Det är den 27 oktober år 2002. Metallarbetaren och fackföreningsledaren Lula da Silva vinner en överväldigande seger i Brasiliens presidentval. Det är ett historiskt ögonblick. Från att den härskande eliten i landet haft makten ända sedan republikens utropande är det nu Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT) – med en svarvare från arbetarklassen i spetsen – som ska styra landet. Världen håller andan.
– Det var ett stort hopp som väcktes. Känslan var att något fullständigt omöjligt hade hänt, säger Izabel Cristina do Amaral e Silva, lärare från São Paulo, som var med i segeryran.
Lula da Silva är framburen av de radikala folkrörelserna och på hans politiska program står fattigdomsbekämpning, jordreform och social rättvisa. Många hånar honom. Han kallas för kommunist, skäggig, obildad. Det sägs att han kommer att skämma ut landet internationellt. Han kan ju inte ens engelska!
Men det dröjer inte länge förrän Luiz Inácio da Silva blir ”Lula” med hela det brasilianska folket. Bilden av honom förbyts till ansvarsfull landsfader. När han avgår år 2011 gör han det som den mest populära presidenten i Brasiliens historia.
I dag ser läget helt annorlunda ut. De senaste månaderna har tusentals demonstrerat på gatorna, universitet har ockuperats och ekonomin är i fritt fall. President Dilma Rousseff har avsatts genom en riksrättsprocess. Arbetarpartiet kallar det för en statskupp. Vid makten sitter en regering som inte är vald på demokratisk väg. Vad hände med den brasilianska framgångssagan?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Hopp om ett alternativ
Svenskan Lena Zetterström bodde i Paraiba, nordöstra Brasilien, vid Lula da Silvas valseger.
– Jag minns det så tydligt. Jag tänkte att nu måste jag stanna i Brasilien för att se hur långt det här folkliga vänsterprojektet kan lyckas gå.
Hon bodde i Brasilien i 19 år och kom att följa det brasilianska arbetarpartiets uppgång och fall.
Med Lula da Silva vid makten tänds ett hopp om ett verkligt alternativ till nyliberalismen. Inte minst bland landets fattiga. Bara några år tidigare har den revolutionära Hugo Chávez kommit till makten i Venezuela och nu, med den allierade Lula da Silva i den uppåtgående stormakten Brasilien, startar på allvar en vänstervåg över Latinamerika.
Nollhunger-projektet
Regeringen surfar inledningsvis på en global våg av högkonjunktur och höga råvarupriser. Direkt efter valsegern drar man igång programmet Fome Zero, Noll hunger. Ett kontantbidrag delas ut till fattiga familjer mot att barnen sätts i skolan och vaccineras. ”Om jag under min mandatperiod lyckas göra så att alla brasilianare kan få i sig tre mål mat om dagen är min livsuppgift fullbordad”, säger Lula da Silva. Programmet blir regeringens stolta flaggskepp. Mer än 40 miljoner nås av bidraget och ungefär hälften av dem kommer att ta klivet ur fattigdom.
Lena Zetterström får bevittna hur programmet får spin off-effekter i den lokala ekonomin i det fattiga nordöstra Brasilien.
– Det var en genomtänkt politik. Pengarna betalades till exempel ut till kvinnan i familjerna vilket betydde att de i högre grad användes till hushållet och till barnen. Svälten och den extrema fattigdomen som fanns tidigare på landsbygden ser man inte längre i Brasilien, säger hon.
Vän med eliten
Samtidigt är president Lula da Silva noga med att inte stöta sig med landets priviligierade klass. Istället för att bekämpa eliten så väljer han att samarbeta med den.
– Det var en balansgång, att gynna de fattiga utan att på allvar utmana eliten, säger Lena Zetterström.
Bland annat bryter regeringen sitt vallöfte om att inte återbetala Brasiliens statsskulder, som skapats under militärdiktaturen.
Arbetarpartiets sociala politik är inspirerad av den internationella socialdemokratin. Men i den ekonomiska politiken förändras inte så mycket. Delar av den gamla regeringens ekonomiska rådgivare blir kvar i Lula da Silvas regering och de fortsätter på den inslagna politik som Arbetarpartiet tidigare kritiserat.
