Aung San Suu Kyi vann till slut – regeringen erkänner sig besegrad

På valdagskvällen samlades tusentals människor vid NLD:s högkvarter i den gamla huvudstaden Rangoon för att fira vad de redan då uppfattande som en seger.

Rockmusik och sånger som hyllade NLD dånade ut ur högtalarna och folk dansade på gatan utanför, viftade med partiets flagga eller eller i full färd med att ta selfies med sina mobiltelefoner. Där fanns gamla, unga, buddhistiska munkar och människor från alla sociala skikt i samhället representerade.

Det gick inte att ta miste på entusiasmen, även om ingen fick se NLD:s ledare Aung San Suu Kyi, som fick Nobels fredspris 1991 då hon satt under husarrest. En annan ledande partimedlem läste upp en hälsning från Suu Kyi där hon uppmanade alla att ta det lugnt och vänta på mer officiella resultat. Tidigt på söndagsmorgonen hade hon själv röstat i en skola i en av Rangoons norra förorter. Hundratals journalister och fotografer från hela världen var där, trängseln var enorm – men det hindrade inte de närvarande burmeserna som röstade samtidigt att spontant skandera aung pyi aung pyi – ”vi skall segra! vi skall segra” – då hon tog sig genom folkmassan och in vallokalen.

I kön stod unga människor som röstade för första gången, medelålders män och kvinnor som mindes det stora folkupproret 1988 mot militärstyret och för demokrati – ett uppror som dränktes i blod då tusentals mejades ner av militärens kulor – och även mycket gamla människor som kördes fram i sina rullstolar av yngre släktingar. I hela landet gick över 80 procent av de 30 miljonerna röstberättigade till vallokalerna.

Jag frågade, halvt på skämt en äldre man utanför Suu Kyis vallokal vilket parti hans skulle rösta på. ”Du behöver inte ens ställa den frågan”, svarade han med ett leende. ”Vi alla känner alla på samma sätt”. Burma har styrts av militären i olika skepnader sedan 1962, och nu hoppas många på en öppnare och friare framtid. Om någon röstade på den av militären kontrollerade partiet the Union Solidarity and Development Party (USDP), som nu kontrollerar regeringen, så höll de tyst om det.

Men Suu Kyis försiktighet i uttalandet direkt efter valet var inte obefogad. Även om NLD lyckas få en majoritet av de mandat i parlamentet som väljs av folket, så utser militären enligt landets författning en fjärdedel av platserna. Bara tre fjärdedelar är alltså folkvalda – och fler än tre fjärdedelar måste rösta för tillägg och ändringar till den författningen, som skrevs av en av militären tillsatt församling och antogs efter en farsartad folkomröstning 2008. Med andra ord har militären vetorätt mot alla försök att ändra på den odemokratiska författningen.

Dessutom är det militären som utser de tre viktigaste posterna i regeringen: försvarsministern, inrikesministern och ministern för gränsfrågor. Det viktiga inrikesministeriet betyder polisen, den interna säkerheten och ett regeringsorgan som styr all lokal administration i landet. Försvarsministern sköter vissa militära frågor medan de väpnade styrkorna är helt också helt autonom och tar inte order från regeringen. Gränsministern sköter relationerna med grannländerna ansvarar för de ytterområden där flera etniska rebellarméer är aktiva.

Den optimism som råder idag kan därför vändas till besvikelse då det visar sig att en regering ledd av NLD – om det nu blir en sådan – kommer att få ytterst begränsade befogenheter. Men vad som i alla fall har setts under valkampanjen är en mäktig folkrörelse, där vanliga medborgare visat vad de vill. Och det kan i det långa loppet, mer än själva valet, leda till en mer demokratiskt ordning i landet. Militären kan inte i all evighet klamra sig fast vid makten, anser folk här i Rangoon.