Det syns i graffitin på staket och husväggar, på elskåpens klistermärken, på affischer i butiksfönster, på de nydesignade ansiktsmasker som gatuförsäljare börjat kränga, och till och med i det senaste modet. Gång på gång avbildas där en och samma symbol som just nu representerar den folkliga vreden.

En röd blixt – symbolen för gräsrotsrörelsen Polska Kvinno­strejken som bildades 2016 för att protestera mot kvinnofientlig politik.

Den 22 oktober mobiliserade Kvinnostrejken till demonstrationer i en rad polska städer, till följd av att landets konstitutionsdomstol samma dag beslutat att skärpa landets abortlagstiftning. Ändringen innebär att kvinnor ska nekas abort även om fostren de bär på har svåra och permanenta skador, eller livshotade sjukdomar. Abort ska endast vara tillåtet i händelse av att kvinnor blivit gravida genom våldtäkt eller incest, eller när deras liv och hälsa är i fara.

Kvinnostrejkens demonstrationer har sedan dess ökat något enormt i omfattning. De har arrangerats dagligen över hela Polen och nått över 600 städer och mindre orter. I slutet av oktober deltog, enligt poliskällors konservativa uppskattningar, nära en halv miljon människor på en och samma dag i olika demonstrationer. Åtminstone 100 000 människor samlades i centrala Warszawa, i den största demonstrationen sedan systemskiftet 1989.

På måndagskvällen den 9 november är ETC på plats när tusentals människor samlas utanför den hårt kritiserade konstitutionsdomstolen i Warszawa. Här höjer människor galgar i luften – också de en symbol, över de metoder kvinnor traditionellt tvingats ta till i länder där abort har varit illegalt.

Men här höjs också regnbågsflaggor, för att solidarisera sig med polska HBTQ-personer som varit hårt ansatta av det auktoritära och ärkekonservativa regeringspartiet Lag och rättvisas (PiS) homofobiska politik. Här höjs skyltar som kräver att PiS-regeringen inte alls gör verklighet av sina hot att dra sig tillbaka från Istanbulkonventionen, och arbetet för att förhindra mäns våld mot kvinnor.

– Vi kräver att få en oberoende konstitutionsdomstol igen. Vi är också här för att protestera mot de starkt religiösa inslagen som PiS har infört i skolans värld. Och vi vill att hela regeringen och deras politik försvinner, ropar en demonstrant som heter Anna, som bär på en skylt med budskapet PiS Off!

Polisen läser öronbedövande order från stora högtalare, om att inga folksamlingar på mer än fem personer är tillåtna på grund av coronapandemin, och att folk måste skingra sig om de inte vill riskera rättsliga konsekvenser. Inga lyssnar, alla går vidare.

Demonstranterna skriker slagord om solidaritet, om revolution och jebać PiS – ett mycket grovt uttryck på polska, som innebär att regeringspartiet ska dra åt fanders. De tar över torg, de tar över en motorled och stoppar trafiken. Dussintals polisbilar följer efter med sirener och saftblandare igång, och poliser ingriper också ibland för att släpa iväg sittstrejkande från gator, men gör ingenting i övrigt.

Den hårt trängda PiS-regeringen och premiärminister Mateusz Morawiecki har övervägt att sätta in militärpolis mot demonstranterna, men hittills låtit bli. Demonstrationerna är en alltför folklig – och välgrundad – reaktion på den auktoritära, ärkekonservativa och bakåtsträvande politik som regeringen fört sedan 2015, och som omvärlden betraktat med allt större oro lika länge. Vreden riktas också mot Polens starke man och egentliga ledare Jaroslaw Kaczynski, som är ordförande i PiS. Nu befinner sig regeringen i kris.

Den utlösande faktorn till vad som nu sker var alltså det utökade abortförbudet, och den frågan har också kommit att uppta störst plats i de internationella mediernas rapportering om demonstrationerna. I södra Warszawa träffar ETC Krystyna Kacpura som leder Federationen för kvinnor och familjeplanering, en kvinnorättsorganisation som vill avkriminalisera abort och som hjälper polska kvinnor göra ingreppet i hemlighet. Hon har både bra och dåliga saker att säga om de senaste veckornas utveckling.

