Det som jag först trott ska bli ännu ett informellt samtal om Ungerns politiska situation, över några öl på en Budapestkrog, visar sig istället bli ett trist farväl. András Istvánffy ska utvandra från sitt hemland. Under åren sedan vi först träffades har han varit aktivist, blivit politiker och ordförande i ett vänsterparti, kandiderat i lokal- och parlamentsvalen 2014, för att till sist upplösa sitt eget parti. Under dessa olika turer har jag flera gånger intervjuat honom för Dagens ETC:s räkning.
Nu har vi nått vägs ände. Om sju dagar flyger András med enkel biljett till Mexiko, där han har tänkt bosätta sig och arbeta som engelsklärare. ”Det här har varit på gång i över ett år. Jag känner inte längre att det här är mitt hem”, säger han.
”Slaverilag” utlöste protester
András är en av minst 600 000 ungrare som blivit utvandrare sedan premiärminister Viktor Orbán kom till makten 2010. Majoriteten av dessa har rest utomlands för att söka jobb och bättre löner. Men András har redan haft en välbetald fast anställning i en PR-byrå. Han utvandrar istället av rent politiska skäl, för att slippa Orbáns auktoritära styre. Det är han inte ensam om.
Utvandringen har skapat en allvarlig arbetskraftsbrist i Ungern. Orbán har därför infört en ny lag som tillåter arbetsgivare att kräva 400 timmar övertidsarbete av sina anställda, för att få de som redan arbetar att arbeta längre. ”Slaverilagen”, som kritiker döpt den till, blev i mitten av december den tändande gnistan som utlöste mycket stora protester mot regeringen.
”Enigheten kortvarig”
Protesterna pågår fortfarande och riktas idag mot hela det auktoritära Orbánsystemet. Uppseendeväckande nog går för första gången samtliga oppositionspartier sida vid sida i demonstrationer, även det högerradikala nationalistpartiet Jobbik, och kräver tillsammans med fackförbund och civilsamhället demokratin åter.
Men András har inte avbokat sin flygbiljett till Mexiko. Dagen efter att 10 000 ungrare har marscherat i centrala Budapest så träffas vi för att tala om framtiden. András tror inte att den oppositionella enigheten kommer att hålla särskilt länge.
Och även om Orbán kan försvagas i 2019 års EU-val och lokalval i Ungern, så kan en normal parlamentarisk politik inte återställa de stora förändringar som ägt rum under de senaste åren.
Institutionaliserad högermakt
Orbán har bäddat in sitt system, sitt maktgrepp och sina högerradikala värderingar både i Ungerns konstitution och i viktiga så kallade kardinallagar. De kan bara ändras genom stöd av en två tredjedels majoritet i parlamentet.
Alla viktiga chefsposter i hela statsapparaten kontrolleras av regeringslojala personer tillsatta av Orbán. De kan bara försvinna genom att oppositionen rensar ut statsapparaten, på samma sätt som Orbán en gång gjorde.
Återställning stort projekt
Premiärminister Orbán har blivit en politisk förebild för auktoritära krafter runt om i världen, för att han lyckats demontera den liberala demokratin och dess värderingar, utan att för den sakens skull verka överge demokratin som system.
För att återställa Ungern till hur det såg ut tidigare, skulle hela det system Orbán etablerat behöva rivas upp med rötterna.
Det kommer kräva en mycket större kraftansträngning än vad som behövs för att arrangera arga protester ute på gatorna, och det är tveksamt om den ungerska oppositionens enighet kan räcka till för detta.
Därför har András förlorat hoppet om att en förändring kan komma, och lämnar sitt hemland.
