Vi har kartlagt ett 50-tal av företagen som säljer utredningar. I många fall är de helt nystartade. Ett stort antal företag marknadsför sig med att utredningen går snabbt, att det går att göra den helt online och att de har väldigt nöjda kunder. 

Det finns företag som låter patienten välja vilken utredning den vill göra: med eller utan psykiatriker, med eller utan screening för andra diagnoser. Allt med olika priser som följd. Ett flertal av dem erbjuder även utredning för den som tröttnat på sin diagnos och vill bli av med den. 

Priserna börjar vid 10 000 kronor och sträcker sig till över 40 000 kronor. Hälften av de 40 företag som funnits tillräckligt länge för att ha minst en årsredovisning har över tio procents vinstmarginal. 

Första samtalet är gratis

Dagens ETC har wallraffat som vårdköpare och kontaktat nio företag, som för under tusenlappen eller helt gratis erbjuder ett första bedömningssamtal för att se om det finns symptom för att gå vidare med en utredning. Detta för att se om man direkt lovar en diagnos.  

– Jag gjorde själv en utredning förra året och jag hade samma problematik som du har. Nu har jag påbörjat medicinering och det har verkligen hjälpt. Är det så att du känner att det är en stor problematik skulle jag säga att vi går vidare med en utredning och testar medicin, säger en anställd på Sveapsykologerna.

”Klappat och klart”

Efter åtta minuter får veta att vi är välkomna till Sveapsykologerna för att göra en utredning som kommer att leda till en adhd-diagnos. Den anställda berättar att det går att betala extra för en snabbutredning. Det är möjligt att delbetala, eller genom sitt eller en familjemedlems företag. Vi får också en förmaning om att ifall vi inte är intresserade av medicin kanske det är onödigt att göra utredningen. 

– Jag skulle säga att man inte behöver göra den då, för det kostar mycket. 

Varje person vet bäst själv vad som är ett problem. 

Hon fortsätter:

– Vi lyssnar mer på klienten och dess behov än vad man gör i regionerna. Varje person vet bäst själv vad som är ett problem. Det är skillnad på offentlig och privat vård. 

Är det ofta som folk inte får diagnoser när man går vidare med en utredning?

– De som vi säger till att göra utredning, då är det oftast klappat och klart. Det är ingen som inte har fått det. 

Innan vi avslutar samtalet kommer ytterligare en förmaning. Det finns de som inte får hjälp med medicinering i regionen efter utredning via privat vårdgivare. 

– Då kommer patienterna till oss ändå i slutändan. Så det är tryggare att vara hos någon som du vet kommer finnas där än att sen söka runt själv tänker jag. 

Efter 40 minuter: Klockren add

Av nio företag är det fyra som ger oss besked på förhand om vad för resultat vi kan vänta oss efter en utredning. Hos Familjemottagningen är det i gråzonen. Psykologen vi talar med berättar efter 13 minuter att svårigheterna låter som adhd och att det absolut är tillräckligt för att gå vidare men det går inte att garantera en diagnos. På frågan om hur ofta det sker att man inte får en diagnos får vi däremot veta att det endast är enstaka som inte får det. 

På företaget Adhd-hälsan låter det annorlunda: 

– Jag tycker detta låter som ett klockrent exempel på att det är add. 

Uttalandet görs av en psykolog efter 40 minuters samtal. Han förklarar att det finns ingenting annat som kan förklara besvären utan det är rätt så ”straight forward”. 

Det kostar en del. Är det ofta folk inte får en diagnos?

– Nej. Sedan är vi transparenta med om det är ett gränsfall. Då kan man bestämma sig för en utredning ändå och då kan det mycket väl vara så att det blir ett nej. I ditt fall skulle jag säga att det är hög sannolikhet för en diagnos, säger mannen på Adhd-hälsan.

Psykologen berättar avslutningsvis över videomötet att de gjort ”extremt många utredningar med väldigt nöjda kunder”.

Lovar pengar tillbaka 

Hos Psykiatrispecialisterna får vi redan vid ett informationsmöte med en administratör veta att om man blir rekommenderad att fortsätta med en utredning efter bedömningsmötet så kan man ”känna sig trygg med att det kommer leda både till diagnos” och ”i slutändan få hjälp med medicin”. 

Innan mötet har man fått fylla i cirka tio formulär med sammanlagt ett par hundra självskattade frågor. Administratören skickar sedan ut ett begåvningstest och ett personlighetstest att göra innan bedömningsmötet med läkaren. Vi har också fått ett utskick om att vi får köpa vår egen blodtrycksmätare för att kunna fylla i resultat om blodtryck. 

