Alexandria Ocasio-Cortez: ”Det här handlar om att ha en enad front mot fascismen”

Alexandria Ocasio-Cortez, som 29 år gammal blev den yngsta kvinnan och latinan att tjänstgöra i representanthuset, är nu 33 år gammal, har omvalts två gånger och är bekväm i sin politikerroll. Hon kan knappast beskrivas som gammal i gamet, men är heller ingen nykomling. Hon använder sig av sociala medier med avundsvärd autenticitet, i kongressen grillar hon vittnen som en garvad förhörsledare, Fox News och högertrollen har en pervers fascination för henne, och hon har varit med i Washington tillräckligt länge för att drabbas av anklagelser om kooptering och om att hon ”säljer ut sig”.

Anklagas för att svika radikala

”AOC är bara en vanlig gammal demokrat nu”, löd en rubrik på New York Magazines sajt Intelligencer i juli. Artikelns författare, Freddie deBoer, menade att Ocasio-Cortez medverkan i podcasten Pod Save America, där hon tillkännagav att hon stödjer Joe Biden i presidentvalet 2024, var hennes ”sista farväl till radikalerna som stöttat henne, röstat på henne, donerat pengar till hennes kampanjer och gjort henne ovanligt berömd inom amerikansk politik”.

Den Ocasio-Cortez som slår sig ned för en intervju är tydligt medveten om vänsterns ständiga dilemma – politisk renhet kontra pragmatism – och är fast besluten att navigera det varsamt. Hon gör klart att Biden inte kan ta de progressiva för givna nästa år, men uppmanar demokrater att enas mot det större hotet om ”fascism” i Amerika. Hon fördömer invasionen av Ukraina av den ryske presidenten Vladimir Putin, men vill att USA ska vara tydliga med sina syften där och erkänna sin ”problematiska historia”.

Och efter en sommar av extrem hetta och våldsamma oväder är hon uppenbart orolig för att små, gradvisa justeringar inte kommer att räcka för att hantera en klimatkris som skriker efter revolution.

”Bakslag” i klimatpolitiken

Ocasio-Cortez första lagförslag efter att hon tagit sig till Capitol Hill var The Green New Deal, en grön ny giv, som ville se en tio år lång nationell mobilisering i samma andra som president Franklin Roosevelts New Deal på 1930-talet. Det blev inget med den, men förra året undertecknade Biden klimatpaketet Inflation Reduction Act, och förkunnade att denna investering på 369 miljarder dollar i ren energi och klimatåtgärder är den största i något land i historien.

Presidenten beviljade dock även fler tillstånd för olje- och gasborrning under sina första två år i ämbetet än sin föregångare, Donald Trump, enligt USA:s myndighet för markanvändning Bureau of Land Management.

Det är, medger Ocasio-Cortez, en blandad bild.

– Det som är svårt är att klimatkrisen inte bryr sig om den politiska komplexitet som vi absolut måste brottas med i vårt arbete, säger hon, klädd i en blå klänning med blommönster över axlarna, sittandes på en lång träsoffa med svarta och gula kuddar.

– Vi kan fira alla de här politiska besluten som resulterar i minskade utsläpp, men vi får inte radera ut dem genom ökad olje- och gasproduktion. Jag är väldigt oroad över vad slutresultatet blir här, för vi kan räkna ut att vi hade enorma minskningar som finns med i Inflation Reduction Act, men det här är inte något som nödvändigtvis kan mätas i dollar och cent.

– Det mäts i ton koldioxid och i utsläpp och det förekommer en hel del märklig matematik kring utsläpp, när folk pratar om rent kol och hur fracking på något vis minskar våra koldioxidutsläpp, trots att vi vet att det ökar utsläppen av metangas, som är betydligt mer kraftfull än koldioxid. Å ena sidan kan vi hylla framstegen, å andra sidan så uppväger de absolut inte de bakslag vi haft.

”Utmana världsordningen”

Ocasio-Cortez har gått samman med kongressledamoten Earl Blumenauer och senatorn Bernie Sanders för att lägga fram ett lagförslag som uppmanar presidenten att förklara ett nationellt klimatnödläge för att släppa till alla tillgängliga resurser. I början av augusti hävdade Biden att han ”i praktiken” förklarat ett sådant nödläge, men i verkligheten har han det inte.

