabiens ambassadör prins Bandar bin Sultan konsulterades innan USA bestämde sig för att attackera Irak. Han kontaktades två månader innan beslutet fattades och enligt Woodward fick han veta om planerna innan USA:s utrikesminister Colin Powell fick veta det. Även denna uppgift har dementerats av Bushadministrationen, även om man erkänner att ett möte med Bandar bin Sultan har ägt rum.
Vad som är utrikespolitiska risker eller elaka konspirationsteorier får vi kanske aldrig veta.
– Jag vet inte om någon är intresserad av det när hemlighetsstämpeln släpps om 20–30 år, men det kan nog tänkas. Skulle Jeb Bush bli president kan man tänkas sig att det börjar rotas i det igen, säger Per Jönsson.
