(ETC/Boston) Segraren hade gått i mål redan ett par timmar tidigare. Klockan närmade sig tre på eftermiddagen när den första explosionen detonerade intill målområdet vid Copley Square i centrala Boston. Tolv sekunder senare kom nästa smäll och en kaskad av metallbitar och spik träffade hundratals små och stora människokroppar.
När Rose Bissonnette, grundare av New England Amputee Association, hörde talas om attentatet förstod hon genast att många skulle behöva stöd och hjälp från organisationer som hennes egen. Och hon fick rätt; 16 personer skadades så svårt att de fick lov att amputera en eller flera kroppsdelar.
Efter att själv ha förlorat sina ben i en bilolycka vet Rose Bissonnette att återhämtningstiden är lång och kostnaderna stora, både för vård, rehabilitering och eventuella proteser. Många amerikaner saknar idag helt sjukförsäkring men även den som är försäkrad kan ställas inför stora kostnader.
– Hur mycket som täcks är beroende av vilken typ av försäkring man har. Om två personer skadas i liknande trafikolyckor så kan den ena få nästan allt betalt, medan den andra själv kan få stå för över 50 procent av sjukvårds- och rehabiliteringskostnaderna, säger hon.
Muslimsk grupp samlar in blod
Efter attentatet rapporterade flera tidningar om att många av de drabbade skulle tvingas kämpa med sjukhusräkningar under resten av sina liv. Beloppen för vård, rehabilitering och proteser är snabbt uppe i hundratusentals kronor, ibland över miljonen. Nu verkar ändå många av de drabbade slippa de värsta skuldbergen, mycket på grund av skadetillfällets speciella natur.
– Jag har hört att i vissa fall har försäkringsbolagen varit mer generösa än mot någon som till exempel förlorat ett ben i en bilolycka. Det har varit så mycket publicitet kring det här att många vill visa sig från sin bästa sida och hjälpa till, säger Rose Bissonnette.
Det har även hållits en mängd personliga insamlingar till förmån för de drabbade. Stora Boston One Fund har samlat in motsvarande 400 miljoner kronor att fördela på de skadade. Utöver att bidra med pengar menar många att kampanjerna fungerar som en mötesplats för drabbade och människor som vill visa stöd.
Blodgivarbuss bakom stadshuset
I centrala Boston pågick i fredags en annan typ av insamling. En blodgivarbuss hade placerats utanför stadshuset. Bakom kampanjen stod rörelsen Muslims For Life, uppbackade av bland andra arrangörsklubben för maratonloppet och staden Boston. Muslims For Life har startats av det muslimska samfundet Ahmadiyya Muslim Community.
– Vi startade kampanjen efter 11 september-attentaten för att visa att för oss är varje liv okränkbart och att vi är beredda att göra uppoffringar för att rädda liv. I hela landet har vi har samlat in över 15 000 liter blod, nog för att potentiellt rädda 100 000 liv, förklarar Naseem Mahdi, vice ordförande för Ahmadiyya Muslim Community i USA.
”Kränkande kommentarer”
Förra året höll Muslims For Life sin första blodgivarkampanj här i Boston och den tillägnades offren för bombningen. Vita huset har hört av sig med uppskattande ord, säger Naseem Mahdi.
– Vi inte bara fördömer terrorism utan samlar även människor med olika tro och från olika samhällsgrupper. Muslimer, kristna, judar, till och med ateister, alla är välkomna.
Efter 11 september-attentatet blev USA:s muslimer en utsatt grupp och många var rädda att Bostonbombningen skulle förvärra situationen. De två tjetjenska bröder, Tamerlan och Dzjochar Tsarnajev, som utförde dådet hade bott i USA sedan början av 2000-talet. De senaste åren ska de ha radikaliserats på egen hand, utan att ha varit kopplade till någon islamistisk rörelse.
Ulli Ryder, historiker specialiserad på USA och etnicitet, undervisade vid Simmons College i Boston när bombningen skedde.
– Jag hade flera muslimska studenter som aldrig tidigare märkt av några antimuslimska strömningar i Boston. Efter bombningen började de höra kränkande kommentarer riktade mot muslimer, även från människor som de såg som vänner och kollegor.
Muslimer klumpades ihop
Alla som var muslimer, eller såg ut som muslimer, klumpades ihop med dem som utfört bombdådet, menar hon.
– Men det händer betydligt mer sällan nu tror jag. Boston som stad har arbetat väldigt hårt för att återhämta sig. Många olika grupper har samlats för att gemensamt säga ”Vi är alla Bostonbor och vi sitter alla i samma båt”.
