En av de som har personlig erfarenhet från de uzbekiska bomullsfälten är Elena Urlaeva. Hon har i många år med stort mod och risk för sin egen säkerhet kämpat för mänskliga rättigheter i Uzbekistan, ett av världens mest stängda länder.
– Människor slits iväg till bomullsfälten från sina hem och familjer. De får bo i sovsalar på betonggolv och tvingas att plocka ett visst antal kilo varje dag. Jag har själv varit en av dessa plockare och försöker nu berätta för omvärlden hur det ser ut på fältet och var bomullen i kläderna som människor har på sig kommer från, säger Elena Urlaeva som är på besök i Sverige för att dela med sig av sina erfarenheter under en konferens arrangerad av Centralasiengrupperna.
Vilka är det som tvingas till bomullsarbete?
– De som tvingas ut på fälten är till största delen vanliga arbetare, såsom elektriker och gruvarbetare, men även poliser, militären och interner. De hotas med att förlora sina vanliga jobb eller att exempelvis få elen avstängd om de inte lyder. Tidigare har i stort sett alla statsanställda och studenter tvingats ut, men nu har framsteg skett. I år tvingades inte lärare och läkare ut på fälten exempelvis, säger Elena Urlaeva.
Reformer efter regimskifte
Den före detta Sovjetrepubliken Uzbekistan styrdes i 25 år, sedan unionsupplösningen, av diktatorn Islam Karimov. När han dog 2016 tog efterträdaren Shavkat Mirziyoyev vid och började genast reformera diktaturen. En del restriktioner av yttrandefriheten har lättats upp och vissa politiska fångar har frisläppts.
För ett år sedan lovade president Mirziyoyev i FN:s generalförsamling att hans regering skulle arbeta tillsammans med ILO och Världsbanken för att stoppa allt barn- och tvångsarbete på bomullsfälten. Löftet har delvis infriats. Lönerna för bomullsplockarna har fördubblats och barnarbetet på bomullsfälten har i stort sett upphört.
Även för vuxna har tvångsarbetet minskat men det är omtvistat i hur stor utsträckning detta skett. Enligt ILO sker en övervägande majoritet, 93 procent, av arbetet på bomullsfälten nu frivilligt. De menar att de frivilliga arbetarna i stor utsträckning är kvinnor från landsbygden som ofta ser plockningen som sin enda chans att tjäna pengar under året.
– På flera sätt var skörden 2018 ett riktigt test för Uzbekistan. President Mirziyoyevs uttalande i FN har följts av en rad åtgärder och ILO:s observatörer har sett att dessa fungerar och att människor upplever verklig förändring, säger Beate Andrees, chef på ILO:s avdelning för arbetsrättigheter.
Omtvistad framgång
Det finns dock andra grupper som pekar på motstridiga uppgifter och som ifrågasätter ILO:s metoder för undersökningarna. Amnesty International rapporterar även att uzbekiska polis har hindrat observatörer vid bomullsfälten.
– De som uppger att de gör det frivilligt berättar även att de saknar alternativ och är rädda för repressalier, så frågan är hur frivilligt det är. Våra fältstudier visar att tvångsarbetet fortfarande är massivt och systematiskt, säger Umida Niyazova vid Uzbek-Tyska Forumet för Mänskliga Rättigheter, till Radio Liberty.
Uppmaning till bojkott
År 2007 avslöjade SVT:s Agenda att den svenska klädjätten H&M var ett av de företag som köpte textilier gjorda på bomull från Uzbekistan. Det var under en tid då barnarbetet skedde systematiskt. Skolorna stängde då månadsvis så att barn, så unga som sju år, skulle kunna bussas ut till fälten för att arbeta hela dagarna till usla löner.
Det skulle dock dröja sex år efter avslöjandet innan H&M efter massiva påtryckningar år 2013 ändrade sin policy. Numera krävs att H&M:s textil-leverantörer skriver på ett avtal där de lovar att bomullen inte kommer från Uzbekistan. Elena Urlaeva tycker att bojkott av klädföretagen är en bra metod.
– Företagen som köper bomullen är indirekt ansvariga för situationen, de måste förstå vilket system de upprätthåller. Vad jag kan bidra med är att berätta om verkligheten och sedan krävs åtgärder, såsom exempelvis bojkott, säger Elena Urlaeva.
Det har inte varit lätt för Elena Urlaeva att bedriva kampen för mänskliga rättigheter i Uzbekistan, något som hon nu gjort i 20 år. Hon har på grund av att hon höjt rösten blivit neddrogad och tvångsintagen på psykiatriskt sjukhus flera gånger, berättar hon. Detta skedde senast i mars förra året, vilket förhindrade henne från att möta representanter från Världsbanken och ILO.
– De gav mig starka preparat av psykofarmaka och la sedan in mig på tvångsvård och publicerade därefter filmer från detta för att ge mig dåligt rykte, säger Elena Urlaeva.
Känner du hopp inför landets framtid?
– Vi är en liten grupp som kämpar och vi har en lång väg att gå, men det har skett stora framsteg efter regimskiftet. Sedan några månader tillbaka har det inletts förhandlingar mellan oss företrädare för arbetarna och regeringen, vilket sker på begäran av den nya presidenten. Diskussionerna är konstruktiva, men det är mycket som måste förändras. Kampen fortsätter och kommer inte att vara över under min livstid, säger Elena Urlaeva, till Dagens ETC.