Natoprocessen tycktes strax vara klar. Regeringen var mallig och utrikesminister Tobias Billström (M) gissade att ett medlemskap var bara några dagar bort.

Sedan dess har det inte hänt någonting. Natos två auktoritärt styrda medlemmar, Turkiet och Ungern, fortsätter förhala processen – och Erdogan fortsätter ställa krav. När han besökte ­Budapest den 20 augusti sa han att Sverige först måste ”ta kontroll över sina gator” och förhindra attackerna mot det som Turkiet håller heligt. Stoppa koranbränningarna, med andra ord – vilket Sverige ingenstans har förbundit sig till att göra.

– När vi hade förhandlingar var inte den här frågan uppe. Utan det handlade huvudsakligen om terrorismbekämpning på olika sätt och om vapenexporten. De var de två stora frågorna från turkisk sida och det var dem vi adresserade i avtalet som ledde till att vi fick invitee-status, säger Ann Linde (S) till Dagens ETC.

Krävde skriftligt avtal

Som Sveriges förra utrikesminister har Ann Linde skrivit in sig själv i historieböckerna. Hon är en av de personer som lotsat vårt land bort från alliansfriheten som riktmärke, på grund av Rysslands invasion av Ukraina. Det var hennes underskrift som hamnade på det första avtal med Turkiet som den svenska S-regeringen undertecknade i Madrid i juni 2022.

Några månader senare var det val. Socialdemokraterna miste regeringsmakten och Ann Linde stannade inte kvar i riksdagen. Idag anlitas hon som föreläsare och agerar rådgivare åt organisationer och näringsliv, bland annat Apple, men hon är också fortsatt engagerad i Socialdemokraternas internationella arbete.

Sedan i början av förra sommaren har många journalister försökt ta reda på exakt hur förhandlingarna gick till under det fem timmar långa mötet mellan Sveriges, Finlands och Turkiets delegationer i Madrid. Ann Linde har tidigare sagt att hon sparar många av detaljerna till sina framtida memoarer.

– Det var oerhört tuffa förhandlingar. Det hade kommit synpunkter från Turkiet, framför allt om att de inte trodde vi var tillräckligt tuffa när det gällde terroristbekämpning. Och genom vad Natos ledning och de stora länderna sa så förstod vi också att Turkiet inte skulle släppa det här, med mer än att de fick ett skriftligt avtal så att de kunde känna sig säkra i den här frågan.

Fördömde invasionen

Enligt Ann Linde arbetade Sveriges dåvarande Natochefsförhandlare Oscar Stenström (S) i över en månad med att ta fram detaljerna i avtalet. Det som sedan skedde under mötet i Madrid var ett genombrott, menar hon, sett till att även Turkiet och Ungern skrev under på att Sverige var inbjuden till alliansen.

– Den delen levererade ju Turkiet på. Precis som vi har levererat på att följa upp det avtalet som vi skrev i Madrid, säger hon.

Den senare saken har Stockholm och Ankara dock hela tiden varit oense om. Medan både S-regeringen och Kristerssons regering hävdat att de har implementerat avtalet, har Erdogan hävdat motsatsen och upprepade gånger skärpt sina krav på Sverige.

På samma gång har kritiker i Sverige, inte minst kurder, känt sig besvikna över detaljerna som Turkiet faktiskt fick på pränt i Madridavtalet. Hit hör punkten om att åter tillåta vapenexport till Turkiet. Sverige stoppade all utförsel av krigsmaterial till Turkiet efter att Erdogan lät invadera det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien hösten 2019.

Ann Linde fördömde invasionen när hon stod bredvid den turkiske utrikesministern vid en pressträff i Ankara, och skapade rejäl upprördhet hos Erdogan­regeringen.

Tycker du fortfarande det var rätt att lyfta den kritiken? Och hade du gjort likadant om något liknande hänt idag och du fortfarande var utrikesminister?

– Jag spekulerar inte vad jag hade gjort eller inte gjort om jag hade haft en position, men jag tog upp den här frågan för det var helt riktigt att göra det. Man kan inte gå in i ett annat land på det sättet som Turkiet gjorde och det sa jag också offentligt i Ankara. Det är ingenting som jag ångrar på något sätt, utan tvärtom så måste man hålla folkrätten högt i alla lägen.

– Det är en linje som Sverige alltid har, vi står alltid upp för folkrätten, vilket naturligtvis manifesteras i kritiken mot den illegala ryska invasionen av Ukraina.

I flera andra intervjuer har Ann Linde försvarat avtalslöftet om att åter tillåta vapenexport med att det vore ”orimligt” att hålla fast vid ett förbud, om Sverige samtidigt går in i en militärallians med Turkiet där man i teorin kan behöva be Ankara skicka soldater att dö för Sveriges sak.

Palmecentret kritiserade

Den inställningen har inte nödvändigtvis delats av redan fullfjädrade Natomedlemmar. På hösten 2019 införde också Natoländer som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Tjeckien ett stopp för vapenexport till ­Turkiet i protest mot invasionen.