– Det skärpta abortförbudet har inte trätt i kraft ännu, så lagen kan ännu inte vara giltig på sjukhus. Vi har lyckats genomföra 60 aborter sedan den 31 oktober. Men vad vi samtidigt kunnat se efter konstitutionsdomstolens beslut, är att kvinnor faktiskt har skickats hem igen från sjukhus utan att de fått göra abort. Även sådana som redan haft tider inbokade, säger Krystyna Kacpura.

Viss sjukhuspersonal har alltså följt det skärpta abortförbudet innan det ens är i bruk. Kanske för att de fruktar repressalier från en regeringsvänlig sjukhusledning. Men i vissa delar av Polen har det redan tidigare också varit mycket vanligt att läkare använt sig av samvetsvägran för att inte göra ingreppet. Andra läkare beter sig olika från sjukhus till sjukhus.

– Vissa gör abort direkt. Andra kräver först samtal med psyk­olog. Ytterligare andra kräver en underskrift av fadern. Det finns ingen enhetlighet och många vet fortfarande inte hur allt fungerar. Den nuvarande lagstiftningen har varit på plats sedan 1993 och den funkar inte i praktiken, säger Krystyna Kacpura.

Abortlagarna i Polen har redan tidigare hört till de mest strikta i hela EU. Ingreppet är lagligt under endast tre omständigheter: när fostret bedöms ha livshotande skador, när kvinnans liv eller hälsa hotas, samt när graviditeter uppstått genom våldtäkt eller incest. En mycket stor del av de aborter som tillåts inom vården hör dock till den första kategorin – den som konstitutionsdomstolen har beslutat förbjuda.

Alla regeringskritiker i Polen, och även en hel del regerings­anhängare, är också fullt medvetna om att Polens konstitutionsdomstol inte är oberoende. PiS tog kontroll över domstolen kort efter sitt makttillträde på hösten 2015 genom att man tillsatte lojala domare, så att institutionen ända sedan dess fungerat som regeringspartiets verktyg. Abort­förbudet är därför grundat i PiS beslut och agenda.

PiS har försökt svara taktiskt på de omfattande miss­nöjesprotesterna, genom att man skjutit upp tillkännagivandet av att den nya lagen träder i kraft. Polens president Andrzej Duda, som formellt är oberoende men som egentligen står under kontroll av regeringspartiet, har presenterat ett eget förslag till lagändring. Förslaget presenteras som en kompromiss, som placerar sig mitt emellan den nuvarande lagstiftningen och konstitutionsdomstolens beslut, men det går alltså fortfarande ut på att skärpa abortförbudet.

– Presidentens förslag har fått stor kritik av många gyne­kologer, då det bland annat säger att abort ska vara okej då det föreligger risk för fostrets uppenbara död. Men vad betyder den formuleringen? Inom vilket tidsspann menar man? Vi ska ju alla uppenbarligen dö någon dag, säger Krystyna Kacpura.

De här tvära kasten mellan olika förslag kan te sig som ett märkligt beteende, men det grundar sig också i att PiS står under ideologiskt inflytande av ett flertal högerradikala och abortfientliga organisationer som trycker på för sin agenda. Samtidigt saknar PiS idag en egen majoritet i parlamentet och måste ibland tona ner vissa lagförslag, för att kunna vinna stöd av den moderata högern när det är dags för votering.

En av dessa högerradikala organisationer som utövar inflytande hos PiS är den polska stiftelsen Pro-Prawo do Zycia, eller Pro-Rätt till liv. Stiftelsen är ökänd för sin anti-abortkampanj, där man bland annat trakasserar människor i sociala medier. Dess medlemmar har för vana att veckla ut stora banderoller med mycket anstötliga bilder, som påstås visa blodiga små människofoster, vid sina torgmöten.

ETC får skriftliga kommentarer från en av stiftelsens tales­personer, Anna Szczerbata. Hon skriver att abort är mord, eftersom det mänskliga livet börjar redan vid befruktningen.

– Ingen vetenskap förnekar detta. Dessutom är abort grymt och brutalt. Precis som andra mord bör abort därför vara något illegalt och straffbart. I vår kampanj vädjar vi till människors samvete – när de kan se offren för abort eller kan höra oss berätta vilka de har dödat, kan de inte längre stödja ett sådant inhumant och barbariskt ingrepp.

