Den israeliska regeringen tycker självfallet inte om mina perspektiv.
– Jag ser på min roll som historiker att jag ska göra efterforskningar och avfärda alla påståenden som inte klarar en kritisk granskning, oavsett hur omtyckta påståendena är. Så den israeliska regeringen tycker självfallet inte om mina perspektiv. Jag har tillskrivit Israel ett mycket större ansvar för den här konflikten, säger han till Dagens ETC.
78-åriga Avi Shlaim, som har brittiskt och israeliskt medborgarskap, är professor emeritus i internationella relationer vid universitetet i Oxford. Hans burriga vita hår och milda röst passar väl in i yrkesrollen, och han har länge varit en hyllad Mellanösternkännare. Men Avi Shlaim har sedan flera årtionden också varit en kontroversiell figur, till och med hatad av den yttre högern.
”Chockerande okunnighet”
I slutet av 1980-talet var Avi Shlaim en av de tre så kallade ”nya historikerna” i Israel som ifrågasatte den officiella historien om vad som hände när staten bildades 1948. De grävde i arkiv och fann bland annat att statsbildningen inte alls hade motarbetats av Storbritannien, att man hade en allians med Jordanien och inte stod ensamma vid kriget 1948. Samt att de 750 000 palestinier som lämnade sina hem i dagens Israel 1948 inte gav sig av frivilligt – de blev fördrivna.
Fynden hade en stor påverkan på den israeliska debatten – under ett litet tag. ”Den gamla historien” försvann nämligen aldrig. När det israeliska samhället gått ständigt längre högerut under 2000-talet har gamla hjältemyter och ideologiska narrativ gjort en comeback. Avi Shlaim talar om en alarmerande trångsynthet.
– Idag finns det väldigt lite förståelse hos israeler för den arabiska världen, och en chockerande okunnighet om vad som händer på Västbanken och på Gazaremsan. Vad många israeler har istället är en stark tro på att deras sak är rättfärdigad.
Larmar om indoktrinering
Hans egna, annorlunda perspektiv grundar sig i att han föddes i en judisk familj i Bagdad och bodde sina första fem år i Irak, innan flytten gick till Israel. Han har skrivit om bakgrunden i en memoarbok som publicerades i fjol.
Jag var privilegierad nog att få växa upp i ett arabiskt land där muslimsk-judisk samexistens inte var en abstrakt idé eller en avlägsen dröm.
– Jag definierar mig själv som en arab-jude. Jag var privilegierad nog att få växa upp i ett arabiskt land där muslimsk-judisk samexistens inte var en abstrakt idé eller en avlägsen dröm. Det var verkligheten i vardagen. Så jag ser inte araber som fienden. Jag ser inte palestinier som terrorister, utan som normala människor som vill leva i frihet och värdighet.
Sedan Hamasattacken och krigsutbrottet för ett år sedan har den israeliska allmänhet som är beredd att lyssna på den här typen av argument, och ifrågasätta gamla heroiska berättelser om hemlandets kamp, blivit ännu mindre.
Som uttalad kritiker av ideologisk sionism och Israels utrikespolitiska doktriner har Avi Shlaim också blivit än mer kontroversiell. Under årets gång har flera av hans framträdanden ställts in efter lokala judiska protester.
– Det finns ett sionistiskt narrativ och utbildningssystem i Israel som indoktrinerar människor med värderingar, mytologier och synen på historien. Skolan jag gick i som barn ägnade sig också åt den indoktrineringen.
”Israel har satt tonen”
Han har bland annat kritiserat den dominerande judiska historien för att allt för ofta vara skriven ur ett eurocentriskt perspektiv. Århundraden av förföljelser, våld och lidande i Europa – som kulminerade i Förintelsen – har blivit alla judars berättelse, när det egentligen såg annorlunda ut i andra delar av världen..
Han driver också tesen att det är Israel som introducerat våldet i Palestina, inte tvärtom.
– Den sionistiska rörelsens mål var från första början att etablera en oavhängig judisk stat i Mellanöstern med så stora gränser som möjligt, och med så få araber som möjligt inom de gränserna. Jag ser därför på den här konflikten som en kedja av händelser där det är Israel som har satt tonen, och där Israel eskalerar och bidrar till blodbad och förstörelse, av det slag vi ser i Gaza idag, säger Avi Shlaim.
Han kallar det folkmord
Han har nyligen skrivit färdig en ny bok som kommer ut i handeln den 1 november, med titeln ”Genocide in Gaza: Israel, Hamas and the long war on Palestine”. Avi Shlaim har å ena sidan fördömt Hamas terrordåd den 7 oktober eftersom det riktades mot israelisk civilbefolkning. Men han tar också ordet folkmord i sin mun och skriver att det är djupt tragiskt att ett folk som själv utsatts för ett utrotningsförsök nu försöker likadant mot ett annat folk.
Det är den enda demokratiska lösningen. En enda stat, mellan floden och havet.
För att förhindra fortsatt eskalering av våldet i Mellanöstern och en lösning på den israelisk-palestinska konflikten, ställer sig Avi Shlaim ännu en gång i en kontroversiell fåra som just nu har få andra anhängare.
Han föreslår en enda stat för både israeler och palestinier.
– Det är den enda demokratiska lösningen. En enda stat, mellan floden och havet, med jämlika rättigheter för alla medborgare oavsett deras religion och etnicitet. Det är mina egna erfarenheter av att leva i harmoni med muslimska grannar som gör att jag kan föreställa mig ett bättre, mer öppet och mer progressivt Mellanöstern, där det finns tolerans och samexistens. I motsats till den dystra verkligheten idag.
Svårt att vara hoppfull
Men när skulle man kunna nå dit? Avi Shlaims pessimistiska sida säger att dagens ideologiska fanatism hos båda sidorna, den nationalism som förstörde judisk-arabisk samexistens från 1940-talet och framåt, och den högerextrema Netanyahuregeringens domedagsretorik om att Israel utkämpar ett existentiellt krig mot en antisemitisk omvärld, lägger grunden till fortsatt radikalisering.
– Sedan Gazakriget bröt ut har spänningarna i Israel och misstänksamheten mot palestinier där hela tiden ökat, samtidigt som förtrycket på Västbanken har förvärrats. Jag ser en risk för en tredje intifada på Västbanken, men kanske också risk för ett inbördeskrig i Israel. Det här är väldigt farliga och mörka tider.
