– Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, jag såg inte det hända. Jag kan inte tycka eller säga något om saker jag inte vet något om, säger syndikalisten Hilma.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Principiellt gillar jag inte att prata med media om vad andra autonoma gör, jag tycker inte det är min plats att recensera andra personers agerande, säger Pontus, engagerad i Allt åt alla.

– Jag såg ingen som slängde brandbomber. Men snuten har gevär, så jag vet inte. Det är ju en konflikt. Sedan blir det en massa tjut när folk tar upp konflikten med dem, säger en tredje aktivist som vill vara anonym.

200 skadade poliser

Efterspelet från G20-mötet har kretsat kring aktivisternas våldsamma sammandrabbningar med polisen.
Runt 200 poliser skadades. Hur många skadade demonstranter är okänt. ”Mångdubbelt fler”, menar Pontus som berättar hur han såg poliser gå hårt fram.

– Så fort en samling uppstod kom polisen dit för att skingra den, även om den var passiv. Stora folkmassor accepterades inte och löstes upp med vattenkanoner, säger han.

Hur skulle du vilja att polisen agerade i stället?

– Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte jättemycket om det.

Varför inte då?

– För att det är vad det är. Vi är där och gör vårt motstånd och polisen gör sin grej. Ibland är det konfrontation och ibland inte lika mycket konfrontation men alltid blir det någon form av konflikt.

”Inget härligt gäng”

Den anonyme man som Dagens ETC har pratat med åkte till Tyskland tillsammans med Autonomous revolutionary nordic alliance, ett anarkistiskt nätverk som arrangerade bussresor till Hamburg.
Nätverket deltog i en podcast inför avresan där de pratade om hur man skulle förbereda sig inför våldsamma demonstrationer. En av arrangörerna sa då att ”det är enormt värdefulla erfarenheter att bli slagen av en polis eller att slå en polis, det är saker som kan stärka en på olika sätt”.
Mannen, å sin sida, tycker att efterspelet i media har fått fel fokus.

– Jag tycker att det är konstigt att prata om demonstranternas våld när de har folk som Erdogan på besök. Att folk slänger sten känns som väldigt futtigt i jämförelse med att många av de här regeringarna som fanns representerade på mötet ägnar sig åt bombkampanjer mot sina grannar, mot sin egen befolkning eller mot befolkningen på andra sidan världen. Det är inget härligt gäng, liksom.

Det här med att det kan vara en värdefull erfarenhet att bli slagen av eller att slå en polis, håller du med om det?

– Det är ingenting som jag vill ta ställning till.

Bygger upp självkänslan

Trots våldsamheterna är alla tre nöjda med hur protesterna fortlöpte. Hilma väljer att lyfta fram sammanhållningen.

– Jag tänker att det var ett typiskt exempel på vad människor som går ihop kan uppnå tillsammans.

Har protesterna lett till några politiska förändringar?

– Hamnen blev ju blockerad, mötet blev försenat och de blev tvungna att minska säkerhetsbufferten från 38 kilometer till 500 meter. Jag har annars ett gräsrotsperspektiv, jag är intresserad av vad vi kan bygga tillsammans. Man kan ju säga vad man vill om symbolmotstånd, men jag vet vad det betyder för folks självkänsla att se att ”det här kan vi göra tillsammans”.