Det får inte stå så på vår hemsida för det verkar inte riktigt klokt.

– Då är två tredjedelar av hela utredningen gjord. Du kan själv välja om du vill ha med anhörigformulär. Man klickar bara på länken och sen svarar man på frågorna i formuläret och sen låser det sig i din journal, säger administratören. 

Administratören vet att det hänt en enda gång att en person inte fått diagnos. 

– Hon fick sina pengar tillbaka. Det får inte stå på vår hemsida för det verkar inte riktigt klokt. Men den som blir rekommenderad ska verkligen få en utredning och i slutändan kunna bli hjälp med medicin. Och skulle det hända att du inte får diagnos så får du pengarna tillbaka. Jag lovar.

Dagens ETC ringer vårdföretagen som kund

”Skulle vara ganska oetiskt”

Efter fem minuter vid det senare bedömningsmötet hos Psykiatrispecialisterna berättar läkaren att vi får gå vidare. 

– Skulle det vara så att jag har fel idag då får du pengarna tillbaka för utredningen såklart, det får jag stå för. Men jag brukar vara ganska rätt ute.

Det är märkbart hur mycket utredningarna, bedömningsmötena och till och med testningen skiljer sig åt mellan företagen. På de fem företag som inte lovade diagnos på förhand kunde det vara tal om två heldagar på plats där man både har fördjupande samtal och standardiserade tester. 

En psykolog på ett av dessa fem företag, Cereb, säger att ”det skulle vara oetiskt att säga det nu för det skulle bli att man köper en diagnos”. Och en psykolog på Nova psykiatri säger att även om han är säker på att det finns symptom behöver man inhämta mer information som säkerställer att hypotesen är korrekt.

Fel i utredningen

Anna, som är i 30-årsåldern, har gjort en utredning hos Psykiatrispecialisterna. Den kostade 25 995 kronor. Hon heter egentligen något annat. Anna sökte för att hon hade problem med koncentrationen.

– Det är väldigt högt tryck på regionen. Så jag tänkte att vill jag ha en utredning så får jag betala. 

Jag är kritisk till att det inte var någon längre intervju med mig. 

Även Anna fick veta att hon skulle få pengarna tillbaka om diagnos uteblev efter att ha fyllt i ett större antal skattningsformulär. Hennes samtal med psykiatrikern som rekommenderade henne utredning varade i åtta minuter. 

– Jag är kritisk till att det inte var någon längre intervju med mig. 

Hennes mamma fick fylla i fyra enkäter om Annas barndom. Men vem som helst hade kunnat fylla i dem, påpekar hon.

– Du kan fejka dig igenom allting. Jag tycker att när de ska sätta sina namn på att de ger en diagnos så borde de ha mer underlag.

Hon fick veta resultatet av utredningen under ett samtal som varade i 15 minuter, där läkaren gav en kort sammanfattning och sedan gick över till att tala om medicin som sedan skrevs ut. När hon fick läsa allt i sin helhet fanns där delar som hon inte kände igen sig i. 

– Det som stod om en lägre arbetsförmåga stämde inte. Jag har alltid varit högpresterande. Vill man testa adhd-medicin så är det väldigt enkelt att få en diagnos. Jag hoppas att de inte gör på samma sätt med barn. 

Medicinen gjorde livet värre

Medicinen som Anna fick fungerade inte. Tvärtom tror hon att det påverkade henne så illa att det delvis orsakade en sjukskrivning under samma tidsperiod. Idag funderar hon också på om vilka konsekvenser det kan innebära i livet. 

– Jag vill inte att utredningen ska skickas till regionen, det känns jobbigt om det står felaktiga saker. Och om jag någon gång skulle bli sjukskriven igen så kommer de titta på den där utredningen, såklart. Jag är rädd för att man inte ska få sjukpenning om man inte tar medicin som läkaren rekommenderat.

Professorn: Lova aldrig något

Sven Bölte är professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap och föreståndare för Center of neurodevelopmental disorders vid Karolinska institutet i Stockholm. Han har fått höra på några av de inspelningar som Dagens ETC har gjort med de som erbjuder adhd-utredningar. 

– Det finns ett antal saker som gör mig fundersam. Att man aldrig har negativa resultat och att man kan få pengarna tillbaka. Och även att man vid ett första samtal säger att det är ett klockrent exempel på add.

