Polens spillra av kvarvarande judar ser sådana attacker som exempel på hur det har dykt upp en allt mer öppen antisemitism i samhället. De och många andra anser att utvecklingen tydligt har förvärrats sedan det nationalistiska och ärkekonservativa partiet Lag och Rättvisa (PiS) tog regeringsmakten i landet 2015.
På söndag den 13 oktober går Polen på nytt till parlamentsval och inför det har tongångarna blivit allt hårdare.
– Antisemiterna har alltid varit här. Länge har de varit tysta men under de senaste åren har de känt sig allt mindre tyglade. Nu behöver de inte vara lika tysta längre, säger Polens överrabbin Michael Schudrich, som även han avbildades på affischen i september.
Överlevande spillra
Dagens ETC träffar Polens överrabbin i det judiska samfundets lokaler i centrala Warszawa, på baksidan av den gula Nożyksynagogan. Michael Schudrich innehar sitt nuvarande ämbete sedan 2014. Hur många polska judar han är överrabbin för är dock omöjligt att säga. Ingen vet med säkerhet hur många som finns kvar.
Under Förintelsen mördades 3,5 miljoner polska judar. Nazisternas största dödsläger förlades till just Polen. Ett par hundra tusen judar lyckades överleva men många lämnade sedan för Israel. En våg av statlig antisemitism i Polen 1968 ledde till ytterligare en stor utvandring.
– Under kommunismen ställdes man inför två val: antingen förbli judisk och lämna Polen, eller stanna i Polen men sluta vara judisk. De som stannade sa ofta inte ens till sina barn och barnbarn att de var judiska. Sedan 1989 har tusentals polacker upptäckt sina rötter, men inte alla bryr sig. Vi uppskattar att ungefär 30 000–40 000 personer idag på något sätt identifierar sig som judar, säger Michael Schudrich.
Fruktar majoritetens tystnad
Den överlevande spillran kämpar fortfarande för att få upprättelse. Judarnas vardagliga kamp har också blivit märkbart tuffare sedan regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) kom till makten. PiS har visat en stark intolerans mot både invandrare, minoriteter och hbtq-rörelsen. Partiet är nationalchauvinistiskt, historierevisionistiskt och hyllar öppet den högerauktoritära mellankrigstiden, då bland annat antisemitiska lagar antogs.
Allt detta har fått Polens antisemitiska radikalhöger att känna att vinden blåser till deras fördel. Enligt Michael Schudrich är dock majoritetssamhällets reaktion på antisemitism ännu viktigare än de personer som ligger bakom hatet.
– Det behövs bara en enda person för att sätta upp en antisemitisk affisch, men det behövs en hel stad för att ignorera den. Och det gladde oss att både president Duda och den politiska oppositionen i Warszawa genast fördömde incidenten och kontaktade polis.
Polens president Andrzej Duda är gift med en kvinna som själv har judisk bakgrund och släktingar i Israel. Men samtidigt var det Duda som i november 2018 lät organisera en patriotisk marsch genom centrala Warszawa på Polens hundraårsdag som självständig nation. Syftet var officiellt att utmanövrera en antisemitisk, högerradikal nationalistmarsch. Vad som istället hände, var att Dudas arrangemang och högerradikalernas arrangemang smälte samman.
Duda tillhör också regeringspartiet PiS, vars politik har åstadkommit ilska och oro hos både polska judar och Israel. Exempelvis stiftade man 2018 en lag som kriminaliserar alla påståenden om att den polska nationen och dess medborgare deltog i Förintelsen. Även om nazisterna förstås var huvudmännen bakom folkmordet på judarna, så är det historiskt belagt att de samtidigt fick hjälp av många polska antisemitiska medlöpare.
– Den här lagen har skapat mycket oro hos våra församlingsmedlemmar. Vissa blev rädda och slutade gå till synagogan. Jag hörde andra säga att de skulle flytta till Israel, det gör vanligtvis judar i den här delen av världen när det dyker upp antisemitism, säger Michael Schudrich.
Vill inte förlora röster
Samtidigt har polska judar upplevt att det skett ett skifte både kring vad som är socialt acceptabelt att påstå om judar, samt kring att lansera helt egna förklaringsmodeller om Förintelsen och det antisemitiska förtrycket under kriget. Exempelvis påstod den polska premiärministerns egen far, som då var en högt uppsatt ämbetsman, i fjol att Polens judar helt frivilligt ville flytta in i nazisternas ghetton under kriget.
Michael Schudrich ser själv att den växande högerpopulismen i världen minskar benägenheten för högernationalistiska partier, som befinner sig i någon slags ideologisk gråzon, att ta avstånd från sådana här problembilder.
– Allt fler politiker ser ut att tolerera detta, eftersom de inte vill fördöma människor som potentiellt också röstar på dem.
Håller låg profil
Under samtalet passar vi även på att besöka själva Nożyksynagogan. En liten skylt på byggnadens framsida meddelar lakoniskt att det är den enda synagogan som överlevde andra världskrigets förstörelse. Nazisterna använde synagogan som stall. Ett fåtal turister är här på besök, däribland två unga judiska män från Israel. Bägge två bär ortodoxa kläder. De vill inte uppge sina namn eller medverka på porträttbild, på grund av en malande oro i magarna.
– Vissa andra hemma i Israel säger att de inte vågar besöka Europa alls längre, av fruktan för att bli attackerade. Vi har inte riktigt känt så. Men vi håller en så låg profil som möjligt när vi är här, säger den ena mannen.
De tar sig alltid runt på hyrcyklar i den polska huvudstaden, för att kunna komma undan snabbt om något skulle hända.
”Judarna är som kanariefåglar”
Söndagens parlamentsval är mycket viktigt för Polens framtid och fortsatta politiska utveckling. Allting tyder på att regeringspartiet kommer vinna även detta val. Men beroende på hur stort stödet för dem blir, kan de förmås att ta avstånd från den antisemitiska radikalhögern som känner att deras tid är nu – eller så låter de bli, av egenintressen.
– Det finns ett gammalt talesätt som lyder att judarna är som kanariefåglarna man förr hade i gruvor, för att upptäckta gasläckor i tid. När fåglarna dog så visste gruvarbetarna att de skulle skynda sig ut. På samma sätt vet vi att ett samhälle är på väg mot fel håll när dåliga saker börjar hända judarna, säger Michael Schudrich.
