Men rättegången rymde också en annan överraskning, att senatorerna röstade emot förslaget att ta ifrån Dilma Rousseff hennes politiska rättigheter under åtta år, vilket många sett som en självklar följd av impeachmentdomen. Det innebär att hon till och med skulle kunna ställa upp som kandidat i presidentvalet om två år.
Det märkligaste inslaget av alla var ändå hur diffus anklagelsen mot Dilma Rousseff var: att hon via lån från statliga banker skulle ha dolt budgetunderskott för att ekonomin skulle framstå i bättre dager inför ett val. I sitt försvarstal förnekade hon inte att det skett, men påpekade att det rör sig om en administrativ manöver som tillämpats inte bara av praktiskt taget alla tidigare presidenter, utan också av guvernörer och borgmästare. Mer än ett brott rör det sig om en slags institutionaliserad flykt från verkligheten som utgjort en självklar del av Brasiliens politiska kultur.
Att det nu plötsligt behandlas som ett brott är kanske, på lite sikt, ett sundhetstecken.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men att det sker på det här sättet, och mot Dilma Rousseff som är en av de få brasilianska politiker som inte är anklagad för korruption och för att ha berikat sig själv, har inte med något nyväckt rättspatos att göra, utan med att den politiska och ekonomiska konjunkturen gett högern ett tillfälle att slå till.
Ekonomin har varit usel se senaste två åren och Dilma Rousseffs popularitet har sjunkit till ensiffriga tal. Ett perfekt läge för en offensiv, inte bara mot henne, utan mot Arbetarpartiet, som suttit vid makten i 16 år och mot Lula da Silva, Dilma Rousseffs föregångare och trolig kandidat i valet om två år.
Det finns bevis för hur högern har konspirerat för att få bort Dilma Rousseff, inte minst i syfte att obstruera åklagarnas och polisens undersökningar kring Petrobrasskandalen, där många högerpolitiker är indragna.
Men att högern fick detta perfekta läge för att gå till attack hade fram för allt att göra med Arbetarpartiets agerande – Dilma Rousseffs svek mot sina egna vallöften, partiets inblandning i de omfattande korruptionsskandalerna som började med mensalãorättegångarna under Lula da Silvas tid som president och nu fortsätter med Petrobrasskandalen och en hel del annat har gjort att partiets trovärdighet slitits i stycken.
Det tragikomiska är att de som nu dömt Dilma Rousseff tillhör den mest korrupta delen av Brasiliens politiska elit. Den som drog igång hela processen, deputeradekammarens talman, pingstkyrkopastorn Eduardo Cunha, har tvingats avgå sedan rättsväsendet hittat flera hemliga bankkonton i olika skatteparadis väl fyllda med korruptionspengar. Dilma Rousseffs ersättare, hennes vice president Michel Temer – som någon liknat vid en ”betjänt i en dålig skräckfilm” – är också anklagad för att ha tagit emot mutor i Petrobrasskandalen.
Ett sorgligt scenario.
Kanske var det därför som både åklagarsidans advokat och försvarsadvokaten under riksrätten mot Dilma Rousseff föll i tårar under sina tal och talade om nödvändigheten av förlåtelse som vore det en fråga om liv och död.
Och det kanske det är.
För kanske var det i själva verket inte Dilma Rousseff som stod inför rätta, utan Brasilien. Eller rättare sagt: Brasiliens galna politiska system, som omöjliggör rationellt maktutövande och kräver korruptionens smörjmedel för att det ska fungera.
Det goda som riksrätten mot Dilma Rousseff möjligen kan föra med sig, är skapandet av en starkare opinion för att reformera det politiska systemet.
Att beskriva det hela som en kupp, som Dilma Rousseff själv, och många andra gör, kan kanske ge ett slags moraliskt lyft. Men att vagga sig till ro i rollen som offer vore tragiskt. Trots alla absurda inslag i den här affären så har den rört sig inom konstitutionens ramar och den rymmer erfarenheter som skulle kunna hjälpa Arbetarpartiet att resa sig ur sin egen tragedi. Men en förutsättning för det är att man vänder ryggen åt den indignerade rollen som offer och istället ser sig som aktör. En aktör med ansvar både för vad som skett och vad som kan komma att ske.