Professorn reagerar på Dagens ETC:s samtal med vårdföretagen:

Efter ett eller två bedömningssamtal i den reguljära vården så får cirka 70-80 procent av alla som påbörjar en utredning en diagnos, berättar Sven Bölte. Det finns alltså utrymme för negativa resultat.  

– Man ska gå in i en utredning neutral och utreda om diagnostiska kriterier uppfylls. Resultatet kan bli en ny hypotes. Så det är orimligt att lova någonting, det kan man inte göra om man inte har alla resultat. 

Desperation föder privat industri

Samtidigt har han en stor förståelse för att människor blir desperata. Det finns ett behov när människor är villiga att betala så stora summor för en egen utredning. 

– I olika län väntar man olika länge. Ifall att det här skulle vara seriösa erbjudanden skulle det teoretiskt kunna avlasta vården. Men jag vet från väldigt många vårdgivare att man många gånger betvivlar det som verksamheter utanför den reguljära vården har gjort. Då blir det istället en extra belastning. 

Väntetid på upp till åtta år

Vi möter Nina Kammen, 37, i lägenheten i Tyresö som även rymmer maken, fem barn och hunden Ivan. Hon berättar att hon hela sitt liv fått olika slags diagnoser, som depression, ångestsyndrom, PMDS, och medicinerats därefter. För tre år sedan började hon tänka att det kanske skulle kunna handla om något annat. Hon läste då till förskolelärare och förundrades över att ingen annan verkade ha det lika svårt med studierna.  

– Det var ingen annan som somnade under föreläsningarna. Det var ingen annan som zoonade ut och missade hela seminarier.

”Jag är till vänster i politiken och jag tycker inte att det är bra med privat vård som vissa har råd med och andra inte. Ens moraliska kompass får ju lida för att det blir den enda utvägen”, säger Nina Kammen.

Bild: Sofie Axelsson

På vårdcentralen fick Nina Kammen höra att det skulle ta fem till åtta år innan hon kunde få göra en utredning. Hon fungerade ”för” bra. Men att inte fixa skolan och att ha så mycket ångest och oro gjorde att det inte kändes möjligt att vänta så länge. Istället sökte hon sig till en privat vårdgivare som lämnade ett märkbart hål i plånboken efter lånet för utredningen, medicinen och läkarbesöken. Hennes utredning kostade 32 000 kronor.

– Jag fick planera in så att det inte skulle hamna två läkarmöten samma månad samtidigt som jag skulle betala av det här lånet. Det har varit svårt. Jag tänker att det är som gjort för människor som har adhd, som inte har impulskontroll, att hamna i den här fällan. Och jag som alltid har varit jättedålig på ekonomi. 

Djup sorg över vårdens miss

Att få diagnos och medicin har hjälpt Nina Kammen att få ordning i sin vardag. Men hon känner samtidigt en djup sorg, dels för att hon trots lång kontakt med vården aldrig tidigare fått frågan om adhd. Hon påpekar att det tydligt brister i systemet när någon som hon räknas som välfungerande. 

När man faktiskt fått betala kommer tankarna om det bara var en betald diagnos? 

– Och när man faktiskt fått betala kommer tankarna om det bara var en betald diagnos? Jag hade kunnat komma billigare undan men jag valde till slut att gå till en seriös klinik. Jag har hört om dem som bara haft tre Zoom-möten och sedan fått hem ett papper. Det känns tokigt.

I regionerna får man vid diagnos ofta hjälp genom kurser, verktyg och stödsamtal. Det var en stor skillnad i det privata, berättar Nina. 

Allt löser sig ju inte bara för att man får en diagnos på papper och medicin. 

–  Jag blev släppt efter utskrivning av medicin. Eller, man kunde gå utbildningar som kostade cirka 10 000 kronor. Det känns märkligt, för allt löser sig inte bara för att man får ett papper och medicin. 

Omöjligt avgöra på telefon

En utredning ska enligt Socialstyrelsen vara sammanhållen. Den ska inte sträcka sig över lång tid och olika aktörer ska inte genomföra olika delar av den. Det ska även finnas en så kallad bred diagnostisk ansats som möjliggör andra slutsatser. 

Man ska inhämta information från flera källor, exempelvis lärare och information från föräldrar när det gäller barn. I vuxen ålder kan man söka en sambo eller någon som känner personen väl. 

Enligt Socialstyrelsen ska man kunna se symptom före tolv års ålder. En psykolog och en läkare ska vara basen när man gör en utredning och diagnosen måste baseras på fler saker än testning. 

