75 år har i dag passerat sedan USA släppte atombomben ”Little boy” över Shimasjukhuset i japanska Hiroshima. Den 9 augusti 1945 släpptes ännu en extremt dödlig atombomb över Nagasaki. Sedan dess har kärnvapen aldrig mer använts i krig, men bombningarna av Japan skapade en mycket långvarig skräck för den ultimata förstörelse som stridsspetsarna åstadkommer.
Minskad lust till samarbete
I dag håller minnet av den förstörelsen på att blekna. Och parallellt med det befinner sig världen i en politisk fas som har ökat oron för att kärnvapen på nytt ska sättas in i konflikter.
– Det är ännu osannolikt att kärnvapenkrig utbryter. Men problemet är att det under de senaste fyra, fem åren har blivit mindre osannolikt, säger Dan Smith, som är chef över Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI).
SIPRI identifierar flera faktorer som ligger bakom den ökade riskbilden. Såväl USA som Ryssland har nyligen dragit sig ur de nedrustnings- och ickespridningsavtal som upprättades i slutet av det kalla kriget. Lokala rivaliteter ökar mellan länder som inte själva har kärnvapen, men som backas upp av länder som har. Samtidigt kvarstår risken för konfrontation mellan kärnvapenmakter, som exempelvis Indien och Pakistan.
Det finns en rad globala problem som klimatförändringar, cybersvagheter, säkerhetshot och coronapandemin, som kräver bättre internationellt samarbete. Men i dag ser vi tvärtom en minskad aptit för samarbete, främst mellan stormakterna USA, Ryssland och Kina.
– Under en tjugoårsperiod efter det kalla krigets slut fanns det inte några stora rivaliteter eller någon kärnvapenkapprustning. Men under det senaste decenniet har både Ryssland och Kina bestämt sig för att utmana den här ordningen, för att expandera sin politiska makt. Och under Trumpadministrationen har även USA utmanat ordningen, säger Dan Smith.
Motsägelsefullt av Trump
Samtidigt har USA själv bidragit till en ökad riskbild i Mellanöstern, vad gäller Irans möjligheter att utveckla en nukleär kapacitet. Donald Trump lämnade 2018 det kärnenergiavtal med Iran som tillkommit under Obamaadministrationen, trots omvärldens vädjanden.
– Det är väldigt motsägelsefullt att USA å ena sidan säger sig vara oroliga över att Iran skaffar sig nukleära kapaciteter, och att USA å andra sidan kastade avtalet som ska begränsa detta på soptippen. Och varför man gjorde så berodde inte alls på avtalets effektivitet utan enbart på att USA ogillar sättet som Iran agerar på i Mellanöstern, säger Dan Smith.
En allt mer destruktiv, global geopolitik hos somliga länder, som cyniskt kan ignorera tidigare insatser för att skapa avspänning, knyter samman faktorerna som ökat risken.
FN: förbjud kärnvapen
Samtidigt finns det länder som inte i samma utsträckning ingår i den geopolitiska maktkampen, men som trots det inte tydligare markerar mot kärnvapen. Hit hör, menar kritiker, dessvärre även Sverige.
– Sverige går tyvärr emot sin tidigare utrikespolitiska linje, när man inte skriver under FN:s konvention mot kärnvapen, säger Agnes Hellström, ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
– Den officiella förklaringen är att det finns brister i konventionen, att Sverige arbetar med nedrustning på annat sätt, och att så länge kärnvapenmakterna inte själva är intresserade av att förbjuda kärnvapen så har ett avtal en liten effekt. Men samtidigt är det ju så vi har kunnat få till internationella förbud tidigare, mot exempelvis personminor och klusterbomber, säger hon.
FN-konventionen går ut på att kärnvapen helt ska förbjudas. I mitten av juli blev Botswana det fyrtionde landet som ratificerade avtalet, vilket betyder att det bara saknas tio länder för att avtalet ska träda i kraft. Agnes Hellström säger att det vore mycket tråkigt om så skedde utan att Sverige då är en undertecknare av avtalet, eftersom det bryter mot Sveriges utrikespolitiska linje om att främja nedrustning.
– Jag tror inte så många vet att Sverige fortfarande inte står bakom FN-avtalet. På samma sätt som folk inte vet att vi en gång också velat utveckla kärnvapen.
Sveriges okända försök
Sverige försökte på 1950- och 1960-talet skaffa en egen atombomb, för att utöka den egna säkerhetsarsenalen. Det är historia som många svenskar i dag är omedvetna om, särskilt efter att Sverige vände och i stället gick i bräschen för att förbjuda kärnvapen och flera andra vapentyper.
På samma vis har andra erfarenheter och minnen, av såväl atombomberna 1945 som kärnvapenkapprustningen, i dag börjat försvinna. Agnes Hellström säger att detta sker i takt med att de sista överlevarna från Hiroshima och Nagasaki nu håller på att försvinna, tillsammans med deras berättelser.
– Det är precis som med Förintelsen och det andra världskriget över huvud taget. Människor riskerar att glömma lärdomarna så att det inte upprepas igen. Kärnvapen är inkluderande i allt fler militära strategier och med de makthavare vi har, som många gånger är nyckfulla och måna om att vissa sin handlingskraft och potens, blir kärnvapnet en fallossymbol som är allt mer lockande att använda.
