En stor skillnad mellan 2006 och idag är Hizbollahs möjligheter att slå tillbaka, säger Asher Kaufman, amerikansk-israelisk fredsforskare vid Kroc insitute.

– 2006 utgjorde inte Hizbollah ett strategiskt hot mot Israel. Men nu gör de det. Hizbollah har kapacitet att slå till mot varje hörn av Israel och destabilisera landet genom att göra strategiska platser till måltavlor, säger han.

Sagt och gjort: under helgen som gick attackerade Israel södra Libanon och västra Bekaadalen, Hizbollah slog till mot staden Haifa, den tredje största staden i Israel, och en viktig militärbas i närheten. Mål så långt som 50 kilometer från gränsen träffades, enligt Al Jazeera. Sugande ljud följt av högljudda boom, sedan brinnande eld. Både i Gaza och på Västbanken fortsatte också kriget. 

Kan ändras på sekunder

Helgens upptrappning följde på att Israel i fredags flygbombade Beirut. Återigen i de redan hårt prövade södra förorterna, Dahieh. Det främsta målet var den högt uppsatta Hizbollah-militären Ibrahim Aqil från gruppens specialstyrka Radwan, som man också lyckades döda. Ibrahim Aqil var näst högst i rank efter Fouad Shukr, som dödades i samma område i Beirut den 30 juli. Både Aqil och Shukr stämplades 2015 som terrorister av USA. Förutom Aqil har Hizbollah namngivit ett 15-tal medlemmar som dödades i fredags.

Men minst lika många civila, inklusive barn, dödades. 

Asher Kaufman menar att kriget trots upptrappningen i förra veckan och under helgen fortfarande hålls inom vissa kontrollerade ramar. Samtidigt vill han ogärna sia in in framtiden.

– Kriget har nått en ny fas, det vet vi. Det finns fortfarande någonstans logik av attacker och motattacker. Men det kan ändras inom loppet av några sekunder.

Tvinga fram beslut?

Asher Kaufman menar att de intensiva angreppen från Israel den senaste veckan är ett sätt att försöka tvinga Hizbollah att fatta ett beslut. Samtidigt har Israel genom den senaste veckans attacker visat att de har djup insyn i vad Hizbollah gör.

– Israel talar om för Nasrallah (Hizbollahs ledare, reds. anm.) att ”vi är redo för en fullständig eskalering”. Israels regering sätter press på Nasrallah att fatta ett beslut. 

Det vill säga: ett beslut som kan få det att tippa över. Ingen av parterna vill se svag ut, samtidigt vill ingen heller klandras för att bära ansvaret för en fullständig eskalering. 

Vad är Israels motivation med att öka pressen på Hizbollah just nu?

– Det är väldigt svårt att separera motivationen hos regeringen med den hos premiärministern (Benjamin Netanyahu, reds. anm.). Sedan den 7 oktober, man kan argumentera att det var så också innan dess, är det enda intresset som driver honom hans egen politiska överlevnad. Jag skulle säga att det är hans högsta prioritet. 

Sedan den 7 oktober, man kan argumentera att det var så också innan dess, är det enda intresset som driver honom hans egen politiska överlevnad.

Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah har sedan kriget utbröt i Gaza sagt att den dag som det blir vapenvila kommer de sluta attackera över gränsen. Under sitt tal i fredags sa han att Israel ”korsat alla röda linjer”.

– Men han (Nasrallah) sa inte att de ville ha ett fullskaligt krig med Israel, säger Asher Kaufman. 

Han hoppas fortfarande på diplomatiska lösningar.

– Som gör att parterna kan klättra ner från det stora, höga träd de klättrat upp i.

Iransk inblandning

Det är stödet från främst Iran har gjort att Hizbollah har gått från att vara en liten milisgrupp till en militärmakt med stor vapenarsenal och stort våldskapital. Ett faktum som – beroende på vad nästa steg i den snabbt snurrande våldsspiralen blir – både kan fungera avskräckande och ha som konsekvens att kriget bli både längre, intensivare och blodigare. Än så länge är Iran inte direkt inblandade i kriget – men desto mer indirekt. 

Något som också blev tydligt när den iranska ambassadören i Beirut skadades av en av de exploderande sökarna, betonar Asher Kaufman. 

– Jag är säker på att Nasrallah samtalar med Iran om hur de ska fortsätta.

Men förutom att Hizbollahs militära förmåga nu är betydligt större, finns en annan risk idag – som inte var överhängande 2006.

– Israel riskerade inte ett stort regionalt krig då. Det gör man nu, om det blir fullständigt krig mellan Israel och Hizbollah. 

Menar du att det här betyder att Israel är försiktigare?

– Jag vill hoppas det. Men jag vet inte. För närvarande finns det en väldigt hierarkisk struktur i Israel som bestämmer hur armén ska agera. De får order från Netanyahu och följer dem. Så om Netanyahu skulle tycka att det tjänar hans politiska intressen att skicka militären norrut, eller in i södra Libanon, då gör han det. 

Gör sig redo för markinvasion

Men inom den israeliska militären är det inte alla som håller med Netanyahu. Åsikterna om vad militären har kapacitet till går isär. Många stridande enheter är bokstavligt talat utmattade, sammanfattar Asher Kaufman.

Och ett krig mot Hizbollah skulle kosta mer än det mot Hamas. 

– Inom den israeliska militären finns det olika åsikter och bedömningar om vad man har för möjligheter. Men det är tydligt att man gör sig redo och förbereder sig inför en möjlig invasion, en markinvasion, av södra Libanon. 

Det är tydligt att man gör sig redo och förbereder sig inför en möjlig invasion, en markinvasion, av södra Libanon.

Och i Libanon då? Landet som skulle bli värd för den eventuella markinvasionen, men vars armé och rätt till självbestämmande sällan nämns. Rami Mortada, Libanons ambassadör i Storbritannien, sa i helgen att ”domedagen” är att vänta om Israel går in i Libanon. Den libanesiska militären har tränats av Storbritannien, fortsatte han. Men det är mycket få som tar ambassadören på orden. 

– Den libanesiska armén skulle vara ineffektiv och inte spela någon betydande roll i ett krig mellan Israel och Hizbollah. I Libanon är människor förstörda, chockade och frustrerade. Även om majoriteten av libaneserna sympatiserar med den palestinska kampen så vill de inte ha det här kriget. Många ser det som att Hizbollah tvingar det på dem, säger Asher Kaufman.