Det går inte bara genom olika frågeformulär att ställa diagnos utan det är själva mötet som är i kärnan.

Sophia Eberhard, psykiatriker och forskare vid Lunds universitet, har liknande uppfattning som Sven Bölte, att det är problematiskt att utlova eller ge starka förhoppningar för ett visst resultat innan en grundlig utredning är gjord. 

– Det är omöjligt att veta genom fem minuter på telefon eller att bara titta på skattningsskalor. De har absolut en plats men det går inte bara genom olika frågeformulär att ställa diagnos, utan det är själva mötet som är kärnan. Det blir tokigt om man i en grundlig adhd-utredning sen kommer fram till, att nej men det här uppfyller inte kriterierna.

Risk att adhd-stämpla friska

Risken med alltför snabba och inte grundliga utredningar är också att man ställer en diagnos på det som i psykiatrin anses vara mer ”drag av adhd” det vill säga att man uppvisar lindrigare symtom men utan att tydligt uppfylla kriterierna för en diagnos, något som snarare bör betraktas som normalvariation. 

Sedan kommer man till oss i psykiatrin och förväntar sig vård, medicin och annan behandling.

– Då finns en risk att man ställer diagnosen på friska personer. Och sedan kommer man till oss i psykiatrin och förväntar sig vård, medicin och annan behandling. Och när vi läser igenom utredningen har vi svårt att se att personen uppfyller kriterierna. Naturligtvis blir det jätteförvirrande att få så motsägelsefulla besked. 

Att det finns en risk för att medicineras när man egentligen inte har en diagnos är i sig inte särskilt farligt, om man inte har andra medicinska problem. Men det kan ge plågsamma biverkningar. En större risk är istället en undanträngningseffekt, att de som är svårast sjuka inte får vård först. 

 – Och även om en diagnos kan hjälpa de som behöver hjälp kan det också stänga dörrar i samhället, i olika yrken eller att det kan upplevas stigmatiserande i alla möjliga sammanhang. 

Problem för hela kåren

Dagens ETC har talat med flera expertröster som ser samma typ av risker som Sven Bölte och Sophia Ebenhard. Patrik Lindh som är ordförande för etiska rådet vid Psykologförbundet ser också en annan möjlig konsekvens. Om psykologer agerar oprofessionellt så kan det påverka förtroendet för vården. Vilket kan bli yrkesetiskt och juridiskt problematiskt. 

– Om jag har kollegor som gör det på det sättet är det klart att det påverkar ryktet och respekten för oss som profession också. Och det är i sig bekymmersamt, säger han. 

Godtycklig behandling

Fredrik Boltes, komikern som förra året lanserade en dokumentär om sitt liv med fetma och vägen till en magsäcksoperation, ”Min tjockumentär”, nämnde i den att han betalat för en privat adhd-utredning. Vi träffar honom på Södermalm i Stockholm.

– Om någon hade sett mig i tonåren och sagt, men vänta, du har de här problemen. Du äter jättemycket mat, inte för att du är hungrig utan för att du är stressad. Ja, men då måste du ha adhd-medicin. Hade jag fått det då, vem vet hur mitt liv hade sett ut? Jag hade nog inte behövt göra en gastric bypass och nästan äta ihjäl mig.

I en demokrati ska det inte vara plånboken som bestämmer vilken vård man får.

Även Fredrik Boltes fick höra att han var för välfungerande för att få regionens vård. Han är glad för att han fick hjälp privat och säger att medicinen räddat hans liv. Samtidigt tycker han att det är godtyckligt hur folk blir hjälpta idag. Att det är stor skillnad på vilken vård man får beroende på vilken region man bor i. Och nu även hur mycket pengar man har. 

– Jag hade 20 000 kronor över. Och jag hade nog kunnat låna ihop till 90 000 spänn också om jag inte fått min gastric bypass för 100 spänn. Men i en demokrati ska det inte vara plånboken som bestämmer vilken vård man får. Men så är det i Sverige. Punkt slut. I svallvågorna av hur dåligt som vissa delar av regionen fungerar kommer det att komma privata vårdalternativ.

