Bidenomics
• Bidenomics var främst ett skällsord från politiska motståndare men i somras började Biden själv använda termen för att beskriva sin ekonomiska politik byggd runt tre stora satsningar: infrastrukturpaket, the chips and science act som ska få USA att producera halvledare, samt Inflation reduction act med sina mångmiljardinvesteringar på grön energi och andra klimatåtgärder.
Ekonomin ska växa “från mitten och utåt, från botten och uppåt – inte nedåt från toppen”, lyder budskapet. Bygg- och tillverkningsindustrin har fått en boom där privata bolag investerat hundratals miljarder dollar utöver de statliga investeringarna. Biden propagerar i dag också för en minimiskatt för dollarmiljardärer (0,01 procent av USA:s befolkning) på 25 procent, även värdeökningar på värdepapper oavsett om dessa sålts eller ej.
Inflationstakten har minskat i USA, efter att ha legat på nära tio procent ett tag, men under Bidens tre år har matkassen, precis som i Sverige, blivit betydligt dyrare. Reallönerna har under Biden ökat med en knapp procent men matpriserna med över tio procent, och många amerikaner ser Bidenomics som orsaken. Tittar man på människors köpbeteenden är bilden dock en annan. Amerikanerna spenderar som om man inte såg några finansiella moln.
Trots att den amerikanska ekonomin för närvarande anses stark, med en arbetslösheten under fyra procent och växande BNP, är en stor majoritet av amerikanerna missnöjda med landets ekonomiska läge. Många anser att Biden är orsaken och att Trump skulle sköta ekonomin bättre. Detta tros bli Bidens största utmaning under året.
Förgiftat blod och ohyra
• Under hösten och vintern har Donald Trump vid åtminstone två tillfällen sagt att invandrare till USA “förgiftar vårt lands blod”. Han har också sagt att “kommunister, marxister, fascister och radikala vänsterbusar” är vermin, ohyra. Den som kan sin historia känner igen ordvalen från nazistiska kampanjtal. Trump försvarar sig med att säga att han inte läst Hitlers “Mein Kampf”. Att hänvisa till brist på kunskap om dem han kopplas samman med, eller som visat stöd för honom, är ett återkommande grepp: Trump “vet inget” om Hitler, inget om Ku Klux Klan-ledaren David Duke, inget om Proud Boys, inget om QAnon.
81-åringen som ställde upp igen
• Redan 2020 menade många att Biden var för gammal, att han dessutom ställer upp för omval är en smärre skräll. Vinner Joe Biden så har han fyllt 82 när han tillträder i januari nästa år. När mandatperioden är slut är han 86 år. Att Biden ser svagare ut fysiskt än för fyra år sedan kan ingen förneka. Han snubblar mer på orden under väljarmöten än en yngre Biden gjorde och rösten har sällan samma tryck. I en tid då så kallade starka män verkar locka många väljare medför Bidens ålder en befogad oro. Samtidigt har Biden varit välformulerad i sina tv-sända tal till nationen.
Trump som Messias
• USA:s evangelikaler är en i en del delstater en stark väljargrupp. I Iowas republikanska caucus 2020 hörde till exempel två tredjedelar av dem som röstade till protestantiska, främst vita kyrkan. Många evangelikaler var inför 2020 skeptiska till Trump. Nu, inför valet 2024, beskrivs Trump allt oftare som en Messias, en representant från gud sänd till jorden för att vara en förkämpe för de kristna. Till viss del bygger framgången på idogt lobbande från Trumps kampanj, men även på att Trump gjorde vad han lovat när han blev president. Många evangelikaler, och andra som vill förbjuda abort, kommer att vara evigt tacksamma för att Trump tillsatte de tre nya domare i högsta domstolen som upplöste Roe mot Wade, domslutet som garanterade rätten till abort i hela USA. Inför 2020 höll många evangelikala för näsan när de röstade på Trump, i år är en stor majoritet Maga-lojalister och de ser Trump som ett vapen i kampen mot en ondska som de anser håller på att ta över USA. En kristen nationalism växer sig starkare med Trump som centralfigur och med uttalanden som att USA inte borde ta emot flyktingar som inte gillar “vår religion” visar Trump att han är på deras sida i “kriget mot kristendomen”.
