Budskapet i media har varit tydligt och följt trenden internationellt. Under sommaren har Barcelonabor skjutit mot turister med vattenpistoler. På andra platser har semesterdestinationer börjat beskatta besökare, något som Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande på Gotland, vill ska bli tillåtet även i Sverige. 

– Besöksnäringen är en av de viktigaste för ön. Men vinsterna går in i bolagens fickor och bolagsskatten är statlig, säger Meit Fohlin. 

Samtidigt landar kostnaderna för renhållning, vatten och avlopp och andra samhällstjänster på de lokala skattebetalarna. Vars inkomster ofta är låga. 

Skatt blir en morgonstjärna

Turistskatt framstår dock som ett trubbigt vapen. Många skulle slippa undan. Som de sommargotlänningar som tillbringar många veckor på ön i sina fritidshus men är skrivna på fastlandet. 

Många Visbybor som Dagens ETC pratar med beskriver kryssningsresenärer som den sämsta och mest irriterande sortens turister. De går i flock, tar bilder på lokalbefolkningen och spenderar inte mycket pengar då de både sover och äter på sina skepp. På sin höjd bli den en fika och ett toalettbesök. 

Meit Fohlin håller med om att skattmasen inte är den enda, eller ens bästa, lösningen. 

– Det jag vill är att vi hittar lösningar på de här utmaningarna, och att vi gör det tillsammans med besöksnäringen och på en nationell nivå. Jag skulle gärna se en statlig utredning, säger hon.

Hellre träl än turist från båt

Finns det goda turister? Simone Duvander är producent och kommunikatör på Medeltidsveckan, det evenemang som drar flest besökare till ön, varav 80 procent kommer från fastlandet. Ändå verkar lokalbefolkningen älska dem.

Hur gör ni för att Visbyborna ska vilja ha er här?

– Vi är öppna och kärleksfulla som en del av våra grundvärderingar. Alla ska känna sig välkomna. Vi samarbetar med lokala organisationer, handlar lokalt och bjuder in lokala företag till att sälja på vår marknad. Vi håller i en syjunta året runt. Vi är en del av Gotland. 

Efter att länge ha dragits med dålig ekonomi började Medeltidsveckan för ett par år sedan ta inträde för att gå runt. Men det går att besöka veckan gratis. Volontärer som jobbar över 25 timmar kan bli bjudna på färjan, och får mat i samband med att de jobbar. 

Organisatörerna ger också bort besöksband till familjer i nöd, via den kyrkliga organisationen Familj till familj. 

– Vi försöker dra vårt strå till stacken, säger Simone Duvander. 

Skulle det gå att göra det här någon annanstans än Visby? 

– Oj. Det är väldigt knutet hit. Konceptet bygger på ruinerna, ringmuren och historien här. Från början handlar allt om att berätta om 1361, då över hälften av bönderna stupade när de försökte försvara Gotland mot den danske kungen Valdemar Atterdags soldater.

Glasblåsaren Christer Mattson är en uppskattad turistattraktion.

Bild: Karl Melander

Fullt blås i hyttan

Bland Visbyborna har flera utvecklat sina sätt att hantera turisterna. Visbybon Christer Mattsson är glasblåsare, och använder återvunnet glas som råvara. 

– Det är lite pill med gamla flaskor. Man behöver göra rent dem, ta bort etiketter. Det går aldrig att säga att man är helt miljövänlig men jag gör i alla fall inga nya råvaruuttag, förklarar han. 

Han har sin hytta mitt i butiken som han driver i innerstaden. Glasen han säljer tillverkar han inför butikens besökare. När Dagens ETC knackar på har han smitit undan för att knäcka en starköl. 

– Man är en levande föreställning hela tiden. Ibland gömmer jag mig här bakom skynket för att hämta andan, erkänner Christer Mattsson, 

Vad tycker du om turisterna?

– Ja, jag lever på dem. Råvarutillgången på glas ökar också med dem. Jag tar glasen direkt från närmiljön, från restauranger. Så tack vare turisterna behöver jag inte dricka upp allt själv. 

Är det en bra idé med turistskatt? 

– Ja, om det skulle vara till hjälp för vår belastade sjukvård och vattenåtgång. Och har man tagit sig hit så har man väl råd med skatt. Men jag vill heller inte att det ska bli för mycket. Det finns de som verkligen kämpar för att ta sig hit och jag vill inte att det ska bli ännu mer segregerat.

Medial stupstock för bråkstakar

Det finns mycket som lokalbefolkningen kan tycka om turisterna. Men de är inte det största problemet, säger Helena Bloom, arkitekt och designer. Hon är ordförande i föreningen Ögonen på Gotland, som vill vara lokalinvånarnas röst i samtal med de politiker och tjänstemän som formar framtiden. De flesta som bor i Visby är småföretagare och är beroende av besöken, förklarar Helena Bloom. 

– Vi har inte råd som individer att ifrågasätta besöksnäringen. Gör någon det ändå så blir den uthängd i pressen som en bråkstake. Alla knyter handen i fickan. Någon måste säga som det är och det är lättare genom en förening. 

Hon leder Dagens ETC en liten bit bort, till Strandgatan nere vid Östersjöns vatten.

– Den gatan är symptomatisk. Det huset är en Airbnb. Det är en Airbnb i hörnet. Nästa är Airbnb. Det gula är också en Airbnb, pekar hon på fasaderna. 

– Varje hus som säljs här går från att vara en permanentbostad till att bli att bli ett fritidshus som hyrs ut via Airbnb och liknande. 

