Men i torsdags förlängde landets parlament det undantagstillstånd som utropades direkt efter explosionen den 4 augusti. Under följande 15 dagar har makten över Beirut överlämnats till den libanesiska armén – en styrka som kritiserats av människorättsgrupper för att ha använt övervåld när man slagit ner på proteströrelsen.

En stor knuff framåt

Enligt Rami Khouri, en internationellt välkänd journalist och professor verksam vid American University of Beirut, kommer det först om kanske en månad vara lättare att få en överblick över den senaste tidens dramatiska händelser och dess konsekvenser.

– Men säkert är att explosionen inneburit en stor knuff framåt för proteströrelsen, som nu är mer fokuserad än någonsin förut på att störta hela den politiska eliten och på att bygga ett nytt politiskt system, säger han till Dagens ETC.

Förenas i krav

Protesterna som dök upp kort efter explosionen är en direkt fortsättning på de demonstrationer som utbröt i slutet av 2019, som vände sig emot det politiska vanstyret och den mycket omfattande korruptionen i landet. Enligt Rami Khouri förenas människorna ute på gatorna i kraven på grundläggande samhällsservice som vatten, elektricitet, sophämtning och ett fungerande utbildningsväsen, samt ett missnöje över hög arbetslöshet, höga matpriser och en generellt usel ekonomisk situation.

– Politiskt sett så vill proteströrelsen även att alla parlamentariker och politiska ledare ska avgå och försvinna. De vill ha en interimsregering, en ny vallag, ett nytt parlament, en ny president och ett nytt system baserat på rättsstaten och politisk pluralis, säger Rami Khouri.

Kluven syn på armén

Det är inte några små krav. Och åtminstone fram till månadsskiftet är det inte proteströrelsen utan den libanesiska armén som styr Beirut. Somliga libaneser har mottagit parlamentets beslut i torsdags med glädje, då armén ses som en mindre korrumperad institution. Många andra har tvärtom oroat sig över arméns utökade maktbefogenheter.

Armén kan nu förbjuda större sammankomster och demonstrationer, och därmed åsidosätta mötes- och yttrandefriheten. Nu får soldater även full rätt att gripa personer som bedöms utgöra säkerhetshot. Vidare har militärdomstolen fått utökade befogenheter och tar hand om Libanons samtliga rättsfall.

– Det här är ett tveeggat svärd, för å ena sidan är armén generellt respekterad och ses som en nationell institution. Men sedan explosionen har armén också använts för att slå ner på demonstranterna, man har skjutit skarpt och dödat flera människor. Och folk vill särskilt inte att armén nu ska ta på sig en politisk roll, säger Rami Khouri.

Samtal med Hizbollah?

Själv menar han att de två nu viktigaste politiska blocken i det bräckliga Libanon – alldeles oavsett arméns styre i Beirut – är den stora proteströrelsen respektive det mäktiga Iranstödda shiapartiet Hizbollah, som håller sig med egna väpnade styrkor och utgör en slags stat i staten. Hizbollah skickade 2019 ut sitt folk på gatorna för att hota och misshandla demonstranter och försöka stoppa protesterna, i syfte att bevara det korrupta politiska systemet som partiet i högsta grad är en del av. Den taktiken lyckades inte i fjol.

Rami Khouri förväntar sig därför att proteströrelsen och Hizbollah under den närmaste tiden kommer ha överläggningar bakom stängda dörrar, för att komma fram till ett avtal som uppfyller åtminstone ett minimum av kraven hos respektive block. Det enda alternativet till samtal är en sammandrabbning.

– Om de inte lyckas förhandla med varandra så kommer vi få se fler demonstrationer, mer övervåld och mer kaos. Libanon kommer att kollapsa fullständigt och följderna blir masslidande och en ökad spridning av covid-19. Jag tror inte att någon kan tillåta att det händer, varken oppositionsgrupper eller Hizbollah.