Nalluri Poshani sitter på golvet bredvid stora buntar av tobaksblad som hon snabbt rullar ihop till en indisk typ av cigaretter kallade beedis.
– Jag känner mig yr, jag får huvudvärk och blir illamående av tobaken, säger hon.
Hon arbetar på ackord och får motsvarande 15 kronor för varje ett tusen små beedis hon tillverkar. Det ger en månadsinkomst på motsvarande runt 270 kronor.
– Jag skulle verkligen vilja ha ett annat jobb, berättar hon.
Hon har vunnit sin frihet men trots det ser framtiden dyster ut. Här i orten Vellpoor i den sydindiska delstaten Telangana erbjuds hon inga andra jobb. Nalluri Poshani betraktas nämligen inte som vilken kvinna som helst, eftersom hon tidigare var en av byns 30-tal jogini – en form av tempelslav något som många flickor i södra Indien utses till där de tillägnas den lokala guden och där traditionen säger att deras närvaro i templet håller onda andar borta. De som utses till jogini tillhör daliterna, den grupp som står lägst i rang i den hinduiska sociala hierarkin.
Började som 5-åring
Nalluri Poshani berättar att hon genomgick initieringsriten när hon bara var fem år gammal. Hon tvättades och kläddes som en brud innan hon fördes till templet där en präst fäste en helig tråd runt hennes nacke som symbol för det äktenskapsliknande förhållandet till guden. Sedan fick hon gå ut och möta byborna som hyllade den nya joginin. Därefter följde flera år då hon fick arbeta och bo i templet. Men när hon nådde puberteten fick hon börja ta emot besök på nätterna, då högkastiga män från byn – som i andra situationer betraktade henne som ”oberörbar” – kom för att ha sex med henne.
Nalluri Poshani säger att hon inte anser att hon var prostituerad, eftersom hon aldrig fick betalt. Det handlade snarare om att hon kände sig bunden till templet och den roll hon tilldelats. Hon behandlades dock hela tiden som en vanlig prostituerad – mötte aldrig någon respekt, förutom i samband med religiösa festivaler då hon fick rollen som religiöst medium.
Tiotusentals kvinnor utnyttjas
Efter nästan tre decennier har Nalluri Poshani äntligen återfått sin frihet. Hon är lättad över att slippa det sexuella slaveriet, men nu tvingas hon kämpa på egen hand, utan att ens ha ett eget hem. Denna situation delar hon tyvärr med många före detta joginis som ofta är utfattiga, sjuka och ensamma. Det finns uppskattningsvis hela 30 000 joginis i delstaten Telangana, och ytterligare 20 000 i granndelstaten Andhra Pradesh. Detta trots att tempelprostitution varit förbjuden ända sedan 1988 i Andhra Pradesh.
Lagstiftningen är dock alldeles för svag, menar kvinnorättsaktivisten Grace Nirmala, som är verksam i delstatshuvudstaden Hyderabad. Som ledare för organisationen Ashray har hon stor erfarenhet på området. Ashray har nämligen i 20 år arbetat med att frita och ge stöd till kvinnor som fallit offer för jogini-systemet. Enligt Grace Nirmala är de flesta av delstatens poliser inte ens medvetna om att sedvänjan är förbjuden. Andra menar att det djupt inrotade indiska kastsystemet utgör grunden för dessa systematiska övergrepp som drabbar många tusentals kvinnor.
– Jogini-systemet är ett brott mot kvinnors rättigheter, men även mot de mänskliga rättigheterna – eftersom det alltid är en dalitkvinna som utsätts och det alltid är de högkastiga hon tjänar, säger Jyoti Neelaiah, som bor i Hyderabad och kämpar för daliternas rättigheter.