Miljardärer roffar, värdar utpressar  

Turistskatt är inget som föreningen driver. Det här handlar inte om turisterna, egentligen. Utom om miljardärer som ”parkerar sitt kapital i Visby”, genom att köpa upp fastigheter till överpris och på så sätt höja deras värde i längden. 

– När man säljer av till köpstarka grupper går det inte att backa. Det har gått från att gotlänningar hyr ut sina bostäder för att få in pengar så att de själva kan åka på semester, till att våra egna bostäder har sålts ut och hyresvärdarna utpressar oss. Vi får inte riktiga kontrakt utan vi ska flytta ut före Almedalen så de kan hyra ut. Med våra saker, sängar, porslin – för var ska vi förvara sånt under tiden?

Helena Bloom är från Göteborg och har bott i Visby i 22 år. De senaste sista tio åren har hon haft ett ”normalt” boende, förr fick hon flytta runt under sommaren. 

– Det var allt annat än roligt att göra det med fyra barn. Vi som bor här ses som ett fel. ”Varför bor du där då?”, undrar folk, framför allt besökare, som att vi ska skylla oss själva. Vi vill ändra på den attityden. 

Nallar från Kina lockar ingen

En del i attraktionskraften ligger i ett levande lokalsamhälle, tycker Helena Bloom. 

– Attraktionen är inte hela gator är fyllda med turistbutiker som säljer nallar som det står ”I love Gotland”, massproducerade i Kina. 

Vad tycker du om Medeltidsveckan? 

– Den är fantastisk. När man går nedför gatan och möter ett gäng riddare, det levandegör historien. 

Besökarna är heller inte vanliga turister. De bidrar till Visby genom att komma klädda i historiska dräkter, de fyller staden innanför Ringmurarna med medeltida musik.

– Alla klassmarkörer försvinner när de klär ut sig. Man kan möjligen se om någon är duktig på att sy.

Enkät: ”Medeltidsveckan är så jävla fin”

Johnny Vestlund, konsult, Orust, besöker Medeltidsveckan för tjugonde gången.

Vad är är så bra med Medeltidsveckan?

– Folket. Gemenskapen. Alla ställer upp, och alla är välkomna. 

Skulle det gå att göra det här någon annanstans?

– Jag tror inte det. Det skulle bli mycket mindre. Det finns andra trevliga medeltida städer men inte med så välbevarande ruiner, ringmur och gravar. 

Är det bättre eller sämre med inträde på Medeltidsveckan?

– Jag tycker det är bra att ta betalt, så att smeder och andra som säljer på marknaden får träffa dem som verkligen är intresserade av deras saker, istället för turister som ändå inte köper något. Sedan kan man diskutera priset på biljetterna. 

Oliver Kovacevic och Melody Crichlow

Bild: Karl Melander

Oliver Kovacevic, parkarbetare från Örebro, fyller i sin Frejatatuering. Han är här för andra året, men började med lajvrollspel när han var 15 år.

– Jag har alltid varit viking. Här är det gemenskapen och kompisarna som lockar.

Flickvännen Melody Crichlow, konstnär, har varit här åtta gånger. 

Har du upplevt någon negativitet från lokalbefolkningen, att de är trötta på turister?

– Det gäller mer gäller Stockholmsveckan. Här är folk lugna och respektabla. Vi har fina interaktioner med dem vi möter i Visby, säger Melody Crichlow.

Cecilia Säverman och Hanna Bylund är gycklare och medlemmar i Stockholmskollektivet Hyckel. 

– Gycklare bryter mot normer. De kritiserar makten och vet hur man gör det så att man slipper få huvudet avhugget. Medeltidsveckan ger mig spelrum att göra det jag inte får göra på vanliga scener. Jag längtar efter medeltidspubliken hela året, förklarar Cecilia Säverman, som är skådespelerska

– Vi jobbar mycket med bröst, kvinnokroppen, feminism och humor. Jag har kommit hit sedan jag var fem år. Medeltidsveckan är så jävla fin. Man är här med sina bästisar, säger Hanna Bylund, utbildad pantominartist.

Japanska Mariko Usui jobbar i HR-branschen. Det har länge varit hennes dröm att besöka Medeltidsveckan.

– Allt sedan jag såg ”Kikis expressbud”, Miyazakis film där miljön är inspirerad av Visby. 

Hon har varit på en fransk medeltidsvecka men föredrar den gotländska.

– Den här är mer interaktiv. Jag var på ett tornerspel igår och det var så roligt, publiken blev uppdelad i två och uppmuntrades att vara med och delta.

Einar Lundgren (till vänster) och kompisen Micke.

Bild: Karl Melander

Einar Lundgren är dataspelsutvecklare från Stockholm. I Visby tränar han hema, historisk europeisk kampkonst. Ett stort antal hema-klubbar har rest till Visby för att kämpa mot varandra

– Det omfattar alla kamptekniker från vikingatiden till 1953 då modern fäktning börjar. Det är en rolig sport för det finns inte många begränsningar. Nästan alla träffytor är tillåtna. Man får hugga, stöta, brottas. 

Är Medeltidsveckan en bra plats att träffas på?

– När vi reser annars med vår klubb så slåss vi sällan på offentliga platser, vi är oftare i källare. Det var i Visby som ”Bröderna Lejonhjärta” spelades in 1977, det eggar fantasin att få fäktas i coola miljöer. När vi slåss på kvällen så kan det spraka gnistor från svärden. Och så får vi bada efter träningen – den bästa återhämtningen.