Likväl säger kongressledamoten:

– Jag tror att han förstår krisens omfattning. Jag tror också att vi nu står inför att hantera geopolitiken kring detta, vilket är något som kanske borde diskuteras mer av oss inom klimatrörelsen.

Hon beskriver en utmaning som är större än en man eller en nation.

– Energiskiftet utgör ett verkligt hot mot traditionell makt globalt. När vi byter från icke-förnybara energikällor hotar vi makten hos några av de mest inflytelserika institutionerna i USA, i Latinamerika och globalt. Det är något som kommer att ha djupgående följder och jag tror inte ens att vi är helt medvetna om dem än.

– Jag tror att det är det som driver en enorm mängd bakslag och motstånd. När man tittar på exempelvis Kochbrödernas inflytande i amerikansk demokrati, så har de i stort sett historiskt köpt en enorm mängd inflytande över USA:s senat. De är oljebaroner. Det här är fossilbolag som har utövat enormt inflytande över såväl amerikansk demokrati som globala intressen.

Ocasio-Cortez pekar också på makten och inflytandet hos oljekartellen Opec och vissa länder i Mellanöstern, såsom Förenade Arabemiraten.

– När vi pratar om övergången till förnybara energikällor så handlar det också om att på ett genomgripande sätt utmana den rådande världsordningen och det, tror jag, är något som vi kommer att behöva brottas med i vår tid.

Vill klargöra åtagandet i Ukraina

För vänstern är kriget i Ukraina potentiellt mer komplicerat. Putins invasion strider med alla mått mätt mot moralen. Men USA:s stöd till Ukraina har försatt kritiker av det militärindustriella komplexet (regeringen spenderar omkring 900 miljarder dollar om året på försvaret, vilket är omkring 15 procent av den federala budgeten eller 3,3 procent av landets BNP) i den obekväma positionen att stödja Pentagon och ställa sig bakom ett oväntat pengaregn för försvarsleverantörerna. Mångåriga skeptiker mot amerikansk imperialism finner sig plötsligt på samma sida som rovgiriga republikaner.

Ocasio-Cortez kommenterar den obekväma jämkningen:

– Det är en befogad diskussion. Jag tycker att det är viktigt att vi understryker vilket dramatiskt hot mot världsordningen Rysslands invasion av Ukraina är och fortsätter att vara. Vi måste försvara demokratin. Vi kan inte tillåta denna återgång till ett slags invasion som nästan är som hämtad från det sena 1800-talets imperialism – det är så otroligt destabiliserande och farligt. Vi måste kämpa emot det. Vi måste till hundra procent skydda Ukrainas demokrati och självständighet.

– Jag tycker också att det är relevant att erkänna att detta sker inte långt efter USA:s tillbakadragande från Afghanistan, och att många av oss fick höra när vi växte upp att det bara skulle vara tillfälligt, men det blev ett evighetskrig. Jag tycker att det är relevant att erkänna vår problematiska historia.

– Jag tycker inte att vi kränker demokratin genom att informera folket i det här landet om vad vi är ute efter, om vår grad av ansvarsskyldighet. Jag tror att det amerikanska folket förståeligt nog vill ha klarhet i vad våra åtaganden är, vilken omfattning de har. Jag tycker att det är helt rimligt. Vi vill inte ha ett evighetskrig, men vi vill heller inte ha en återgång till 1800-talets imperialism.

Saknar ett parlamentariskt system

Som självutnämnd socialist har Ocasio-Cortez inte varit rädd för att kritisera Demokraternas ledarskap, däribland genom att i maj rösta emot ett avtal om att höja skuldtaket, vilket Biden förhandlat fram med Republikanerna. 2020 fällde hon den provokativa kommentaren om att i vilket annat land som helst skulle hon och Biden inte ens tillhöra samma parti. Trots det stödjer hon nu hans omval 2024. Betyder det att hon närmat sig honom eller att han närmat sig henne?

– Jag tror att det betyder att USA har ett politiskt system som inte är parlamentariskt, vilket är något jag avundas många andra länder, svarar hon.

