Bland bosättare och palestinier

Vi tittar ut över det kulliga stenlandskapet. Platsen är Södra Hebrons kullar, i den palestinska byn Susiya med cirka 400 invånare. Byn är en del av den ockuperade Västbanken. I tre väderstreck syns israeliska bosättningar, ett vakttorn och en och annan patrullbil. 

På plats i byn finns det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI, som är här för att visa internationell närvaro. De observerar och dokumenterar brott mot folkrätten och internationella humanitära lagar. Här har Britt-Mari Sagefors från Örebro arbetat som följeslagare under tre månader.

Att vara ekumenisk följeslagare

– Det är en viktig uppgift att vara följeslagare, du är en länk i en lång kedja som har pågått i flera år, säger hon. 

Britt-Mari Sagefors har tidigare jobbat som journalist inom public service i mer än 20 år, framför allt på Sveriges Radio. Hon har bland annat arbetat på redaktionen i Örebro, liksom på Utbildningsradion. Hon har även arbetat som biståndsarbetare och med demokratiska rättigheter. För henne är arbetet som följeslagare viktigt och hon tror att den internationella närvaron här spelar en stor roll. 

– Jag tror att fred är möjligt även om ockupationen har pågått i snart femtio år. Följeslagarprogrammet är ett led i den processen och att vara följeslagare innebär ett arbete mot försoning, säger hon. 

Fördrivning av palestinier

Invånarna i Susiya fördrevs från sin egentliga by redan 1986. Israelerna påbörjade en utgrävning av en gammal synagoga som låg här och en arkeologisk park anlades. Detta hindrade samtidigt inte att en israelisk bosättning etablerades på platsen. 

Palestinierna, förbjudna att återvända, bosatte sig i byns utmark, ungefär 500 meter längre bort.

Susiya har sedan dess demolerats tre gånger av israelisk militär. I somras hotades byns existens ännu en gång. Israels högsta domstol beslutade – efter år av juridiska processer – att Susiya en gång för alla skulle demoleras och invånarna  flyttas.

Betydelsen av internationell närvaro

Britt-Marie och hennes EAPPI-kollegor har därför vistats mycket här i Susiya. De har övernattat i skift, tillsammans med andra internationella och även israeliska medborgarrättsrörelser. 

– Det handlar om att vaka från klockan fyra på morgonen till dagsljus, för att slå larm om bulldozern kommer. Mellan klockan fyra och fram till åtta-tiden på morgonen är det mest kritiskt, säger hon.

Den internationella uppmärksamheten har bidragit till att Susiya fortfarande finns kvar. Nu pågår diskussioner mellan israeliska myndigheter och invånarna om hur man ska lösa situationen. Men eftersom byn definieras som olaglig saknas elektricitet, vatten och avlopp. Och bostäderna i Susiya består av korrigerad plåt, stöttor, presenningar och gummidäck. Lika lätta att riva som att bygga upp. 

Nasser Nawaja, en av talespersonerna för invånarna i Susiya, hoppas kunna bo kvar i byn trots att stora delar av Susiyas marker redan har konfiskerats.

– Inshalla, jag hoppas att vi blir kvar nu, säger han. För Nasser och för alla andra i Susiya är det alternativet tyvärr ingen självklarhet.