Lula da Silva lyckas med konststycket att göra succé både på World Social Forum och på World Economic Forum – världskonferenserna som brukar beskrivas som varandras motsatser. Han blir inte någon revolutionär Chávez utan snarare en diplomat som väljer dialog istället för konflikt. Näringslivet kan andas ut.
Global talesman
Internationellt är Lula da Silva en framgångssaga. Han reser världen runt, knyter kontakter och tar snabbt rollen som de fattiga ländernas globala talesman. Han tar initiativ till att bilda G20, en grupp bestående av tjugo utvecklingsländer med Brasilien, Kina, Sydafrika och Indien i spetsen, som ska sätta press på EU och USA i de internationella förhandlingarna. Brasilien tar också på sig ledartröjan för att de latinamerikanska länderna ska börja agera gemensamt.
Brasilien bryter inte med den traditionella utvecklingsmodellen. Det exportorienterade storskaliga jordbruket gynnas, motorvägar dras genom Amazonas och enorma vattenkraftverk byggs. Men även det småskaliga och ekologiska jordbruket stöds. Lula da Silva säger att de båda jordbruksmodellerna kan samexistera. Trots att landets jordlösa och storföretagen ofta slåss om samma mark och trots att småbönderna, som står för huvuddelen av landets livsmedelsförsörjning, trängs ut från landsbygden när företagen breder ut sig.
Skövlingen av Brasiliens regnskog accelererar snarast. Under Lula da Silvas två första år som president huggs skog på ett område motsvarande Belgiens storlek ned. De stora jordägarnas lobby är mäktig i kongressen och vänsterpresidenten lyckas inte stå emot. Många kritiserar honom för att han inte gör mer för att utmana den ekonomiska makten.
– Men man ska inte underskatta den brasilianska elitens makt. Jag är imponerad över hur länge Arbetarpartiet ändå lyckades sitta kvar. För eliten har inte bara en ekonomisk utan också en psykologisk makt, som gör att folk tänker lika feodalt som dem, säger Lena Zetterström.
År 2011 tar Dilma Rousseff över presidentposten som Brasiliens första kvinnliga president. Konstitutionen förhindrar Lula da Silva att ställa upp igen.
Dilma Rousseff, som var marxistisk gerillasoldat under militärdiktaturen, har inte alls Lula da Silvas folkliga framtoning. Hon beskrivs som hård och allt för formell.
– Hon uppfattas lite som Angela Merkel, en man i kjol. Hon är så korrekt och det är inte alltid populärt i Brasilien. Man ska hellre vara folkkär och ha rappt munläder. Mycket av kritiken berodde nog också på att hon var kvinna, säger Lena Zetterström.
Stödet för Arbetarpartiet sjunker stadigt. För att få majoritet i kongressen inleds ett samarbete med Brasiliens största och mest korrupta parti, PMDB. Det är ett parti utan egen ideologi som lever på att erbjuda sitt stöd till de som för tillfället sitter vid makten.
– Det är svårt att förstå det ur ett svenskt perspektiv. Hur kan ett parti vara så stort utan att ha en ideologi? Men i Brasilien röstar man inte på partier, utan på personer, säger Lena Zetterström.
Beslutet att bjuda in PMDB i maktens korridorer ska visa sig vara ett stort misstag. Partiets Michel Temer, som utses till Dilma Rousseffs vice president, ska efter fem år komma och hugga henne i ryggen.
På ruinens brant
Den ekonomiska högkonjunkturen förbyts under Dilma Rousseffs tid till den värsta internationella krisen på årtionden. Medan USA och Europa vidtar åtstramningsprogram fortsätter Rousseffs-regeringen sina sociala program och offentliga investeringar, till exempel till fotbolls-VM och OS i Rio de Janeiro.
Men pengarna räcker inte till. Till sist tvingas de ekonomiska rådgivarna erkänna att de felbedömt situationen och avgår. Ekonomin är i fritt fall och arbetslösheten skenar, vilket eldar på kritiken mot presidenten.
Riksrättsprocess
I fyra politiska val har den brasilianska eliten försökt ta tillbaka makten utan att lyckas. Nu ser de sin chans, genom regeringens försvagade ställning, att gripa makten utan att behöva gå via valurnorna.