– Det var så många som blev så upprörda över den kommentaren, vilken jag förmodligen står fast vid än idag. Men jag tycker att parlamentariska system möjliggör en högre grad av ärlighet kring de politiska koalitioner vi måste bygga. Det är inte något negativt mot presidenten eller någon annan.

– Det är bara så det är, att det demokratiska partiet består av väldigt olika politiska koalitioner, och jag tror faktiskt att det ger oss makt att kunna förklara det. Det är att säga: ”Lyssna här, jag definieras inte av och håller inte med om den här presidentens alla ställningstaganden, och jag är säker på att han känner detsamma om mina.”

– Men det betyder inte att vi inte står enade mot vår tids större krafter och frågor, och jag tror att om vi kan visa vår förmåga att ingå koalitioner och enas, så hamnar vi i en betydligt starkare position än exempelvis det republikanska partiet, som är så oense att de inte ens kan finansiera regeringen.

”Finns en verklig fara här”

Inget har någonsin samlat demokrater från olika falanger som Donald Trump. Som Paul Begala, en tidigare rådgivare i Vita huset, kommenterade: ”Inget enar människorna på jorden som ett hot från Mars.” Ocasio-Cortez – hyllad medlem av The Squad, en grupp progressiva ledamöter i representanthuset – menar att fortsatt solidaritet är absolut nödvändigt så länge den fyrfaldigt åtalade tidigare presidenten utgör ett hot mot amerikansk demokrati. Hon varnar:

– Vi bör vara öppna med det faktum att han förmodligen är den i hela det republikanska startfältet som har störst chans att bli nominerad, och vad det innebär. Det finns en verklig fara här, för med vårt elektorskollegium vet vi att det inte spelar någon roll hur många fler miljoner röster man får. Det handlar om den handfull delstater som bara utgör några få tusen rösters skillnad mellan Trump och Biden.

– Det här är inte 2020 och jag är säker på att vi är många som ligger sömnlösa över hur det valdeltagandet kan komma att se ut. Men med det sagt så vet jag att det är därför stödet för president Biden varit väldigt viktigt för mig, för den här frågan är större än politiska skiljaktigheter. Det här handlar verkligen om att ha en enad front mot fascismen i USA.

Biden måste övertyga vänstern

Men kommer det att räcka för att motivera den progressiva väljarbasen 2024? Trump har ingen riktig utmanare, men hans stöd ligger stadigt kring 40 procent. En nyligen utförd opinionsundersökning av Emerson College konstaterade att kandidaten för Green Party, Cornel West, fick stöd från sju procent av oberoende väljare, åtta procent av svarta väljare och sju procent av hispanics – nyckelgrupperna i Bidenkoalitionen. I ett hypotetiskt presidentval, konstaterade undersökningen, skulle 44 procent rösta på Trump, 39 procent på Biden, fyra procent på West och 13 procent hade inte bestämt sig.

Ocasio-Cortez medger att Biden, efter han besegrade Bernie Sanders i primärvalen 2020, gjort välkomna ansträngningar för att inkludera progressiva i gemensamma politiska arbetsgrupper och i sin administration. Men hon varnar för att han nu måste övertyga vänstern än en gång.

– Efter nomineringen 2020 arbetade Bidenkampanjen väldigt hårt för att ena partiet. Det är fortfarande väldigt tidigt i valrörelsen inför 2024, men jag tror att det kommer att vara väldigt viktigt för president Bidens team att återigen ägna sig åt sådant koalitionsbygge, för det är inte något som bara kvarstår.

På samma vis, fortsätter hon, får inte väljare med latinobakgrund tas för givna. 

– Republikanerna har väldigt aggressivt försökt bygga en närvaro i områden med en stor latinobefolkning, och jag tror att vi som demokrater kan anstränga oss betydligt mer för att kommunicera på ett sätt som inte bara är översättningar av engelskspråkiga material. Vi skulle snarare kunna föra en nästan separat kampanj på spanska eller på många av de språk eller för de grupper som utgör det demokratiska partiets väljarbas.