Anna Szczerbata jämfört abort av foster med social diskriminering av människor. I somliga länder behandlas de sjuka och handikappade illa, i andra länder dödas folk bara för att de, enligt Anna Szczerbata, är ”små och harmlösa”.

– Vi vill ha ett Polen där alla människor ges rätten till att leva.

Under de senaste åren har organisationer som Pro-Rätt till liv intensifierat sitt arbete för att totalförbjuda abort i Polen, såväl ute i gatukampanjer som i parlamentariska försök att skärpa lagstiftningen ytterligare. Det senaste försöket i parlamentet var i april i år, när ett lagförslag om att ta bort möjligheten till abort vid fosterskador lyftes till debatt. Detta förslag var ett så kallat medborgarinitiativ, från en annan högerradikal och abortfientlig stiftelse som hade samlat in underskrifter från medborgare.

PiS gav lagförslaget i april sitt stöd, men det skickades till utredning i en parlamentarisk underkommitté. Trots detta stöd från regeringspartiet, så var Anna Szczerbata missnöjd med agerandet i våras.

– Barn som aborteras drabbas av lidande och dödande. Vi värderar dessa barn mycket mer. Om de andra hade sett abort för vad det är – ett brutalt och grymt mord av en oskyldig människa – så hade de också kämpat lika hårt för folks samveten.

Även om Pro-Rätt till liv alltså uttrycker en viss besvikelse över vad de anser är ett bristande engagemang för abort­förbudets sak, hos den polska regeringen, har de och liknande högerradikala stiftelser trots allt utvecklat allt starkare band med PiS. Sakkunniga pekar på att detta beror på en intellektuell svaghet hos regeringspartiet.

På Wiejskagatan i centrala Warszawa har Polska Kvinno­strejken sitt organisationskontor. Här ligger själva högkvarteret för den rörelse som har mobiliserat de största demonstrationerna i Polen på flera decennier. Kontoret hålls också öppet för aktivister som vill träffas och planera sin verksamhet. I lokalerna finns demonstrationsmaterial av alla möjliga slag. I ett hörn står en två meter hög rosa vagina tillverkad av papier-mâché.

Kontoret öppnade så sent som den 3 oktober i år när Kvinnostrejken fyllde fyra år. I sensomras fattade man beslut om att bilda en mer fast organisation vid namn Institutet för skydd av mänskliga rättigheter. Akademikern och kvinno­Wr­ättsaktivisten Klementyna Suchanow ingår i en trio som bildade det nya institutet, och ansvarar för den avdelning som ska syssla med granskning och faktainsamling. När ETC träffar henne i kontoret har hon haft de kanske mest intensiva veckorna i hela sitt liv.

– Kvinnostrejken har blivit som en identifikationsmarkör och folk mobiliseras i väldiga mängder. Men det är väldigt tidskrävande. Jag har inte ens tid att läsa nyheterna utan måste be någon berätta för mig vad som sägs där. När jag har gått i pension ska jag ägna ett år till att analysera de här dagarna, haha.

I början av 2020 kom Klementyna Suchanows senaste bok, ”Det här är krig – Kvinnor, fundamentalister och den nya medeltiden”, som handlar om den reaktionära, kvinnofientliga politik som är på frammarsch i många länder. Hon skriver om de högerradikala stiftelserna i Polen, framför allt den mest inflytelserika, Ordo Iuris, och om hur PiS-regeringens återkommande angrepp mot aborträtten, kvinnors rättigheter, sexualundervisning i skolan, Istanbulkonventionen och HBTQ-rättigheter i Polen, allihop bottnar i denna externa, högerradikala miljös infiltration i regeringen.

Problemet, menar Klementyna Suchanow, är att PiS saknar egna experter och är intellektuellt svagt. Här kan därför de högerradikala stiftelserna träda in och bistå regeringen. April månads lagförslag om en abortlagsskärpning kom från en sådan stiftelse. En grupp som Pro-Rätt till liv gör kampanjarbetet ute på gatorna, och viktiga Ordo Iuris har som specialitet att förse regeringen med välutbildade kadrer, som på sistone tagit plats i allt fler delar av statsapparaten.

