Amnesty: Israel attackerar civila mål – ”De har inte haft en chans”
Bild: Fatima Shbair/AP/TT (edit)
Dagens ETC
Israel har vid fyra tillfällen i december och januari attackerat civila mål. Det tyder en ny utredning från människorättsorganisationen Amnesty på. Attackerna utfördes mot Rafah, i södra Gaza, där minst 95 civila dödades. Hälften av dem var barn.
– Min kropp överlevde men min själ dog med mina barn. Den krossades under rasmassorna tillsammans med dem, säger den 30-årige fysioterapeuten Ahmad Nasman till Amnesty.
– I en familj dödades morfar, mormor, två söner, ena sonhustrun och fem barnbarn. Hela familjer utraderas i attackerna. Vi intervjuade också Islam Harb som förlorade tre av sina fyra barn, sin mamma, två av sina systrar och två av sina bröder. Att leva sig in i en situationen där generationer av familjer utplånas...
Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige, söker efter ord.
– Det är väldigt jobbigt att ta del av den totala förtvivlan som människor befinner sig i.
Amnesty international har just publicerat en utredning som tyder på att Israel medvetet attackerat civila mål. Det gäller fyra attacker i Rafah, södra Gaza, som utfördes i december och januari. Minst 95 civila dödades. Nära hälften var barn, och inte i något av fallen kunde Amnesty hitta bevis för att det skulle ha funnits legitima militära mål för attackerna. Nu måste de utredas som krigsbrott, anser mäniskorättsorganisationen.
Slungades 200 meter
Amnesty har personal på plats i Gaza som har fotat, filmat och intervjuat 18 personer inklusive 14 överlevande, skriver organisationen i ett pressmeddelande. ”Amnestys Crisis Evidence Lab har därutöver analyserat och verifierat satellitbilder, foton och videor.”
En av attackerna utfördes den 12 december, när israeliska bomber träffade två hus i bostadsområdet Al-Zuhour i Rafah. 25 civila dödades: tio barn, nio män och sex kvinnor, varav en var gravid i åttonde månaden. Ytterligare 17 personer skadades.
30-årige Islam Harb, som förlorade sina femåriga tvillingdöttrar Jude och Maria och sin sexåriga son Ammar, berättar för Amnesty:
– Jag hörde en enorm explosion. Jag minns inte att jag såg något, jag hörde bara en mycket kraftig smäll och förlorade medvetandet. Jag vaknade upp på sjukhuset och det första jag minns är att jag frågade efter mina barn. Bara Leen, fyraåringen, överlevde; min familj tillbringade flera dagar med att försöka gräva fram kvarlevorna av de döda ur rasmassorna. Kroppen efter min bror Khalil hittades i bitar 200 meter från huset på grund av den kraftiga smällen. Mina barns små kroppar slets i bitar.
Islam Harb berättar att de inte fick någon varning om attacken. Han har heller ingen aning om varför deras hus attackerades.
Attackerade på natten
Anna Johansson har svårt att uttala sig om vilka konsekvenser som Amnestys resultat kan ha för den pågående folkmordsutredningen i Internationella domstolen.
– Men Sydafrika (som anmält Israel, reds. anm.) använder en del av vårt material i sin framställning för att stärka sina argument. Det är bra i ett läge där det florerar så mycket miss- och desinformation, att vi tar som vår roll att dokumentera och verifiera vad som sker på marken, säger Anna Johansson.
I tre av de fyra fall som Amnesty har undersökt skedde attackerna på natten, vilket innebär att många av de människor som dödades troligen sov vid tillfället.
– Då har man verkligen inte haft en chans att sätta sig i säkerhet. Den internationella rätten är väldigt tydlig: Man får aldrig rikta en direkt attack mot civila mål, som i det här fallet bostadshus eller familjebostäder.
Israeliska myndigheter har ofta härlett de stora antalen civila dödsfall till att Hamas använder mänskliga sköldar. Det är ett illegitimt argument, säger Anna Johansson.
– Israel har fortfarande ett ansvar att säkerställa att civila skyddas i mesta möjliga mån.
Hela familjen dog
Skulle det komma fram bevis för att de attacker som Amnesty har undersökt faktiskt var riktade mot militära mål, så skulle ändå ett oproportionerligt stort antal civila ha dödats, menar organisationen. Besvärande för Israel är dessutom att landets myndigheter uppmanat civila att ta sig till södra Gaza för att ta skydd från bomberna.
En av de som försökte ta sig till säkerhet i Rafah var den 30-årige fysioterapeuten Ahmad Nasman. Den 14 december var han på en marknad i närheten av sitt tillfälliga hem, när han hörde en explosion.
– Allt var förstört. Bara ruiner, rök och stenar, säger han till Amnesty.
Det tog honom fyra dagar att hitta sin bebis Ayla. När han gjorde det gick det bara att känna igen henne på kläderna. Bomben slet huvudet av hans femåriga dotter Arwa och dödade hans son Karam. Hans föräldrar, Hassan, 63, och Omaya, 58, och hans syster Aya, 28, miste också livet.
– Min kropp överlevde men min själ dog med mina barn. Den krossades under rasmassorna tillsammans med dem, säger han till Amnesty.
Sverige har ett ansvar
Anna Johansson tror framför allt att rapporten kan bilda opinion bland FN:s övriga medlemsstater.
– Det är mycket fokus på hur Israel agerar eller inte agerar. Men Sverige har ju faktiskt också ratificerat folkmordskonventionen. Det gör det juridiskt bindande för Sverige att göra allt som står i dess makt för att skydda civila och förhindra folkmord. Sverige har ett ansvar, övriga FN:s medlemsstater har ett ansvar, EU har ett ansvar.
Nu måste det till krav på omedelbart eldupphör och vapenembargo, anser Amnesty.
– Sverige exporterar ju krigsmateriel till Israel – förvisso ganska lite, men alla FN:s medlemsstater behöver sluta underblåsa den här absoluta humanitära katastrofen och därmed sluta överföra överföra vapen, både till Israel och Hamas.
Israeliska armén har nyligen attackerat Rafah igen. Världen över varnas för ett blodbad och dessutom risken för att Egypten river upp ett 45-årigt fredsavtal.
Attackeras där de sökt skydd
Rafah är ett område inte större än Örebro, säger Anna Johansson.
– Där trängs nu en och en halv miljon djupt traumatiserade, sårade, skadade människor som har levt under storskaligt bombardemang i flera månader. Den platsen väljer man att attackera. Det är ju bara några veckor sedan som Internationella domstolen gick ut med de här provisoriska åtgärderna. Israel ska inom en snar framtid redovisa för domstolen på vilket sätt man förhindrar folkmord. Att i det läget gå till attack mot en plats dit så många civila har uppmanats att söka sig för att kunna skydda sig, och där människor lever under så allvarliga förhållanden...