”Skulle vara försumligt av mig”

Ocasio-Cortez ingick i en delegation av kongressledamöter, samtliga med latinobakgrund, som nyligen besökte Brasilien, Chile och Colombia för att börja omdefiniera USA:s förhållande till Latinamerika efter årtionden av interventioner och misstro. Gruppen träffade jordlösa och hemlösa arbetare som organiserat folkrörelser, samtidigt som de även blivit en formidabel kraft vid valurnorna. Hon reflekterar:

– Jag tror att gräsrotsrörelser i USA, särskilt inom vänstern men även på andra sidan det politiska spektrat, ibland känner att engagemang i partipolitik är att sälja ut sig, eller att de kompromisser som krävs när man ingår i det lagstiftande systemet på något vis avlegitimerar en genuin ambition att stärka arbetarklassen.

– Jag tror att det vi sett från MST (de jordlösa arbetarnas organisation) och MTST (de hemlösa arbetarnas organisation) är att man faktiskt kan göra både och, att man kan bibehålla sin integritet, men samtidigt förstå vikten av att inta en pragmatisk hållning och vara med i spelet när det gäller att representeras i val.

Detta vet hon av egen erfarenhet. Ocasio-Cortez, en tidigare servitris och bartender som 2018 besegrade Joe Crowley som under tio ämbetsperioder representerat delar av Bronx och Queens, anklagas av några för att ha gått från outsider till insider, för att ha blivit lite väl bekväm med att följa partilinjen. Hon skrattar.

– Det skulle vara försumligt av mig att inte nämna att jag absolut fått höra sådant. Men precis som vi hörde från några av de här människorna i Brasilien, så är vi också missgynnade utan någon riktig närvaro inom makten. Att offra allt det för en historiskt nyliberal ordning har inte hjälpt oss.

– Om vi tittar på hur till och med Demokraterna i USA har förändrats under bara de senaste fem åren, så kan vi konstatera att vi sett fördelarna med att kunna ha en stol vid bordet. Jag tror inte att vi skulle ha den lagstiftning vi har idag om det inte vore för den progressiva representationen i regeringen.

Kvinnor kan avgöra 2024

Hennes förpliktelse gentemot systemet, dess brister till trots, inbjuder till frågan huruvida Ocasio-Cortez, en av de mest begåvade kommunikatörerna i dagens politik, själv kommer att kandidera till presidentposten en dag. Hon säger inte nej.

– Jag personligen motiveras bara väldigt mycket av hur omständigheterna ser ut just nu och vad vi kan göra för att bidra till att göra saker bättre.

– Jag är inte intresserad av att kandidera till något, vare sig president eller något annat, inte ens min egen plats, att bara kandidera för sakens skull. Det handlar alltid om omständigheterna i det ögonblicket och möjligheterna i vår tid.

Den första kvinnan som det demokratiska partiet nominerat till presidentposten var Hillary Clinton 2016. När hon förlorade mot Trump var det mot en rival som stolt uppvisade ett skamlöst kvinnohat. Men Ocasio-Cortez – vars kön, etnicitet, ålder och ideologi gör henne till Trumps största tänkbara antites – vägrar att låta sig nedslås.

 – Jag tror att kraften i kvinnohatet är väldigt stark och potent inom amerikansk politik. Men jag känner mig väldigt uppmuntrad av vad som hänt sedan dess. Kvinnor har trätt fram som en viktig kraft inför valet, särskilt sedan upphävandet av Roe mot Wade. I synnerhet unga kvinnor, tror jag, har varit väldigt uppeldade och organiserade. Jag tror att vi befinner oss i ett generationsskifte.

– Vi brottas absolut med ett extraordinärt kvinnohat inom vår politik. USA kan gå omkring och säga det vi säger, men väldigt många andra länder har valt kvinnliga statschefer, medan USA funnits i över 200 år utan en enda. De barriärerna är väldigt verkliga, men jag tror att den här tidens förändringar också ger oss en massa hopp.

Innan hon återgår till arbetet på sitt kontor, som är dekorerat i grönt, lila, vitt och gult – och med hundratals färgglada ryggsäckar för väljare som nu går in i ett nytt läsår – sammanfattar hon:

– Visst har omständigheterna varit sådana, och kvinnohatet i vår politik sådant, att vi aldrig kunnat välja en kvinnlig president. Men det betyder inte att vi aldrig kommer göra det.