När Kvinnostrejken öppnade sitt kontor den 3 oktober var tanken att verksamheten ska fungera som ett slags kontrainstitut till dessa högerradikala och regeringsnära stiftelser. Föga kunde man ana att ett gyllene tillfälle att växa som rörelse skulle dyka upp bara några veckor senare.

– Jag hade aldrig kunnat vänta mig detta när vi först började 2016, men jag insåg för en tid sedan att om vi vill ha någon förändring i Polen, så måste det genomföras av kvinnor och ungdomen. Och det sker verkligen nu, säger Klementyna Suchanow.

Kvinnostrejken har under de senaste veckorna fått mycket mer makt och inflytande. Innan demonstrationerna hade man 60 000 följare på Instagram. Nu är siffran uppe i 450 000. På Facebook har antalet följare också närmat sig en halv miljon. Polens största partier har inte tillnärmelsevis lika många följare och kan inte heller mobilisera lika mycket folk. Det gör att Kvinnostrejken snabbt har blivit en av Polens största politiska aktörer. Många har därför undrat huruvida det finns planer på att själva etablera ett parti?

Det gör det inte. Klementyna Suchanow hoppas att hennes rörelse kan vitalisera den polska oppositionen, men hon tycker också att Kvinnostrejkens popularitet och förmåga att växa vittnar om att många polacker är trötta på de etablerade partierna.

– Folk har ledsnat på det parlamentariska politiska systemet. Och jag är trött på att få frågan om jag kan överväga att bli politiker. Jag tycker det säger mycket om systemet, att det anses vara det enda sättet att bedriva politik på. Vad vi gör är att förvandla samhället till en mer deltagande modell.

Några dagar in i demonstrationerna började Kvinnostrejken skriva ner krav och förslag på förändringar som personer delade med sig av, antingen på protestskyltar eller i kommentarsfälten i sociala medier. Aborträtten var den första och främsta frågan, men snart dök det upp allt fler ämnen: pandemin och hur väl sjukvårdssystemet fungerar; krav på reformer av utbildningssystemet; krav på att etablera en sekulär stat; ett oberoende rättssystem och oberoende public service-medier, med mera.

De olika kraven och problemen har delats in i 13 olika fält. Man har också bildat en struktur kallad Konsultativa rådet, med olika små arbetsgrupper som ansvarar för varsitt fält. I varje arbetsgrupp finns det erfarna experter vars uppgift är att fortsätta samla in folkliga krav och att förbereda förslag på lösningar.

Modellen med en rådsstruktur och arbetsgrupper har Kvinnostrejken kopierat från den belarusiska oppositionen, vars koordinationskommitté har organiserat sig på samma sätt.

– Det som händer nu har vuxit sig mycket större än frågan om abort. Det här började med abortförbudet men nu handlar det om hela systemet. Vi i Kvinnostrejken har redan tidigare engagerat oss i några av frågorna som diskuteras ute på gatorna. Så vi försöker nu förvandla protesterna till något mer konstruktivt än att bara gå omkring på gatorna och ropa, säger Klementyna Suchanow.

Planen är att presentera ett program med de mest tryckande problemen och förslag på hur dessa ska lösas, vid en offentlig konferens på söndagen den 15 november. Därifrån ska saken tas vidare – och det främsta målet är precis som i grannlandet Belarus, att störta regeringen.

– För första gången befinner vi oss nu i ett läge där regeringen inte har något att komma med. Förut var det vi som gjorde något för att svara på deras ageranden, men nu är det vi som har initierat något. Rådet är ett av de stegen. Vi ska visa att vi inte behöver regeringen, säger Klementyna Suchanow.

Men en auktoritär regim är oftast som farligast när den känner sig hotad och upplever sig mista kontrollen. PiS och Polens härskare Jaroslaw Kaczynski beter sig inte som Belarus president Aleksander Lukasjenko, men använder sig likväl av skrämseltaktiker för att kväsa proteströrelsen.