Övriga
• Som vanligt handlar det främst om Demokraterna och Republikanerna men även andra mindre partier som Libertarianerna och Gröna partiet anordnar primärval. Rörelsen No label, vars slogan är "Not left. Not right. Forward”, säger att de beslutar under våren om de ska nominera en presidentkandidat. Oberoende kandidater, independents, behöver samla in tiotusentals namnunderskrifter för att få delstaterna att sätta deras namn på valsedlarna. Årets mest framträdande oberoende kandidater är Robert F Kennedy Jr och Cornel West. Politikern Kennedy har länge engagerat sig i miljöfrågor men är idag främst känd som vaccinkritiker med intresse för konspirationsteorier. West är akademiker och aktivist – bland annat för medborgerliga rättigheter – och har undervisat på universitet som Princeton och Harvard.
Soffliggare
• Inte ens hälften av amerikaner mellan 18 och 29 år planerar att rösta i presidentvalet.
Veeps
• Republikanerna hotar återkommande med att en röst på Biden är en röst på hans vicepresident Kamala Harris som president – eftersom Biden är så gammal. Harris borde ha stått högst på valsedeln i år men har inte alls slagit igenom hos amerikanerna. Den 22 januari, det datum då Roe mot Wade röstades igenom, ger hon sig ut på turnén “reproductive freedoms tour” med fokus på rätten till abort. Vem som ska bli Donald Trumps parhäst är ännu oklart. Allt fler undrar om inte Nikki Haley nu kommer att sikta in sig på rollen, då det verkar omöjligt att slå Trump i primärvalet. Haley avgick från sin roll som Trumps FN-ambassadör utan några (kända) stora konflikter med presidenten. Hennes återkommande kritik mot Trump under valrörelsen är att han för med sig kaos, och kaos är inte vad USA behöver – en “anklagelse” som Trump enkelt skulle kunna skratta bort eller till och med hålla med om. Andra namn som ofta kommer upp: Kristi Noem, Elise Stefanik, Marjorie Taylor Greene och Tim Scott.
Afghanistan
• Utrikespolitiken har varit en ovanligt stor del av USA-politiken de senaste åren. Ukraina, Taiwan, Israel och Palestina, Jemen… USA spelar givetvis en stor roll i alla dessa konflikter, och både kongressledamöter och skattebetalare är allt mer skeptiska till att stå för notan, vare sig det gäller vapen eller humanitära insatser. Vad gäller Israel och Hamas kan Bidens vägran att kräva vapenvila mellan parterna stå honom dyrt i vissa väljargrupper. I swingstaten Michigan finns till exempel en stor muslimsk befolkning, men också många progressiva demokrater ser USA:s hantering av konflikten som ett svek mot den palestinska civilbefolkningen. Trots att Afghanistan nu är ett avslutat kapitel kommer landet att bli en återkommande fråga under valrörelsen, kanske mer än de aktuella konflikterna. USA:s uttåg under Bidens ledning var kaosartat, något republikaner tar upp så ofta de bara kan.
George Soros
• Jodå, den ungerskfödde miljardären är på tapeten även i år. “We beat Soros on crime” är en av Ron DeSantis slogans, vilket syftar på att Soros organisationer stöttat reformvänliga åklagare i valkampanjer, åklagare som enligt många republikaner är alldeles för “soft on crime”. I DeSantis delstat Florida vann många konservativa åklagare över sina mer progressiva rivaler.
Valsedlar
• Vem ska få stå på valsedeln, och hur ska de lämnas in? Två delstater, Colorado och Maine, har beslutat att Trump genom sitt agerande under stormningen av Kapitolium inte längre kan ställa upp i val till en post som president. Högsta domstolen kommer att ta upp fallet. Sedan fortsätter debatten om hur själva röstningen ska gå till. Många republikaner har motsatt sig poströstning och annan förtidsröstning. Nu verkar dock allt fler anse att det kanske är ett ganska bra system, trots allt. Varje delstat beslutar själva om hur valet ska gå till.
Inbördeskriget
• När Nikki Haley under ett väljarmöte fick frågan om orsakerna till det amerikanska inbördeskriget nämnde hon inte slaveriet, vilket givetvis ledde till en kritikstorm. Trump har å sin sida sagt att han anser att Lincoln skulle ha kompromissat och kriget aldrig skulle ha behövt bryta ut. (Många kompromisser gjordes innan kriget, och sydstaterna erbjöds även kompensation för att frige slavar, vilket de inte godtog.) Samtidigt tror 40 procent av amerikanerna att det är troligt att ett nytt inbördeskrig bryter ut inom det närmaste decenniet.