Kongressen anklagar Dilma Rousseff för att ha försökt mörka underskott i landets budget genom att ta statliga lån. Själv nekar hon till anklagelserna och menar att det är praxis i brasiliansk politik.
Hon stängs av i sex månader i väntan på att frågan utreds och i förra veckan kom det väntade beskedet att Dilma Rousseff avsätts som president.
– Hela den här riksrättsprocessen är en fars. Det är en politisk process som högern driver och det är så uppenbart att det är så. Det är ingen som tror att Dilma Rousseff är skyldig, säger Izabel Cristina do Amaral e Silva.
Hon är bedrövad över händelseutvecklingen och oroad inför framtiden. Samtidigt menar hon att Arbetarpartiet inte står helt utan skuld till den situation som uppstått.
– Flera av de åtstramningsåtgärder som den nya regeringen aviserat hade redan påbörjats av regeringen Dilma Rousseff. Som att höja pensionsåldern från 65 till 70 år och att dra tillbaka flera miljarder kronor till hälsa och utbildning, som istället ska gå till att betala av statsskulden. Attackerna på arbetares rättigheter är också något som pågått ända sedan Dilma Rousseff tog över, säger Izabel Cristina do Amaral e Silva.
Regeringen Rousseffs vandring högerut på den politiska kartan har kört partiet i botten säger hon. Glädjeruset från Lula da Silvas valseger 2002 är som bortblåst.
– Arbetarpartiet har förlorat kontakten med väljarbasen och har inget starkt stöd längre. Det folkrörelseparti som en gång fanns finns inte kvar. Det hör du ju i demonstrationerna på gatorna. De säger ”Bort Temer”, inte ”Stanna Dilma”, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En oviss framtid
2018 hålls nästa presidentval i Brasilien. Vissa tror att Lula da Silva kommer att göra politisk come back. Men det hoppas Lena Zetterström inte blir verklighet.
– Brasilianarna har en tendens att förlita sig till starka ledare för att rädda dem ur krisen. Men han riskerar att bli en skugga av sitt forna jag, säger hon.
Lena Zetterström stannade i Brasilien i nästan tjugo år för att se hur långt det modiga vänsterprojektet skulle hålla i praktiken. Nu har hon fått sitt svar.
– Det höll hit men inte längre. Samtidigt visar det på begränsningarna i vad man kan åstadkomma i det här politiska systemet. Hade Lula da Silva fört en starkare vänsterpolitik hade kuppen kanske kommit tidigare, avslutar hon.
Januari 2003
Luiz Inácio Lula da Silva tillträder som Brasiliens president. Lula, som han kallas, var med och bildade Arbetarpartiet (PT) och det är fjärde gången han ställer upp i valet.
Juni 2005
Arbetarpartiet (PT) skakas av ”månadslönsskandalen”. PT har köpt röster av politiker från andra partier för att få dem att rösta på regeringens förslag. Svår intern kris.
September 2006
Lula da Silva blir omvald i presidentvalet trots korruptionsskandalerna. Men med mindre entusiasm den här gången.
Januari 2011
Dilma Rousseff, Lula da Silvas arvtagerska, tar över som Brasiliens första kvinnliga president. Hon har gjort sig känd som en hårdför och resultatinriktad politiker.
Juni 2013
En våg av demonstrationer hålls över hela landet. Miljontals går ut på gatorna och protesterar mot allt från för höga kollektivtrafikavgifter till den omfattande korruptionen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Mars 2014
Operation Lava Jato briserar. En korruptionsskandal som innefattar både industrimän och politiker inom många partier, däribland PT.
Oktober 2014
Dilma Rousseff väljs till sin andra mandatperiod på presidentposten. Brasilien är på väg in i en djup politisk och ekonomisk kris.
Maj 2016
President Dilma Rousseff tvingas bort från makten av en grupp konservativa vita män. Hon ställs inför riksrätt anklagad för att ha dolt budgetunderskott utan att konsultera kongressen.
Högsta domstolen stänger av underhusets talman Eduardo Cunha på grund av korruptionsanklagelser. Han är mannen som lett processen att försöka få Dilma Rousseff ställd inför riksrätt.
September 2016
Michel Temer och hans parti PMDB, Brasiliens största, tar officiellt över regeringsmakten i Brasilien. Protester hålls över hela landet.