Under besöket i Polen bevittnar ETC flera gånger hur polisen håller sig relativt passiv vid de större och mediebevakade demonstrationerna, men tvärtom angriper de mindre med kvarhållningar och bötfällningar. En solig eftermiddag blir ett flertal deltagare i ett litet demonstrationståg omringade och bötfällda utanför konstitutionsdomstolen, för att ha brutit mot samlingsförbudet.

Småbarnsföräldrarna Karol och Maria vägrar ta emot böterna. Polisen tar istället deras personuppgifter så att saken kan gå vidare till domstol. Men man hanterar paret sist av alla kvarhållna, trots att Karol och Maria har en liten bebis och en fyraåring med sig, som klagar på novemberkylan.

– De ville bötfälla oss för att ha gått med i demonstrationen. Självklart gjorde vi det, men vi nekade. Antagligen har polisen fått en tillsägelse om att de ska bete sig på det här sättet. För att göra folk oroliga över att de kan drabbas nästa gång, så att de stannar hemma istället för att fortsätta protestera, säger Karol till ETC.

Längst ner i södra Polen, i staden Zakopane träffar ETC också advokaten Marta Lempart, som var med och grundade Kvinnostrejken 2016 och alltjämt är en av dess främsta profiler. Hon har rest till Zakopane för att stötta lokala aktivister som arrangerar en demonstration mot mäns ökade våld mot kvinnor i hemmen under pandemin. Det finns en frustration över att de lokala myndigheterna har ignorerat problemet. PiS mottog hälften av alla röster i det senaste kommunvalet.

– Det kan verka konstigt att jag reser hit, när jag är sen med att medverka i ungefär 50 intervjuer om demonstrationerna. Men Zakopane är ett av de bästa exemplen på hur vår rörelse växer. Jag träffade arrangören av en slump utanför konstitutionsdomstolen i Warszawa. Hon återvände hem och startade upp en lokal kvinnostrejk, säger Marta Lempart.

Men en annan anledning till att resa runt i landet och ge stöd, är att Kvinnostrejken tar in vittnesmål från koordineringsaktivister ute i de PiS-styrda provinserna, om hur demonstranter hotas och dumförklaras av lokala politiska krafter.

– Det finns ett sådant växande narrativ hos PiS. De anklagar folk lokalt för att arrangera protester bara för att gynna någon galen feminist i Warszawa, som heter Marta och som bara är ute efter att göra politisk karriär. Ibland har folk skrämts av detta och lagt av med att delta i demonstrationerna.

Själv har Marta Lempart också utsätts för regelbunden smutskastning i de regeringskontrollerade public service-medierna i Polen.

– Jag är med där nästan dagligen, vilket förstås bara betyder att jag gör något bra. Men jag har blivit kallad för tjuv, jag har anklagats för att ha stulit en byggnad, man har påstått att min farfar arbetade i den kommunistiska underrättelsetjänsten. De har även skrivit om mina föräldrar, om deras arbetsplatser och om min före detta partner.

Marta Lempart ger ETC skjuts tillbaka till Warszawa i sin bil. Hon talar om de dubbla känslorna hon har kring de senaste veckorna. Å ena sidan är det fantastiskt att rörelsen vuxit så mycket, och hon tror att de aldrig varit så nära som nu att lyckas fälla regeringen. Samtidigt skäms hon över att stressen gör att hon inte längre har tid att svara alla aktivister som hör av sig via telefon, sms, mail och sociala medier. Allt har blivit för stort, på för kort tid.

Men med det känns det också som att Kvinnostrejken har blivit ganska immun mot den regeringspropaganda man utsatts för ända sedan bildandet 2016. Exempelvis har regeringen försökt anklaga Kvinnostrejken för att ligga bakom den ökade smittspridningen av covid-19 i Polen. Marta Lemparts svar på det har varit att hänvisa till Jaroslaw Kaczynski som huvudsaklig organisatör av allting.

– Det var han som låg bakom domen med abortlagsskärpningen mitt under pandemin, när han visste att detta skulle leda till protester. Och sedan försöker de anklaga oss? Men det där har slutat fungera nu. Till och med hans egna väljare vet att ingenting händer i det här landet utan att han beslutar om det. Han är Polens okrönte kung, han vill vara en diktator, så han är den som ska anklagas för allt som händer. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.