Sommaren 2022 har situationen varit mycket bekymmersam i England. I många av de största semesterorterna har allmänheten uppmanats att hålla sig borta från ständer under perioder på grund av stora avloppsutsläpp.

Stränderna i Devon är bland de hårt drabbade områdena där turister och lokalbefolkning inte kunnat bada då toalettavloppsvatten pumpats ut i havet.

Parlamentsledamoten för Devon, Richard Ford, säger till The Guardian.

– Lokalbefolkning och semesterfirare borde inte tvingas att simma i avloppsvatten. Devons stränder är bland de bästa i världen men regeringen blundar samtidigt som privata företagen förstör dem.

”Jag är äcklad”

Situationen är densamma i Sussex och parlamentsledamöter har skrivit till myndigheterna där Southern water and enviroments agency, Swea, är ansvarigt för att skydda stränderna och havet vid kusten. Men inget har hänt.

Brighton och Howes stadsfullmäktigeordföranden har skrivit till Swea och krävt omedelbara åtgärder för att stoppa utsläppen, men inget har hänt:

– Jag är äcklad av att de orenade utsläppen pumpas ut i havet vid stränderna och de naturskyddade områden, det är en sorglig dag för miljön. Southern water behöver snabbt förklara vad de gör.

Även semesterparadiset Isle of Wight är hårt drabbat.

Smögs igenom av Thatcher

Som ett första steg i privatiseringarna av vattennäringen införde de konservativa Thatcher-regeringen redan på 1970-talet regler som förbjöd de regionala vattenmyndigheterna att låna pengar för investeringar vilket minskade satsningarna på vatteninfrastrukturen med nära 70 procent jämfört med tidigare år. Följden blev att underhåll och investeringar eftersattes.

Eftersom privatiseringen av vatten var en impopulär åtgärd togs den inte upp i valet 1987, trots att de konservativa hade före­slagit privatisering redan 1984. Direkt efter valet beslöt regeringen under Margret Thatcher som vunnit en stor seger att snabbt genomföra en privatisering av vattennäringen.

Ligger under EU-standard

När EU införde striktare lagar för vattenkvaliteten på flodvatten, kustvatten och dricksvatten stämdes Storbritannien för att de inte följde de nya reglerna. Enligt en undersökning av universitet i Manchester skulle det krävas investeringar på mellan 300 och 375 miljarder kronor för att Storbritannien skulle nå EU:s regler.