Fredrik Boltes om att köpa en diagnos:

Försvaret: ”En konsumentupplysning”

Dagens ETC har kontaktat samtliga företag som granskats. Martin Zemlicka, som är vd för Adhd-hälsan och som själv efter 40 minuter och ett kortare formulär sa att det var ett klockrent fall av add, ser inte att det skulle vara olämpligt. Han svarar med en motfråga:

– Om du går till läkaren med ont i ryggen och läkaren undersöker dig. Och läkaren säger att det är ett klassiskt fall av diskbråck, det kan han sätta sin legitimation på. Men först måste du röntgas. Hade du tyckt att det var något konstigt i det?

Martin Zemlicka menar att han gjort den bästa bedömningen utifrån informationen han fått. 

– Finns alla ingredienser för att kunna säga att det är ett klockrent fall ser jag inga som helst problem med det. Tvärtom, det är konsumentupplysning. 

En del av adhd är ofta impulsivitet. I många fall påverkar det ekonomi och konsekvenstänk. Tänker du på det när du tar den här typen av priser? 

– Nej. Det tänker jag inte på. 

I ett senare mejl skriver Martin Zemlicka att det inte var ett löfte av diagnos även om han sa att det var ett klockrent fall. Han kan säga så för att han är en expert och att ”liknande förfarande sker i den offentliga psykiatrin”. Samt:

”Om du har en tanke kring att vi privata företag bara vill tjäna pengar (vilket vi såklart vill men det ska göras på ett etiskt sätt) bör du i så fall undersöka hur många vi nekar utredning och hur många vi säger är gränsfall.” 

Han skickar sedan även siffror för april, maj och juni i år.  Av de 61 patienter som han haft ett första bedömningsmöte med, har enligt honom bara hälften fått ja till en utredning. 

Litar på andras ”välgrundade beslut”

På Psykiatrispecialisterna svarar vd David Grönte. Han bekräftar det som sagts i informationsmötet och vid läkarmötet, att om man inte får en diagnos så får man pengarna tillbaka. 

– Det känns inte etiskt att ta betalt 25 000 kronor för att berätta för dem att de inte har adhd. Därför gör vi mycket mer än vad man normalt sett gör inför ett första besök, där vi sållar hårt.

Experter jag har talat med tycker inte att det är professionellt att utlova resultat på förhand. Vad tänker du om det?

– Ingenting är hundraprocentigt. Men vi gör vårt yttersta för att det ska gå bra. Och de enstaka fall där det har visat sig att vi hade fel har vi betalat tillbaka pengarna och beklagat.

Går det att tolka på något annat sätt än att man köper en diagnos? Om man får pengarna tillbaka om man inte får diagnosen?

– Nej, det går inte.

Hur stor andel av de som gör bedömningsmöten rekommenderas till utredning?

– Kanske 97-98 procent. 

Sållar ni bort personer före ett möte? 

– Nej, alla som vill får göra ett bedömningsmöte.  

Och det nästan 100 procent som går vidare till utredning? 

– Ja.

Det visar sig att den stora sållningen snarare sker av patienterna själva.

– När de väl har kommit så långt att de bokar ett besök så är det ett väldigt välgrundat beslut.

Diagnoser till alla

Hela 99,5 procent av de som utreds får diagnos enligt David Grönte. Men han ser debatten om adhd-utredningar som en ”svartepettersdebatt” mellan primärvården och psykiatrin. 

– För alla inser att det kommer att ske en ökning, sedan är det en fråga om vad den landar på, och att ingen vill ta den här patientgruppen för att det blir dyrt.

Det händer, berättar David Grönte, att det finns personer som tror sig ha adhd som lurar sig själva och psykologerna för att de har kompisar som mått bättre av adhd-medicin och som vill prova. 

– Och sedan när vi är klara med allting så inser vi att vi hade fel. Delvis på grund av att patienten nog kanske inte riktigt var helt ärlig. Och i de fallen betalar vi tillbaka pengarna.

Socialstyrelsens riktlinjer efterfrågar en bred diagnostisk ansats samt poängterar vikten av andra källor och djupintervjuer. 

Är det så det brukar fungera? 

– Man kan säga att, ja, det kan vara allt från ett kort möte till en och en halv timme. Det beror på hur svårt det är. Om det är svåra gränsdragningar så tar det lång tid och om det är lätta gränsdragningar så tar det mindre tid.

David Grönte tycker att problemet handlar om att det i flera regioner krävs inte bara svår, utan jättesvår adhd för att få hjälp.

Dagens ETC har sökt Sveapsykologerna som inte har svarat. Familjemottagningen svarar på mejl att de inte anser att de utlovat en diagnos på förhand och att det endast är cirka tio procent av de som gör bedömningsmöten som går vidare till utredning.