En annan sak som orsakat besvikelse är att Socialdemokraterna under en tid efter avtalet i Madrid tycktes agera inställsamt gentemot Turkiet. Magdalena Andersson (S) beskrev Turkiet som en demokrati. Och i en partiledarutfrågning i Sveriges Radio ville hon inte ställa sig bakom ett krav Ann Linde tidigare ställt, om att Turkiet skulle frige den fängslade kurdiska politikern Selahattin Demirtas, tidigare ordförande i prokurdiska HDP som är Socialdemokraternas systerparti. Agerandet fick kritik av bland andra Palmecentret. Demirtas är en mycket välkänd politisk fånge och Socialdemokraterna har tidigare samlat in pengar för att stötta honom.

– Det ändrade hon sedan. Hon kände inte igen namnet just då i den intervjun. Hon sa nästan direkt efter att självfallet så följer vi Europadomstolen som har krävt att ­Demirtas ska friges. Det är den svenska linjen och den upprepade ­Magdalena ­Andersson när hon hade kollat upp namnet.

”Bidrig till stor oro”

En relevant fråga är om avtalet med Turkiet och allt som hänt runt omkring på något sätt har skadat Socialdemokraternas relation till både kurdiska väljare och kurdiska organisationer? För, av allt att döma, så har faktiskt inte Socialdemokraternas kurdpolitik förändrats i sak.

– Jag hoppas verkligen inte det, säger Ann Linde. Därför att vi står fortfarande kvar vid att kurderna ska få ha sina rättigheter, som till exempel sin egen kultur och sitt eget språk.

– Vi ägnade också väldigt mycket tid åt att förklara för kurdiska organisationer vad avtalet innebar. Det gick ju ut flera svenska medborgare som är kurder och uttryckte rädsla för att de skulle kunna bli deporterade eller utlämnade till Turkiet, vilket det aldrig någonsin har funnits en risk för. Det bidrog till en stor oro.

Men kurdiska organisationer i Sverige har även medlemmar som inte är svenska medborgare. Och under de senaste åren har åtskilliga Erdogankritiska kurder på hemlig grund blivit klassade som hot mot rikets säkerhet av Säkerhetspolisen. Ett antal av dessa har också riskerat utvisning till Turkiet. Oron bland dessa kurder ökade till följd av Madridavtalet, som innehåller en punkt om permanent samarbete mellan Säpo och den turkiska underrättelsetjänsten.

Rätt att ta avstånd?

Flera socialdemokratiska riksdagsledamöter har ­kritiserat Säpos tillvägagångssätt och talat om rättsosäkerhet i utvisningsbesluten om kurderna. S-regeringens ministrar var försiktiga med att instämma i sådan kritik under sin tid vid makten.

Vad går att säga om det här idag, när du inte längre är minister och kan anklagas för ministerstyre?

– Det är inte så att man helt plötsligt har andra sätt att reagera på det, när man slutar som minister. Förhoppningsvis kommer Socialdemokraterna tillbaka och då kommer vi ha samma linje, nämligen att det är myndigheterna som ska sköta den här typen av beslut.

– Hur man hanterar enskilda personer och tolkar lag, de två sakerna får inte ministrar lägga sig i. Men det är naturligtvis ministrarnas ansvar att se till hur myndigheterna sköter det här. Och om det behövs så måste man ändra på de sätt som det går, när det gäller till exempel förordningsändringar, lagändringar, myndighetsdialog och så vidare.

Sedan regeringen Kristersson kom till makten har man gått längre än vad Madridavtalet stipulerar, och distanserat sig från de organisationer i det syriskkurdiska självstyret som Ann Linde arbetade fram en relation med. Sverige är det första västlandet som agerat på det sättet mot självstyret.

Ann Linde är inte tydlig med vad hon själv anser om detta. Hon konstaterar bara att det inte stod någonting om avståndstaganden i själva Madridavtalet.

Regeringen värre än Nato

Men det beslutet och andra under Natoprocessen, som lett till att Sverige har brutit diplomatiska relationer med kurderna, gjort stora omläggningar av sin utrikespolitik och behövt närma sig en auktoritär regering, kan ha gjort att vi under lång tid framöver kommer diskutera vad som blev priset för det svenska Natomedlemskapet. Vad tror Ann Linde själv om det?

– Du får alltid betala ett pris. Det gör man med FN, EU, OSSE och allting och nu kommer vi att gå med i ytterligare en organisation, vilket betyder att vi kommer att få underkasta oss gemensamma Natobeslut. Det är ett pris som vi har sagt att vi är beredda att betala.

Själv tycker hon dock att ett land får betala ett mycket större pris för den politik en enskild regering för, än för ett eventuellt medlemskap i en militärallians.

– Det kan man väldigt tydligt se i Sverige nu. Det är tydlig skillnad på biståndspolitiken, jämställdhetspolitiken och demokratifrågorna beroende på vilken regering vi har. Det har ingenting med Nato att göra.